DIG-Music

Blues March! Benny Golson, 75,

Många av jazzens ledande solister har också lyckats knåpa ihop rätt hyfsade melodier. Men bara ett fåtal kan räkna sig till de riktigt stora kompositörerna. En är tenorsaxofonisten Benny Golson, som i mars gör en Sverigeturné med basisten Patrik Bomans trio.

Blues March, Whisper Not, I remember Clifford, Stablemates. Ja, listan över högklassiga och ofta spelade Benny Golsonkompositioner kan göras hur lång som helst. Golson, som fyllde 75 förra året, lät första tala om sig i de riktigt stora sammanhangen då han i mitten på 50-talet var flitigt lanserad solist och kompositör i Dizzy Gillespies enastående storband.

Men det verkliga genombrottet fick han då han 1958 engagerades av trumslagaren Art Blakey till dennes Jazz Messengers. Benny Golson satte direkt stark prägel på musiken med sitt personliga tenorsaxspel, men kanske främst med sina kompositioner och arrangemang. Det allra första skivexemplet på samarbetet, Art Blakey and The Jazz Messengers (Blue Note), är en klassiker och räknas till höjdpunkterna under Blakeys långa, framgångsrika karriär. En av anledningarna till att skivan blev en sådan succé är inte minst Benny Golson komposition och arrangemang på Blues March, som med sitt distinkta hårdsväng förde tankarna till New Orleans gamla marschband.

Jazztet med Art Farmer

Benny Golson stannade dock ingen längre tid hos Art Blakey. Framgångarna och uppmärksamheten gjorde att han såg chansen och ”starta eget”. Närmaste samarbetspartnern blev istället trumpetaren Art Farmer, som Golson spelat tillsammans med i Lionel Hamptons storband. under en kort period 1953.

The Jazztet kallade Golson och Farmer den gemensamma och mycket uppskattade sextetten, där tredje blåsaren oftast var trombonisten Curtis Fuller. Gruppen verkade mer eller mindre regelbundet under drygt 25 år och har bakom sig en stor och lyckad skivproduktion. Vilket inte minst visade sig i höstas när det amerikanska skivbolaget Mosaic släppte boxen The Complete Art Farmer & Benny Golson Jazztet Sessions, där det krävts sju cd för att samla de inspelningar gruppen gjorde fram till 1962.

Svensk storbandskiva 1964

Svenska musiker fick tidigt kontakt med Benny Golson. Redan sommaren 1964 bjöds han in för att spela in sin egna musik för ett 23-mannaband med, som rymde svenska musiker som Arne Domnérus, Jan Johansson, Bosse Broberg och Eje Thelin. Senare har Golson poängterat att den inspelningen blev något av en avstamp för den karriär han senare gjorde som lyckosam film- och TV-kompositör i Hollywood. Lp-skivan gavs nämligen också ut i USA med titeln Stockholm Sojourn (Prestige) Golson kom fortsättningsvis att skriva musik till ett oändligt antal filmer och TV-serier och däremellan hann han också med att arrangera för sångartister som Diana Ross, Nancy Wlson och Sammy Davis Jr.

De välavlönade jobben har gjort att Benny Golson under långa tider varit borta från jazzscenen. Men han har hela tiden kommit tillbaka och just nu är han i högsta grad aktiv. Dessutom har han på gamla da´r fått pröva på att agera som skådespelare i en film där han själv svarat för musiken. Det är i Steven Spielbergs Terminal med Tom Hanks., där han helt enkelt spelar sig själv. Filmtemat finns också på hans nya cd Terminal 1 ( Concord/Naxos), där man på köpet serveras nya, fräscha versioner av hans Blues March och Whisper Not. Bland de högst kompetenta medmusikerna kan nämnas trumpetaren Eddie Henderson, som på 70-talet ingick i Herbie Hancocks smått legendariska grupp Head Hunters.

Glädjande är att Benny Golson tycks han fattat ett speciellt tycke för Sverige. I somras framträdde han på Skeppsholmen under Stockholm Jazz Festival och i höstas var han lördagsgäst på Nalen och Ronnie´s Room. Och i mars gör han alltså en Sverigeturné med basisten Patrik Bomans trio med pianisten Mathias Landeaus och trumslagaren Sebastian Voegler.

(Artikeln publierad i DIG nr 1/2005)