Artiklar om aktuella musiker och grupper
|
||||||||||||||||||
Ny DIG-sida: Klassiska
|
Linda Pettersson: Långkörare med Up from the Skies Linda Pettersson & Up from the skies gör en Pulsslagsturné åt rekordhållet i vår. 22 spelningar på 24 dagar blir det för Linda, Ulf Adåker, Anders Persson, Christian Spering och Magnus Grahn.
Det blir säkert både tufft och jättekul, konstaterar Linda, vars spelkamrater under turnén är trumpetaren Ulf Adåker, pianisten Anders Persson, basisten Christian Spering och trumslagaren Magnus Grahn. Med undantag för att Magnus Grahn ersätter Jonas Holgersson är det exakt samma sättning som på Lindas hyllade cd Who are you? (Touché Music). Vad gäller repertoaren kommer vi att utgå från skivan och bygga på med lite nya överraskningar, säger Linda.
Flera olika repertoarer En av skivans låtar är Jimi Hendrix Up from the skies, som man alltså tagit som gruppnamn inför turnén. Bland övriga kompositörer på Who are you? kan nämnas Hoagy Carmichael, Joni Mitchell och trumpetaren Kenny Wheeler. Namnen visar att Linda är sällsynt vidsynt i sin musiksmak och val av repertoar.
Vilket också framgår av hennes senaste skiva, som har titeln Light & Shade (Nocturne) och består rakt igenom av gitarristen Ewan Svenssons kompositioner och Dave Castles texter. På skivan medverkar även franske pianisten Antoine Hervé, basisten Yasuhito Mori och trumslagaren Magnus Grahn. Skivan släpptes först i Frankrike i september, då man även gjorde tre livespelningar i Paris. Det här är ett väldigt spännande, gemensamt projekt som initierades av Ewan, berättar Linda. Planer finns även på en turné i Japan senare i vår, tre veckor är preliminärt bokade i maj-juni. Dave har också skrivit så många texter att det finns material som väl skulle räcka till ytterligare en cd.
Vill utveckla duospelet Ett annat aktuellt bevis på Lindas mångsidighet är den omfattande turné hon gjorde förra våren tillsammans med Norrbotten Big Band och Putte Wickman. Den följdes av ett antal triospelningar med Ewan Svensson och på duo framträdde hon med pianisten Mathias Algotsson vid Jazzfestivalen i Svabensverk i slutet av augusti. Jag har jobbat i en hel del olika konstellationer och kan väl hitta charm med det mesta, men måste erkänna att den lilla, intima duokonstellationen ligger mig speciellt varmt om hjärtat och som jag gärna vill fortsätta att utveckla. Förutom med Mathias och Ewan har jag även spelat en hel del på duo med gitarristen Krister Jonsson.
Melodier, och framför allt texter, betyder mycket för Linda. Men på de hittills utgivna skivorna kan man inte hitta något från Lindas egna penna. Varför? Helt enkelt därför att jag inte tyckt mig kunna skriva låtar som jag är nöjd med. Några små anteckningar har jag väl lagt undan, men för tillfället vet jag inte om det blir något av dessa.
Säger alltså Linda Pettersson som just nu främst aktuell med sin Pulsslagsturné, som blir en riktig ”långkörare”!
( Artikeln publicerad i DIG nr 1/2006) |
Artiklar med musiker och grupper: Fredrik Ljungkvist Lars Erstrand Magnus Broo Raymond Strid The Stoner/Nils Berg Artiklar om trumpetaren |
||||||||||||||||
|
Musiken är mitt liv! Jan Olsson har träffat Linda Pettersson, som idag är en av
”Vilken fantastisk nykomling!” utropade flera entusiastiska skivrecensenter, när hennes nya cd, ”Who Are You” (4 Diggar!), släpptes för ett par månader sedan. Men ”nykomling”… Nej, snart 33-åriga Linda Pettersson från Alnö utanför Sundsvall har faktiskt varit med ett bra tag vid det här laget.
- På egen hand började jag sjunga redan i början av 90-talet, berättar Linda. Och dessförinnan hade jag sjungit en hel del i kör. Men det var inte förrän ett par år senare det lossnade på allvar, när jag blev medlem i Storsjö Kapell från Östersund. Sedan dess har det bara rullat på. En av Alice Babs favoriter Charlie Norman, Putte Wickman, Georg Riedel och Toots Thielemans är bara några av alla dem som ganska snart fick upp öronen för den begåvade sångfågeln från Medelpad. Och Alice Babs anslöt sig också snart till beundrarskaran. Linda turnerade land och rike kring med Norrbottens och Bohusläns Big Band, framträdde med Radiojazzgruppen och Sandviken Big Band och gjorde skivor med Peter Gullin, Georg Riedel och storbandsveteranen Mikael Råberg.
Men ändå var det inte förrän i samband med en tv-sändning från Nalen och den nya cd:n som det lossnade riktigt ordentligt. Då började plötsligt alla jazzälskare tala om ”Undret från Alnö”, och idag står arrangörerna i kö för att engagera henne. Och när festivalsäsongen är över, bär det av ut i Europa, bland annat till Paris tillsammans med gitarristen Ewan Svenssons grupp. Men först ska fröken Pettersson ut på turné med Norrbotten Big Band, en orkester som numera leds av den amerikanske trumpetaren och Stan Kenton- och Woody Herman-veteranen Tim Hagans, som bodde och verkade i Malmö några år kring 1980.
- Ja, vi ska göra mellan 15 och 20 konserter runt om i Sverige, konstaterar Linda. Det ska bli kul. Vi kommer bland annat att framträda på Konserthuset i Malmö den 3 april, i samband med Swedish Jazz Celebration. I orkestern ingår musiker lite varstans ifrån, inte bara från Norrbotten alltså, utan faktiskt också från Skåne. Putte Wickman och jag ska vara solister. Detta att sjunga med storband tycks vara något som Linda Pettersson är alldeles extra förtjust i. Eller hur?
- Javisst är det roligt att sjunga med storband. Men jag tycker precis lika mycket om att jobba med lite mindre besättningar. När turnén med Norrbotten Big Band är klar, ska jag faktiskt ut på en duosväng tillsammans med Malmögitarristen Krister Jonsson, en alldeles underbar musikant, som precis som jag ursprungligen kommer från Sundsvallstrakten. Vi ska konsertera lite längre norrut i landet. Märkligt nog har vi inget jobb i Skåne. Inte ännu i alla fall…
- Över huvud taget tycker jag om att göra olika saker. Det gäller också den repertoar jag sjunger. Jag gillar inte ens riktigt att alltid kallas jazzsångerska. Sångerska räcker gott. Jag vill jobba med litet av varje och inte sitta fast i någon speciell genre. Och det är likadant med mitt lyssnande. Visserligen hör jag på en massa jazzplattor, när jag har tid och är ledig. Men jag lägger också gärna på något av Sting, till exempel, eller någon bra countryskiva.
Vilket är viktigast, tycket du? Musiken eller texten?
- Usch vilken svår fråga. Texterna är förstås hyperviktiga. Kanske är det dom som betyder allra mest för mig, Fast det är inte alltid så. Ibland struntar jag i texten. om melodin är rolig och man kan göra något kul av den. Skolad hos Wallmans… De flesta av dagens unga, svenska jazzsångerskor är utbildade vid någon av landets musikhögskolor. Men inte Linda Pettersson.
- Nej, jag har gått den ”hårda” skolan, säger hon och skrattar. För det första var jag förstås ganska miljöskadad redan från början, eftersom mina syskon och mina föräldrar musicerade. Pappa var saxofonist och basist och hade en egen orkester. Så att det skulle bli musik för min del också var ganska självklart. Efter kommunala musikskolan hemma i Sundsvall, där jag spelade flöjt i sju år, och diverse körsång och sjungande i olika Norrlandsband, for jag till Stockholm och jobbade på Wallmans. Och det är sannerligen en skola det också!
Efter tiden på Wallmans Salonger började Linda frilansa i Stockholm och fick en mängd jobb i olika sammanhang. Hon framträdde på klubbar och i konsertsammanhang, medverkade i radio och tv, gjorde en och annan grammofoninspelning och uppmärksammades både i dags- och fackpress. Men efter fem år i huvudkommunen bor hon numera i Växjö, vilket är en alldeles underbar stad, tycker hon. Perfekt att ha som utgångspunkt för allt kringflackande i Sverige och även runt om i Europa. Fast en väsentlig anledning till att det blev just Växjö är förstås att Linda råkade träffa en kille där. Givetvis en musiker…
- Ja, det här med musik och musiker kommer jag förstås aldrig ifrån. Det är mitt liv, och jag är övertygad om att jag kommer att sjunga så länge jag bara orkar.
Jan Olsson (Jan Olsson är även jazzkrönikör i Skånska Dagbladet)
(Artikeln publicerad i DIG nr 2/2005) |
|||||||||||||||||