DIG-Music

Spela, producera och arkivera. Det är mottot för trombonisten Jens ”Jesse” Lindgren, som lever med sin jazzmusik praktiskt taget dygnet runt. På dagarna leder han arbetet på Svenskt Visarkivs Jazzavdelning och fritiden är fylld av spelningar, bland annat med Kustbandet, Classic Jazz Band och Jesse´s New Orleans Band. Men hederstiteln Mr Trad Jazz är han lite kluven inför!

Sedan 40 år är han Jesse för den svenska jazzpubliken. Ja, även internationellt är trombonisten, sångaren och underhållaren Jens ”Jesse” Lindgren en välkänd jazzprofil efter massor av turnéer och festivalspelningar med bland annat Kustbandet.

Det var 1966 som Jesse gjorde sin entré i Kustbandet, som dragits igång två år tidigare av bland andra Kenneth Arnström, Christer Ekhé och Bo Juhlin. Då hade Jesse avverkat sina första läroår som jazzmusiker på de stockholmska skoldansscenerna. där det spelades dixieland –och New Orleansjazz fram till mitten av 60-talet. Han hade också hunnit starta sin första orkester, The Eagle Band, som inspirerats av musik i Bunk Johnson/George Lewistraditionen.

– Det var jazzen som gällde på Stockholms gymnasier fram till skolavslutningen 1964, berättar Jesse. Vi spelade för fullt hela våren, men när vi kom tillbaka på höstterminen och skulle fortsätta som vanligt var klimatet ett helt annat. Nu skulle det vara Elvis, Beatles, Rolling Stones och disco, sa skoldansarrangörerna. Över en sommar hade vi blivit helt ute.

New Orleansjazzen återupptäcktes

Jesse kom alltså in de sista åren av den här intressanta skoldansepoken, som drogs igång i slutet av 40-talet av Hep Cats, Bunta Horn, Black Bottom Stompers och många andra band. Impulserna kom förstås från Amerika, där man återupptäckt den gamla New Orleansmusiken, Den förmedlades sedan hit till Sverige i form av eftertraktade 78-varsskivor med bland annat nyinspelad musik av Bunk Johnson och återutgivningar med King Oliver´s Creole Jazz Band, Jelly Roll Morton, Louis Armstrongs Hot Five och Hot Seven m fl.

I boken When the saints…(Svenskt Visarkiv) har Jesse och några medförfattare beskrivit perioden 1948 -1960, då det sjöd av jazzaktiviteter på gymnasierna i Stockholm och förorter som Bromma, Stocksund och Saltsjöbaden, I boken beskrivs företeelsen som ”en religiös väckelse” och ”en underjordisk jazzrörelse”.

Det var i skolornas musiksalar det repeterades och resultatet fick sedan de unga banden visa upp på skoldanserna i gymnastiksalarna.

– Det här var en fantastisk ”musikskola”, menar Jesse. Massor av fina musiker har också börjat sin jazzbana i skolbanden, däribland en hel del som senare valde en mer modern inriktning som Eje Thelin, Lalle Svensson och Claes-Göran Fagerstedt.

– Själv höll jag mest till på Gazell Club i Gamla Stan som var ett underbart ställe om man vill lyssna på jazzmusik med rötterna i New Orleans. Det var också där jag först kom i kontakt med klarinettisten Örjan Kjellin och trumpetaren Bent Persson, som sedan dess hör till mina närmaste jazzvänner.

Rytm, energi, temperament

Jesse ger klart besked om att det den musik han tidigt inspirerades av och fortfarande uppskattar mest har sitt ursprung i New Orleansmusiken.

– Det behöver inte betyda att det skall låta som det gjorde i det tidiga New Orleans. Musiken kan ha tagit en hel annan riktning, exempelvis år bebophållet. Men New Orleanskänslan skall finnas där, det vill säga rytmen, energin och temperamentet.

Sedan snart 40 år har alltså Jesse haft sin hemvist i Kustbandet, som varit kärnan i hans musikliv. Sedan mitten av 70-talet är han också ledare för bandet. Han efterträdde Gösta Hägglöf, som får många lovord för sin insats för bandet.

– Tack vare Gösta kom vi ut internationellt, bland annat tog hans oss till Amerika. Vi fick dessutom spela in en rad LP-skivor på hans skivmärke Kenneth, vilket var värdefullt för vår lansering.

– Jag tycker nog att vi utvecklats en hel del under åren, även om vi fortfarande håller oss till musiken från främst 30-talet. I början lade vi exempelvis ned enormt arbete på att låta så autentiskt som möjligt. Det var till och med så att vi strävade efter att få med 78-varsraspet!

– Det som vi försökt bevara är just svänget och energin. Vi tycker dessutom det är kul och spännande när vi då och då får in unga vikarierande musiker med helt andra jazzideal, som altsaxofonisten Johan Hörlén. Helt plötsligt blir det ett annat sound, men det blir bra!

Spelat över hela världen

Förutom Kustbandet håller Jesse igång en rad andra grupper och gästspelar också i en massa olika sammanhang. Men samtliga rör sig inom det så kallade tradjazz eller swingfältet. Har du aldrig prövat på att spela i några mera nutida jazzsammanhang?

– Nej, och det av den enkla orsaken att jag inte behärskar de rytmerna. Jag lyssnar exempelvis gärna på bra bebop och även förstås en massa annan musik som funk, flamenco och zigenarmusik, Men det är så många andra som gör den musiken så mycket bättre. Så jag fortsätter nog att hålla mig till mina områden, där jag numera också har så många utländska vänner och spelkamrater.

Med Kustbandet och flera av de andra banden har Jesse under åren turnerat i över 20-talet länder, däribland Australien, Hong Kong, Malaysia, Indonesien, Ryssland och förstås USA..

– Vi har till och med en broderorkester i Buenos Aires, som spelar i samma stil som Kustbandet. Jag är inbjuden för att framträda med dem i oktober och de har samtidigt ordnat en hel del andra engagemang, bland annat i Chile. Där finns många fantastiska musiker, en av dem är saxofonisten Alfredo Espinosa som jag nu får glädjen att spela tillsammans med. Han har verkligen hittat kärnan i New Orleansmusiken.

Spelar,producerar och arkiverar!

För Jens ”Jesse ” Lindgren är det jazzmusik som gäller i stort sett dygnet runt. Sin dagliga gärning har han sedan 1987 på Svenskt Visarkivs Jazzavdelning, där han leder arbetet ( se artikel här intill). Fritiden fylls med repetitioner och konserter och dessutom har Jesse under åren varit en flitigt producent av radioprogram. Jesse´s Jazzbar sändes exempelvis mer än 100 gånger.

– Ja, mitt liv består till stor del av att arkivera, producera och spela jazzmusik, konstaterar Jesse. Och det är något jag verkligen trivs med. Men sedan kopplar jag förstås också bort jazzen ibland och det gör jag bäst genom att laga mat och umgås med goda vänner.

– Tycker också mycket om att ta längre promenader och då helst i skogen. När jag började med de här promenaderna tyckte jag det skulle vara idealiskt att ta med mig en liten bärbar cd-spelare där jag samtidigt kunde lyssna på lite uppiggande jazzmusik. Men det fungerade inte alls. Jag klarade nämligen inte av att bara promenera normalt utan gick hela tiden i takt! Det blev mera intervallträning än skön avkoppling.

Kluven inför hederstiteln

För de svenska jazzvännerna är Jesse landets Mr Trad Jazz, en ofta använd hederstitel som han själv känner sig rätt kluven inför.

– Titeln är förstås smickrande, erkänner Jesse. För jag antar att jag fått den för att man anser att jag gör bra insatser för musiken. Och man får acceptera det smeknamn man får. Tyvärr för dock begreppet ”tradjazz” ofta tankarna till halmhattar, veteranbildar, något studentikost och glada amatörer.

– Även om jag kanske inte alltid lyckats har jag i alla fall alltid strävat efter att vara ”proffsig” på och utanför scenen. Jag tycker heller inte att man kan säga att Louis Armstrong, Bix Beiderbecke och Duke Ellington spelade tradjazz. Och det är mycket av den musiken vi i Kustbandet, Classic Jazz Band och de andra orkestrarna har som förebilder och på bästa sätt försöker förmedla och utveckla,

Text och foto: Gunnar Holmberg

Svenskt Visarkivs jazzavdelning:

Här finns svenska jazzhistorien

Samtalet med Jens ”Jesse” Lindgren sker på hans rum i Bonnierhuset, Torsgatan 21 i Stockholm, som är den nya adressen för Svenskt Visarkiv och dess Jazzavdelning. Han är i full färd med att plocka upp ur alla flyttkartonger, så att han och hans medarbetare på avdelningen skall kunna komma igång med de ordinarie arbetena.

– Men det är nog inte förrän framåt årsskiftet vi kommer att kunna erbjuda full service, konstaterar Jesse, som varit ansvarig för Jazzavdelningens verksamhet sedan 1987.

Ja, det är onekligen en annan situation att flytta ett arkiv än ett helt vanligt företag. I det sistnämnda fallet ser man till att medarbetarna kastar så mycket de kan innan flyttlasset bär iväg. Men från ett arkiv får inte en sak försvinna.

Men vad hittar man då i Jazzavdelningens samlingar?

– Det pågår hela tiden en uppdatering och registrering på data, berättar Jesse. Men om vi håller oss till grova tal kan vi säga att vi har 10 000 bilder, 4000 LP.skivor och lika många 78-varvare, 2000 musikarrangemang och 40 hyllmeter böcker. Dessutom förstås en massa tidningar och tidskrifter. I fotosamlingen finns bland annat Ove Alströms fantastiska bilder och bland musikarrangemangen är Thore Ehrlings cirka 1000 originalarrangemang en riktig juvel.

Kan du också ge några exempel på stora arbeten som ständigt pågår?

– Ett samtidigt spännande och tidskrävande jobb är att lyssna igenom och registrera alla ljudband. Vi har idag drygt 6000 rull- och kassettband med intervjuer, radioprogram, privatinspelningar mm. Det kommer hela tiden in nya, intressanta saker. Efter skivproducenten Gunnar Lindqvists bortgång fick vi exempelvis ta hand om en stor mängd unika inspelningar med Lars Gullin. Likaså lämnade pianisten Lasse Werner efter sig cirka 500 band med framför allt 60-talsinspelningar med vår främsta musiker..

– En annan uppgift med hög prioritet är att rädda de lackskivor som finns kvar och som då och då fortfarande dyker upp. Tar man inte hand om dem i tid så torkar de och blir totalt ospelbara.

– Vi har också tagit initiativet till att datera upp och ge ut OJ-redaktören Harry Nicolaussons bok Svenska Jazzdiskografi , vars första upplaga kom 1983. Den finns nu ute på nätet, men ambitionen är att den även skall komma ut i bokform.

– Sedan finns vi förstås hela tiden till hands för att hjälpa alla intresserade. Jag har personligen omkring 5-10 dagliga kontakter från journalister som är ute efter fakta om en viss musiker, skivproducenter som söker en viss uppgift inför en utgivning eller forskare som planerar att göra en avhandling. För att nu ta några exempel. I och med tillgången till e-mail har vi också fått mer och mer frågor.

Mer information om Jazzavdelningen inom Svenskt Visarkiv hittar man på nätet under adressen www.visarkiv.se där man även kan söka sig vidare till Svensk jazzdiskografi 1899-1999.

Text och foto: Gunnar Holmberg

(Artikeln publicerad i DIG Jazz nr 3/2005)