DIG-Music

Pianist, kompositör, bandledare och pedagog. Ja, Maggi Olin har många järn i elden. I somras turnerade hon också under två veckor runt på stora kanadensiska jazzfestivaler –där det bara spelades jazzmusik!

Ända sedan pianisten, kompositören och arrangören Maggi Olin kom hem till Malmö från sina studier vid Berklee College of Music i Boston för 17 år sedan har hon haft fullt upp. Inte bara som utövande musiker utan även som pedagog och deltagare i en rad olika projekt med jazzmusikaliska förtecken.

Alldeles nyligen återkom hon från en mycket lyckad, två veckor lång, turné i Kanada, där hon med sin kvintett har framträtt med egen musik. I gruppen ingick hennes goda vän från tiden vid Berklee, numera världskända trumpetaren Ingrid Jensen, samt Ingrids saxofonspelande syster Christine, basisten Mattias Welin och trumslagaren John Wikan från New York.

- Vi spelade på flera stora festivaler, berättar Maggi. I Montreal och Vancouver till exempel, plus flera andra städer, välkända för alla som är intresserade av ishockey. Och överallt var det massor av folk som kom och lyssnade. Det som var lite extra glädjande var att det var en ”blandad” publik, både unga och gamla ställde upp. Dessutom noterade jag, att man i Kanada höll sig till jazzmusik på sina jazzfestivaler. Inga försök att locka extra publik med annan musik alltså, som man tyvärr har börjat göra här hemma.

Ny musik i bagaget

I höst ger sig Maggi ut på vift igen, denna gång i Sverige.

-Ja, jag ska göra en liten tur med mitt ordinarie band, det med trumpetaren Magnus Broo, saxofonisten Karl-Martin Almqvist, basisten Mattias Welin och trumslagaren P-A Tollbom. Vi ska spela i Umeå och Stockholm och på Village i Västerås. Det ska bli spännande. Och som vanligt kommer jag att plocka med mig lite ny musik, även om en och annan gammal skivbekant givetvis också kommer att dyka upp.

- På tal om skivor, så avslutade vi faktiskt Kanadaturnén med just en skivinspelning. På vilket märke plattan kommer att dyka upp vet jag inte ännu. Det är systrarna Jensen på andra sidan Atlanten som sköter om den detaljen.

Även om Maggi naturligtvis tycker att det är trevligt på många sätt att spela in skivor, verkar det inte som om det är något primärt i hennes tillvaro. Det är helt enkelt ett sätt att avsluta något man har arbetat med en tid, en slags dokumentation.

- Och man blir sannerligen inte förmögen på sina skivor, konstaterar Maggi med ett skratt. I alla fall inte med detsamma. Men som tur är, har jazzskivor - åtminstone om de är något så när bra - ett ganska långt liv. Tänk bara på all underbar Ellington-musik. Den kommer att leva hur länge som helst, och det finns inget jag lyssnar hellre på. Hos Duke Ellington upptäcker man ständigt nya saker och vinklar. Helt fantastiskt!

Komponerar ständigt

Att skriva musik är något Maggi Olin sysslar med under större delen av sin vakna tid. Inte så att hon slår sig ned vid pianot klockan nio varje morgon och lägger pannan i djupa veck och skapar. Hennes komponerande är betydligt mer osorterat.

– Mina melodier kan komma flygande precis när som helst. Då jag städar till exempel. Eller när jag är ute och går eller cyklar. Sen jobbar jag vidare hemma vid pianot. Men datorn använder jag faktiskt mycket sällan

– Hittills har Maggi, av någon anledning, nästan bara skrivit musik för mindre grupper. Att jobba med storband har inte riktigt lockat henne. Åtminstone inte med storband av konventionellt slag.

- Däremot har jag faktiskt planer på att - tillsammans med saxofonisten i Tolvan Big Band, Cennet Jönsson – skriva musik för en lite större besättning med bland annat cello och valthorn. Vi får väl se hur det går.

Texter ger nya dimensioner

Maggi berättar också, inte utan stolthet, att en mycket duktig sångerska i Danmark, Sofie Feuer, har överraskat henne med att sätta text till en del av hennes melodier.

- Det är jätteroligt, tycker jag. Och det har givit mina kompositioner en del nya dimensioner. Även det kommer så småningom att förevigas på skiva. Men först ska vi presentera materialet under ett par kvällar på Glenn Miller Café i Stockholm i januari. Vi i det här fallet är, förutom Sofie och jag, den mycket begåvade, unge gitarristen Samuel Hällkvist, basisten Mattias Hjorth och trumslagaren Jonas Johansen från Danmark.

- Ja, det finns så mycket man skulle vilja göra, konstaterar Maggi och får något drömmande i blicken. Jag skulle, till exempel, vilja ta med mig min musik och ge mig av utomlands och framföra den med lokala musiker. Att träffa medmänniskor som man delar sina intressen med och kan lära av är något som verkligen berikar livet.

Säger Maggi och konstaterar i samma andetag att hon faktiskt också har andra och mer jordnära uppgifter att ta hand om. Sköta om sina tre barn och gitarrspelande maken Torben Waldorff till exempel. Och att förbereda sina lärarjobb vid musiklinjerna vid folkhögskolorna i Skurup, Fridhem och Malmö Musikhögskola….

Jan Olsson

( Artikeln publicerad i DIG nr 3/2005)