AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Pianisten Claes Crona måste vara en av våra allra flitigaste jazzarbetare. I nästan alla tänkbara – och ibland även tämligen otänkbara – sammanhang dyker han upp. För Claes Crona har många järn i elden.
På sistone har han, med sin trio, farit runt i landet med Jazz Vocal Unit, det vill säga kvartetten Viktoria Tolstoy-Svante Thuresson-Vivian Buczek-Peter Asplund. Med det gänget ska han förresten också åka till Japan vad det lider. Just nu laddar han som bäst för en julsväng i början och mitten av december. Då ska han ut med Peter Asplunds storstilade projekt The Christmas Feeling, i vilket, förutom Peter och Claes, ett häftigt storband och tre sångerskor, Isabella Lundgren, Vivan Buczek och
Margareta Bengtson, ingår.
- Och så jobbar jag också med inte mindre än sju olika vårturnéer, påpekar Claes försynt och till synes alldeles ostressad. Då ska jag ut och fara
med, förutom Jazz Vocal Unit, bland andra Louise Hoffsten, Georgie Fame och Amanda Sedgwick. Och så blir det förmodligen en sväng till Tyskland tillsammans med Siw Malmkvist också. Förutom några jobb med Lill Lindfors…
- Ja, Lill jobbar jag ihop med sen 2002, och det samarbetet hoppas jag ska fortsätta. Att samarbeta med henne är verkligen kul och vi ska åka på en liten turné i Norge, där Lill är jättestor.
Inte bara pianist - även bokare och skivbolagsdirektör
Men det räcker förstås inte med att Claes är pianist. Han vill helst vara igång helt dygnet runt. Så numera är han även skivbolagsdirektör (Crown Records). Och dessutom bokare.
- Ja så är det sen några år tillbaka. Bokningsjobbet upptar ungefär åttifem procent av min vakna tid och pianospelandet femton. Så spelandet känns faktiskt för det mesta närmast som semester.
För att ta det hela från början, så såg Claes-Göran Crona dagens ljus i Stockholm en vacker vårdag under ett av de år då det krigades som häftigast ute i Europa. Och visst sa vi Claes-Göran till att börja med. ”Göran” ramlade bort först någon gång i mitten av 60-talet. Eftersom hela familjen - såväl mor och far som två yngre bröder - var mycket musikintresserade, så placerades Claes-Göran på en pianopall praktiskt taget omedelbart efter det att han hade klivit ur vaggan. Att han följaktligen, och nära nog per omgående, hamnade i Barnens Brevlåda, hos Farbror Sven på Radiotjänst, var förstås ingen tillfällighet. Hela tretton gånger var han där och spelade och sjöng för alla barn i landet.
- Jag var förresten inte mer än tolv år, när jag fick min första komposition förlagd. Det var en vals. ”Montparnasse” kallade jag den för, och den blev riktigt populär sedan Ruth Kasdan hade spelat in på en Sonora-skiva.
Nåväl, tiden gick, och Claes-Göran blev så småningom tonåring. Då kunde man hitta honom på Nalen. Närmare bestämt i den sal som då, liksom nu, går under namnet Harlem. Det var där det svängde mest.
- Där, på Nalen alltså, hade jag ett band med Jan Allan och Lars Gullin, som så småningom avlöstes av Roffe Billberg. Det var festligt. Vi spelade framför allt Tristano-influerad musik. Det var sånt som gällde då. På dagarna pluggade jag på Bröderna Påhlmans Handelsinstitut och på kvällarna spelade jag. När det blev sommar och Nalen stängdes ett tag blev det folkparkerna. Simon Brehm hade hört mig och såg till att jag fick fara omkring med Lill-Babs. Janne Löfgren, som nyligen gick bort, spelade bas och Gösta Halldén skötte om trummandet.
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat Special
med olika jazzprofiler:
Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Två år i Sydafrika
Under några veckor i mitten av 60-talet, han kommer inte ihåg säkert om det var 1964 eller 1965, spelade Claes tillsammans med Gunnar Johnson och Anders Burman på ett ställe som hette Boogie Bar i Båstad. En kväll dök det plötsligt upp en tennisspelare från Sydafrika som också visade sig vara mycket jazzintresserad. Så intresserad att han på stående fot bjöd ner trion till Johannesburg. Gunnar och Anders kunde inte följa med, så Claes tog Gud i hågen och åkte dit på egen hand.
- Jag blev kvar i Sydafrika i två år och spelade nästan överallt. Dessutom gjorde jag en massa skivor tillsammans med afrikanska musiker. Jag tror det blev hela femton EP-plattor. Och så turnerade jag ett tag, även det i Sydafrika, med Petula Clark. Som om inte det skulle vara nog, så köpte jag skinn där nere, som jag sålde till Sverige och tjänade en slant.
När Claes så småningom återkom till Sverige blev det en massa sommarjobb 
i folkparkerna igen. Tillsammans med den tidens stora publikdragare, Lill-Babs, Gunnar Wiklund, Siw Malmkvist och några till. Under vinterhalvåret hade han fullt upp på Sten Holmqvists Stampen och Bolaget i Gamla stan i Stockholm. Han kom också i kontakt med Lasse Bjuhr som ägde ”jazzhotellet” Castle uppe på Östermalm. Där blev han något av huspianist och spelade med gästande storheter som Harry ”Sweets” Edison, Eddie ”Lockjaw” Davis och Zoot Sims. Med ”Sweets” gjorde han också en uppmärksammad skivinspelning.
Harry "Sweets" Edison
& Claes Crona
LP fspselad 1985
Han for fram och tillbaka till USA också några gånger, den gode Claes Crona. Som ledare för ett band som spelade på passagerarfartyget M/S Gripsholm.
En dag 1979 ringde så Putte Wickman och frågade Claes – eller ”Classe” som Putte alltid kallade honom - om han kunde ställa upp på en spelning på Stampen. Det kunde han förstås, och det blev början på ett långt och mycket produktivt och fint samarbete som, med några kortare avbrott, varade ända tills Putte gick ur tiden i februari 2006.
- Det var fantastiskt. Inte nog med att det var en fröjd att få spela med Putte. Vi utvecklade också en vänskap som var något utöver det vanliga.
Ett par år efter det att samarbetet med Wickman hade börjat, engagerades Claes av självaste swingkungen Benny Goodman. Det gick till som så att Benny hade hört av sig till Svend Asmussen och talat om att han behövde en pianist för sin Europaturné 1980. Svend ringde till Putte och bad om råd och Putte tyckte att Claes skulle passa perfekt.
- Svend var också med på turnén liksom den belgiske gitarristen Philip Catherine. Hela fjorton konserter, plus både radio och TV, gjorde vi, och det var naturligtvis en helt fenomenal upplevelse. Bennys välkända ”onda öga” märkte jag aldrig något av. Han var jättetrevlig på alla sätt och mellan spelningarna lärde jag honom att spela tvåmansbridge!
Putte Wickman
Claes Crona
Att det blev en och annan paus i samarbetet med Putte Wickman berodde på att Claes lade av med bilförsäljningen 1986 och flyttade till Spanien. Han köpte ett hus i Marbella och blev spanjor i hela elva år. Fast han hade ”klippkort” på flyget till Sverige och kom hem så ofta han bara kunde. När han inte hade möjlighet att ställa upp med Putte brukade Gösta Rundqvist ta hans plats på pianostolen. Den viktigaste anledningen till att han en och annan gång stannade kvar i Södern var säkert det faktum att han hade träffats av Amors pilar. Föremålet för Claes heta känslor var en dam från Berlin vid namn Pia. Den bekantskapen varar fortfarande i allra högsta grad och har resulterat i två söner. Så idag pendlar Claes till 
Tyskland i stället för till Spanien.
En av Claes Cronas trogna spelkamrater, vid sidan av Putte Wickman, har varit Toots Thielemans.
- Jag spelade faktiskt med Toots redan under Nalen-tiden. Den gången spelade jag hammondorgel. 2004 var det dags igen och sedan blev det en rad spelningar under flera år i konserthus och på klubbar. Men nu har ju Toots tyvärr, av ålders- och hälsoskäl, lagt av. Det är synd men förståeligt.
Toots Thielemans
och Claes Crona.
Foto: Jan Olsson
Nå, vad har varit allra roligast under alla år du har hållit på?
-Tiden med Putte, tror jag. Den var på många sätt alldeles fantastisk. Den där Goodman-turnén var förstås också nåt alldeles extra. Men egentligen har jag nog aldrig haft så roligt som jag har idag, tillsammans med, bland andra, Peter Asplund. Samarbetet med Peter är oerhört inspirerande. Vi gör en del clinics tillsammans och jag kan avslöja att vi håller på att jobba med en stor festival i sommar, i Södertälje. Södertälje Jazz Festival ska den heta och den ska gå av stapeln mellan den 4 och 6 juli. Skriv upp det i din kalender! Och du kan också skriva upp att jag aldrig har haft en trio som den jag har just nu, med Hans Andersson och Johan Löfcrantz Ramsey. Bättre finns bara inte!
Jan Olsson
Jazz Vocal Unit
Clees Crona.
Peter Asplund
Vivian Buczek
Viktoria Tolstoy
Svante Thuresson
Hans Andersson
Johan Löfcrantz Ramsay
Claes Crona på skiva (i urval)
I eget namn:
“Winter Wonderland” (Dragon)
“Didima” (Dragon)
“Crown Jewels” (Dragon)
“Meeting in Stockholm”
med Harry Edison(Beaver Records)
“With a Little Help from My Friend(s)”
med Niels-Henning Örsted Pedesen (Skivbolaget)
“A Tribute to Putte Wickman” (Crown Records)
“Three Tenors” (Crown Records)
“American Standards” (Crown Records)
Övrigt:
Rolf Ericson “ Stockholm Sweetnin´” (Dragon)
Zoot Sims “It Had to Be You” (Gemini)
Putte Wickman “Another Gift” (Bluebell)
Putte Wickman “Bewitched” (Bluebell)
Putte Wickman “Some Enchanted Music” (Bluebell)
Putte Wickman “Double Play” (Bluebell)
Putte Wickman “Interchange” (Phontastic)
Putte Wickman-Buddy DeFranco “The Champs” (Gazell)
Ken Peplowski-Putte Wickman
“Remembering Putte Wickman (Crown Jewels)
Lill Lindfors “Lill” (Crown)
Vivian Buczek “Dedication to My Giants” (Crown Records)
Vivian Buczek “Live at The Palladium” (Crown Records)
Svante Thuresson-Katrine Madsen “Live in Stockholm” (Family Music)
Svante Thuresson-Katrine Madsen “Box of Pearls” (Stunt)
Vocal Jazz Unit “Vocal Jazz Unit” (Crown)
Samspelt trio bjuder på läckra melodier
- och Toots är fortfarande en skapande profil
Claes Crona Trio
Special Guest; Toots Thielemans
American Standards
(Crown Juwels)
Med ett dussin melodier från den amerikanska sångboken arrangerade av Claes och i ett fall av Hans Backenroth, Younger Than Springtime, radar Claes trio upp läckra melodier av klass. Det är en samspelt trea, inte undra på efter alla spelningar de gjort tillsammans med eller utan vokala gäster och instrumentalister. Claes pianospel är på topp hela tiden. Solonumret But Beautiful och Embraceable You avslöjar en klass som ger vibbar. Vibbar skapar också Johan Löfcrantz Ramsays trumspel.
Melodiupplägget har penetrerats noga vilket bygger på det delikata resultatet. Trion gör bland annat en annorlunda bossaversion av Carmichaels outslitliga Star Dust. Därtill i snabbare tempo än det gängse balladköret. En annan melodi som får ett ansiktslyft är Sweet Georgia Brown. Här ligger spelarna på G med schvungfullt utspel. Ett extra fokus skall riktas till Backenroths märgfyllda spel. Solistiskt är han också en attraktion.
Munspelaren Baron Toots Thielemans sitter in -I Can´t Get Started och One Note Samba. Toots är alltid en lisa för örat och i den här omgivningen visas verkligen hans storhet. Han är en jazzman som berör in i minsta detalj. Fortfarande är han en skapande profil trots sina åttionio år. Att han trivs med svenska pianister är ingen nyhet. Claes passar honom perfekt och även Jan Lundgren. Så gjorde också Gösta Rundqvist. Toots samspel med Reinhold Svensson i början av femtiotalet skall också nämnas.
Skivans konvolut skall också hyllas. Det kan tydas utan optiska hjälpmedel vilket inte är alltför vanligt nom dagens skivproduktion.
Göran Olson
fantastisk jazzuppfattning
Vivian Buczek 
Live At The Palladium
Claes Crona Trio.
Special Guest Peter Asplund
(Crown Jewels)
Med Tea For Two inleder Malmösångerskan Vivian Buczek livekonserten.Där sjunger hon i fritt tempo melodins sällan spelade vers innan ett hypersnabbt tempo avlöser när temat tas upp. Här finns likheter med Anita O´Days sätt att agera i snabba tempon. Juan Tizols Caravan tillhör normalt inte den gängse sångrepertoaren men Vivian fixar även det numret elegant. Njuta kan man även göra av Johan Löfcrantzs Ramsays sköna vispkomp. Gästande solisten Peter Asplunds trumpet är en utmärkt accent i sammanhanget, det var den också i teanumret. Claes Crona skjuter också ett pianosolo av klass - det gör han ofta.
Vivians repertoar är smakfull med luftiga arrangemang, som i Dearly Beloved där gitarristen Elias Källvik och basisten Hans Backenroth gör fullödiga solon. De flesta arrangemangen kommer från Peter Asplund och Vivian. Peter sjunger i par med Vivian i It´s Alright With Me. Här hänger sig paret åt scatsång på ett charmigt sätt.
Billy Strayhorns unika skapelse, den svårsjungna Lush Life vårdas ömt. Vivians stämma skapar här en intimt intagande sfär. Läckert stöd får hon av Claes välvalda bakgrundstoner. En jazzrysare är Gigi Gryces Social Call där Claes är ensam musiker. Här visar Vivian vilken fantastisk jazzuppfattning hon besitter. Skall hon bli vår nästa sjungande jazzdrottning kan man med fog fråga sig? Hon är en mycket stark kandidat till att inta Monica Zetterlunds obesatta piedestal.
Med Källviks gitarr i ryggen sjunger hon hudnära på portugisiska i Joáo Boscos O Bebado E A Equilibrista. Hudnära är Vivian också i A Time For Love där Peter känsligt formar sitt solo. Helt enkelt ett höjdarnummer där Hans svarar för ett gudabenådat basspel. A Night In Tunisia sätter punkt för konserten. Sången är lysande och alla spelarna gör högoktaniga prestationer. Slutfacit en ytterst tilltalande jazzskiva där sången och de instrumentala utvikningarna håller mycket hög klass.
Göran Olson
Läs intervju med Vivian Buczek
känslorna i svallning
Three Tenors 
Claes Crona Trio
Jonas Kullhammar, Hector Bingert, Nisse Sandström
(Crown Jewels)
Pianisten Claes Crona har satt samman en jazzens motsvarighet till den klassiska operascenens tre tenorer, Carreras, Pavarotti och Domingo. Framför sin trio har han placerat de hårdsvängande tenoristerna Hector Bingert, Jonas Kullhammar och Nisse Sandström. Hector spelar även klarinett . Samtliga har stabila tentakler i den klassiska tenortraditionen. I kompet har Claes ett effektivt stöd av tekniskt drivne basisten Jörgen Smeby och trumslagaren Pétur Island Östlund. Paret är samspelt till tusen vilket ger blåsarna både inspiration och studs.
Det bjuds in till en härlig svängtur där målkameran får avgöra vem som dragit det längsta strået i en repertoar som spänner från Mood Indigo, Lester Leaps In och fram till modernare melodier som Bobby Timmons budskapslåt Moanin´. Då har man passerat Jimmy Giuffres Four Brothers, Tadd Damerons Good Bait, Coltranes Blue Train, Cedar Waltons Firm Roots och standarden Just Friends.
Musiken låter som om den var hämtad från en tät jazzklubbskväll där spelarnas intensitet sätter känslor i rörelse. Men det är faktiskt en studioinspelning som sannerligen låter live. Balladerna är få, bara Mood Indigo där Hectors klarinett ger Ellington-stämmning. Stämningsfull är också Jonas mustiga inlägg. Klarinetten är tillbaka i Just Friends där Hector och Jörgen gör en schvungfull öppning. Jörgen visar här att han är en mycket begåvad solist. Kärnfull låter Nisses Hank Mobley-influerade sax och Claes gör ett gnistrande solo. Han är på alerten skivan igenom.
Göran Olson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR