| DIG Jazz! |
Andra sidor |
| Aktuella evenemang (festivaler, turnéer mm) |
| Klubbjazz |
| Mälarkalender |
| Aktuellt |
| Skivnyheter |
| Diggat på DVD |
| Jazzporträtt |
| Jazzhistorik |
| Nya jazzböcker |
| Klassiska skivomslag |
| Länkar |
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
DIG Jazz presenterar 93
skivomslag med Lars Gullin.
Ny DIG-sida:
Klassiska
skivomslag
Fler klassiska
skivomslag
Radiojazzgruppen satte stark prägel på svensk jazz under 60-och 70-talet. En tongivande medlem var saxofonisten Lennart Åberg, som ständigt är på gång med olika projekt.
Lennart har under åren samarbetat med många stora internationella jazzprofiler. Tre som han speciellt uppskattar är kornettisten Don Cherry, kompositören/arrangören George Russell och ventilbasunisten och kompositören Bob Brookmeyer. Ja, och så förstås trumslagaren Peter Erskine. --Peter har inget behov av att imponera på lyssnarna utan det är det musikaliska samspelet som är det viktiga.
Radiojazzgruppen fick generöst utrymme på den senaste och sista utgåvan av skivantologin Svensk Jazzhistoria, som släpptes i november 2005 och täcker åren 1965-69. För en stor av den skrivna musiken svarar pianisten Jan Johansson, som fram till sin tragiska och alltför tidiga bortgång i november 1968 var något av
huvudleverantör av kompositioner och arrangemang till Radiojazzgruppen.
Jans musik fortfarande fräsch
Det komförstås också att ligga stor tonvikt på Jans musik när Radiojazzgruppen återuppstod för en turné i slutet av januari och början av februari 2006.
– Eftersom vi under det här turnéprojektet skall hålla oss till den repertoar som Radiojazzgruppen spelade under 60-talsåren blir givetvis Jans inslag av största betydelse för konsertprogrammet, säger Lennart Åberg, som är ledare för den nya upplagan av Radiojazzgruppen. Där Lennart, trumpetaren Bosse Broberg och gitarristen Rune Gustafsson är kvar från det ursprungliga bandet medan de övriga nio musikerna handplockats ur den yngre svenska jazzgenerationen.*
– Av naturliga skäl går det inte att helt återskapa ursprungsbandet och då kändes det rätt att låta det domineras av yngre jazzkrafter, som då också får en chans att spela Jans musik. För Jan var det hela tiden viktigt att bevara fräschheten i musiken, han var t.ex. ingen älskare av långa repetitioner, och med så många nya musiker finns alla förutsättningar att leva upp till det kravet. Dessutom står sig musiken väl och är oerhört inspirerande att spela. Jan Johansson är nog den svenska musiker som betytt mest för mig både spelmässigt och som skrivare.
– De musiker som tillfrågats att vara med har också ställt sig högst positiva. Magnus Lindgren, som jag tänkt skulle spela tenorsax och flöjt, hade till och med en helt egen önskan, nämligen att istället få spela barytonsax. Och det får han förstås!
Imponerande gästlista
När samtalet med Lennart äger rum i slutet på november har inte konsertrepertoaren helt bestämts. Men flitig musikskrivare under den här aktuella perioden var även bandets basist Georg Riedel.
Under 70- och 80-talet bjöd sedan radiojazzchefen Bosse Broberg in såväl svenska som internationella kompositörer och arrangörer en tradition som Lars-Göran Ulander sedan fortsatte på 90-talet. Ur Radiojazzgruppens långa, imponerande gästlista kan man plocka fram namn som Carla Bley, Anthony Braxton, Don Cherry, Gil Evans, George Russell, Thad Jones-Mel Lewis, Bob Brookmeyer. Palle Mikkelborg, Kenny Wheeler och David Murray. Vid de tillfällena utökades ofta det ursprungliga 12-mannabandet.
Imponerad av George Russell
Det finns förstås många speciella minnen från de här olika repetitions- och konserttillfällena?
– Ja, samtliga var stora personligheter och hade också helt olika sätt att arbeta, berättar Lennart. Don Cherry, till exempel,. hade det mesta i huvudet och mycket litet nedskrivet i notform. Så han gick runt bland musikerna och sjöng hur han hade tänkt sig det hela. Det var en något märklig syn att se honom stå på knä framför ”Dompan” och sjunga hans stämma..
– Anthony Braxton hade musiken på papper, men med sina alldeles egna tecken och anvisningar. När vi sedan spelade upp ett stycke satt han där på sin stol och lyssnade. Varpå han eftertänksamt fällde kommentaren ”Sounds interesting” och nickade lite nöjt. Han hade uppenbart inte klart för sig i förväg hur det skulle låta.
– Den av de internationella gästskrivarna som jag personligen imponerats mest av och som gett mig mycket musikaliskt är George Russell. Jag vet att jag delar den uppskattningen med många andra, Bosse Broberg, Palle Mikkelborg, Bobo Stenson, Jan Garbarek, Gil Evans, Bob Brookmeyer. Några av hans sviter hör tveklöst till det bästa som gjorts efter Duke Ellington. George Russell har inte fått den position inom jazzen som han förtjänar än .
Sin uppskattning visade Lennart en decemberkväll 2003 då han på Fasching med sitt storband gav George Russell en musikalisk 80-årshyllning. George skulle själv närvara, men amerikanskt snöoväder stoppade tyvärr hans flygresa.
Musik från Bob Brookmeyer
Bob Brookmeyer är ett annat namn som Lennart gärna lyfter fram och det av en speciell anledning. Det skall nämligen bli en ny cd (Caprice) där Lennart samarbetar med Norrbotten Big Band och där ett av inslagen är en halvtimmes svit som Brookmeyer speciellt skrivit för Lennart och som Bob dirigerar på inspelningen.
– Det var faktiskt Bob själv som efter ett av sina första gästspel med RJG kom tillbaka och frågade om han fick skriva ett musikstycke med mig som ensam solist. Vilket förstås var oerhört smickrande. Sedan återkom han flera gånger med förslag och tankar, bland annat var han ett tag inne på kombinationen kammarensemble och sopransax.
– Men till slut blev det en halvtimmes svit med storband. På resterande cd-tiden kompletterar jag med några egna kompositioner och arrangemang, vilket också var en liten utmaning. Trots att jag skrivit en hel del för större ensembler har jag sällan gjort det för ett konventionellt storband. Personligen ser jag det här samarbetet med Bob som en av mina absoluta höjdpunkter som musiker och är verkligen glad över att det äntligen ser ut att komma ut på skiva.
Hyllning till Don Cherry
I höst kommer också en cd (Amigo) med Lennart Åbergs hyllning till Don Cherry och den musik som framfördes vid Umeå Jazz Festival och på Fasching i slutet av oktober, med Peter Erskine på trummor. Lennart har under årens lopp spelat med Don Cherry i många olika sammanhang, däribland med grupperna Rena Rama och Oriental Wind.
– Det var tack vare slagverkaren Okay Temiz jag först kom i kontakt med Don. Vi fann varandra bland annat i det gemensamma intresset för indisk och afrikansk musik, som vi gärna sökte oss till i Rena Rama.
–Don var en humoristisk och positiv person som man inte kunde låta bli att gilla. Som musikant hade han hela bebopen i sitt spel och när han var i sin bästa form spelade han trumpet i nivå med de alla främsta trumpetarna i jazzhistorien.
( Och det finns faktiskt klara likheter mellan Don och Brookmeyer i timing och frasering ! )
– Den ursprungliga idén till att hylla Don med storbandsmusik kom egentligen från en italiensk musikjournalist och jazzkännare, som bjöd in mig för att arrangera Dons låtar för ett italienskt storband. Den här gången består dock programmet även av en hel del egna kompositioner och också några av Ornette Coleman. I oktober blir det ett antal konserter i samband med releasen och Peter Erskine har lovat att medverka.
Peter Erskine sprider lugn
Det svenska bandet har Lennart förstärkt med trumslagaren Peter Erskine, som han även hade med sig på den hyllade och Grammisbelönade skivan 7 Pieces (Phono Suecia).
– Peter har inget behov av att imponera på lyssnarna utan det är det musikaliska samspelet som är det viktiga och han gör det verkligen lätt för medspelarna. Med små, tydliga och effektiva medel får han hela bandet att hela tiden veta var de är. På så sätt påminner han om Mel Lewis, som var något a
v en ”doldis” bakom trummorna men många musikers favorit. Samtidigt kan Peter spela med ett otroligt drag som han bl.a. gjorde på sista konserten på Fasching.
Lennart Åberg har under sin drygt 40-åriga karriär prövat på det mesta i jazzbranschen. Men har du ändå något ogjort projekt att se fram emot ?
– Ett förverkligades för några sedan när Bobo Stenson och jag äntligen kom att spela in en duoskiva (Amigo). Den fantastiske trumpetaren Kenny Wheeler, som både Bobo och jag uppskattar och har spelat med många gånger, jobbar också på duo med pianisten John Taylor. Nu har vi pratat om att göra något slags dubbel-duosamarbete, som just nu känns väldigt lockande. Det är en spännande sättning som ju kräver två bra flyglar , men alla fyra är inställda på att det skall bli av och första konserten är redan preliminärbokad !
Kort om Lennart Åbergs jazzkarriär
Började spela dragspel i födelsestaden Helsingborg. Efter flytt till Sandviken övergick han till att spela tenorsaxofon, där han som 17-åring blev medlem i Kurt Järnbergs kvintett.
Nästa anhalt blev Uppsala dit han flyttade för universitetsstudier och där han tidigt kom i kontakt med Bosse Broberg. De två höll även igång en gemensam kvintett. Andra engagemang hade Lennart med Rolf Lindell och Gugge Hedrenius.
Från starten 1966 ordinarie medlem i Radiojazzgruppen, som han också var ledare för på 80-och 90-talen. Bildade 1972 gruppen Rena Rama tillsammans med Bobo Stenson, Palle Danielsson och Bengt Berger. Ingick också parallellt i Okay Temiz grupp Oriental Wind.
Förutom ett stort antal inspelningar med dessa och andra grupper har Lennart kommit ut med flera egna skivor där han svarat för kompositioner och arrangemang, däribland Partial Solar Eclipse (ECM/Japo), Green Prints (Caprice) och 7 Pieces (Phono Suecia). Ellington & Strayhorn (Sittel) i sällskap med Rolf Ericson och duoskivan Bobo Stenson-Lennart Åberg (Amigo) är två andra representativa skivexempel, som också visar på Lennarts mångsidighet.
Tillsammans med Gunnar Lindgren skrev Lennart Åberg läroboken Jazz- och pop/rock-improvisation. Han är även aktiv i Föreningen Sveriges Jazzmusiker (FSJ) och Kungl. Musikaliska Akademien.
Gunnar Holmberg
(Artikeln publicerad i DIG nr 1/2006)
Artiklar om
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
The Stoner/Nils Berg
Torbjörn Zetterberg
Ulf Adåker
Ulf Johansson Werre
Artiklar om trumpetaren
och kompositören
Lars Färnlöf (1942-94).
