DIG Jazz

Ulf Johansson Werre är en av landets flitigaste och mest mångsidiga musiker. Och i alla sammanhang söker han som trombonist, pianist och sångare det rätta ”groovet” och det hittar hani många olika sammanhang.

Att Leif ”Smoke Rings” Anderssons hesa röst och välvalda ”swing och sweet” var en radiohöjdpunkt för många musikgenerationer är ju välkänt. Men däremot är det mer överraskande att han till och med kunde locka 9-10 åringar in på den rätta musikvägen.

–Ja, jag väl i den åldern när jag första gången hörde ”Smoke Rings” på radio, berättar trombonisten, pianisten och sångaren Ulf Johansson Werre. Jag minns fortfarande att några av låtarna var med Bob Crosbys Bob Cats och Bunny Berigan. Tillsammans med John Högman hade jag redan startat en band där vi mest försökte efterlikna Beatles och Rolling Stones. The Greenstones kallade vi oss efter gatan där vi bodde. Grönstensvägen alltså. John spelade gitarr och jag trummor och vi var båda helt självlärda, även vad gäller sång och engelskt uttal. Det var långt senare som vi insåg vad de ljud vi framkallade egentligen var för ord på engelska,

Gillade trombontonen

Radioprogrammet med ”Smoke Rings”, och delvis också en farbrors pianospel i Teddy Wilsonstil, fick Ulf att börja lägga popen och trumpinnarna åt sidan och istället lära sig åt att ta ut ackord på pianot. Det fortsatte med kommunala musikskolan och en pianofröken som höll hårt på det här med skalor och fingersättning. Parallellt läste han Gunther Schullers bok Early Jazz och lyssnade på pianister som Fats Waller och Earl Hines.

– Eftersom John Högman gått över till att spela tenorsax satte vi ihop ett litet swingband. Jag började också tidigt att spela trombon, vilket i och för sig var konstigt eftersom jag själv helst lyssnade på saxofonister och trumpetare som improviserade. Men jag gillade den vackra trombontonen och dessutom gick det att spela tufft på instrumentet.

– Men det dröjde nog ändå upp till 25-årsåldern innan jag började spela trombon på riktigt allvar.

30 års studieavbrott

Ulf föddes i Lövånger i Västerbotten, men han var bara 6 år när familjen flyttade till Uppsala. Där han genomförde sina studier och fortfarande bor kvar. Efter gymnasieåren valde Ulf att läsa medicin med inriktningen att bli läkare. Betygen blev bra men det mycket aktiva musiklivet lockade mer

– Jag var med i säkert 6-7 band och dessutom några körer så tiden räckte helt enkelt inte till. Så när jag kommit fram till min medicine kandidat beslutade jag att ge musiken en ärlig chans. Så jag tog ett studieavbrott, som nu snart är uppe i 30 år!

Ulf sökte till Musikhögskolan i Stockholm och kom in på den allra första jazzpedagoglinjen, där Bengt-Arne Wallin var en av lärarna. Det var bara en ettårig kurs men tack vara ett stipendium från Sverige-Amerikastiftelsen fortsatte två års studier på University of Pittsburgh

– En av professorerna var saxofonisten Nathan Davis, som hjälpte mig på ett fantastisk sätt genom att förmedla kontakt med promotorn för stans största jazzklubb -The Encore.. Där jag fick spela under hela studietiden. Utbildningen var värdefull men ännu nyttigare var att få spela ute så mycket och med så många.

Spelade på Village Vanguard

–När jag sedan kom tillbaka till Sverige hade ettårskursen på Musikhögskolan blivit tvåårig, som jag hängde på och avslutade. På sommaren direkt efteråt fick jag sedan hoppa in på Skeppsholmen med Gugge Hedrenius Band, där jag sedan blev kvar under en lång och fantastisk tid med massor av spelningar och många internationella gäster. Framför allt var det värdefullt att lära känna trumslagaren Mel Lewis. Det resulterade bland annat i att Hacke Björksten och jag åkte till New York och spelade in en skiva med Mel. Vi fick dessutom spela med hans band på Village Vanguard.

Det är av utrymmesskäl omöjligt att gå in på allt Ulf sysslat med i musikväg under de 25 åren sedan det här engagemanget med Gugge. Han har spelat med i stort sett alla och även hållit igång en rad olika egna kombinationer. Musikinriktningen spänner från tidig New Orleansjazz till mera nutida poprytmer.

-Det finns kvaliteter i det mesta och för mig är det oerhört störande med det här ständiga behovet av att stoppa in musiker och musiker i ett speciellt fack. För mig är det viktigt med den musikaliska friheten. Den har vi inte minst tagit vara på i min trio med gitarristen Andreas Pettersson och basisten Tommy Johnson där musiken ibland kan utvecklas åt rena fri formhållet. Ett annat exempel är när vi gick in som del i Norrbotten Big Band. eller då vi tillsammans med en blandad kör

dad och presenterade ett program med mina kompositioner under rubriken Verdi, Wagner och Werre!

Förutom alla framträdanden i mera professionella sammanhang reser han också ofta runt som solist tillsammans med amatörstorband. Ett skötebarn i storformat har han fått i Uppsala University Jazz Orchestra, där han under repetitionsarbetet har tillgång till 25 musiker och 9 sångare. Bandet gav i april en lyckad konsert i Uppsala och skall bland annat framträda vid Jazz på Nyköpingshus..

Time en upplevelse

Ulf kommer ofta in på hur stimulerande och utvecklande det är spela i olika miljöer Men om det vore möjligt för dig att kunna få tillräckligt mycket speljobb för att kunna leva på att hålla igång en, enda grupp, skulle du kunna tänka dig det då? Vilken musikinriktning skulle musiken i så fall få och hur stor skulle gruppen bli?

– Det där är en intressant fråga som jag ibland ställt mig, men som jag aldrig kunnat svara på. Men just nu har jag faktiskt ett svar. Nisse Sandström, Island Östlund , Hans Backenroth/alt Jan Adelfeldt och jag har bildat kvartetten Time och efter de första spelningarna känns det som om det vore en grupp man skulle kunna leva med på heltid. Det har varit en otroligt stark upplevelse att spela tillsammans. Vi har alla samma inställning, nämligen att hitta det rätta ”groovet”. Vilket innebär att allt sitter, rytmen, idéerna, samspelet, Man bara spelar och njuter.

– Nisse har jag haft en nära kontakt med sidan tiden på Ackis, då jag lärde mig lika mycket av honom som av lektionstimmarna. En fantastisk musiker!

Det kan tilläggas at t Ulf nyligen tilldelats Uppsala Kommuns stora arbetstipendium på 100 000 kronor för ett kompositionsprojekt inför Linnéjubileet 2007.

Text och foto: Gunnar Holmberg

(Artikeln publicerad i DIG Jazz nr 2/2005