AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKARMartina Almgren:
Trummis och bandledare
som hittar rätt pulsslag!
Martina Almgren. Foto: Gunnar Holmberg/DIG Jazz©
Det var Keith Jarretts nordiska kvartett som fick Martina Almgren att vakna upp för jazzen. Nu har hon en egen kvartett, som är en av de två svenska grupper som ger sig ut på Pulsslagsturné.
Martina började spela flöjt men upptäckte snart att trummorna var hennes rätta instrument. I sex år har den västkustbaserade kvartetten funnits, men det här är första gången man ger sig ut på riksturné.
Ett annat spännande projekt är hennes tentett OH Yeah Orchestra.
( Artikeln publicerad i DIG nr 3/2005)
Skivor med Martina Almgren. Se DIG-recensioner
Det blir en aktiv och spännande jazzhöst för trumslagaren Martina Almgren. Med sin kvartett gör hon i november en längre landsturné inom ramen för Svenska Jazzriksförbundets projekt Pulsslag. Men hon har också fått ekonomisk stöttning för sin tentett Oh Yeah Orchestra, vilket innebär möjlighet att såväl skriva nya kompositioner som tid för repetitioner. En konsert är inbokad på Nefertiti 21 oktober och den kommer även att sändes direkt i P 2. Fler spelningar är på gång bland annat på Fasching i Stockholm.
– Båda projekten känns på alla sätt oerhört stimulerande, säger Martina. Inte minst för att det har skapats förutsättningar så man kan koncentrera sig på musiken. I vanliga fall får man ägna så mycket tid och kraft åt allt som hör till att fixa och hålla i spelningar att man aldrig riktigt känner att man helt kan njuta av själva spelningarna. Men den här turnén för kvartetten får vi ju mycket praktisk hjälp från Svenska Jazzriksförbundet vilket är skönt.
–Sedan gör det ekonomiska stödet från Konstnärsnämnden och Västra Götalandsregionen det möjligt att samla de tio i Oh Yeah Orchestra för såväl repetitioner som konserter, Som frilansmusiker hade jag aldrig kunnat klara den ekonomin själv.
Keith Jarrett inspirerade
Men vem är då Martina Almgren? Eftersom hon är västkustbaserad och hittills haft det mesta av sin musikverksamhet kring vår västra landsdel kan det finnas anledning att ge en liten bakgrund.
Marita föddes och växte upp i Jönköping där hon tidigt kom i kontakt med jazzmusik. Pappa Lars Persson var nämligen trumslagare och i skivsamlingen fanns förstås en hel del jazzmusik, mestadels med boprötter.
– På den tiden var jag väl inte speciellt intresserad av jazzmusik, men jag har förstått senare att det haft stor betydelse jag på ett naturligt sätt fick i mig de rytmerna. Mitt egna, verkliga jazzuppvaknande kom senare när jag hörde Keith Jarrett och då framför allt den musik han spelade min sin nordiska kvartett med Jan Garbarek, Palle Danielsson och Jon Christensen.
Först flöjt sedan trummor
Men vid den tiden då Martina redan flyttat till Göteborg och börjat på Musikhögskolan. Inledningsvis var det dock flöjtspel som gällde och inte trummor.
–Jag hade från början varit intresserad av rytmer och trummat på det mesta när lyssnande på musik. Givetvis också på pappas trumset. Men egentligen visste jag nog inte vad jag ville syssla med i musikväg. Så det blev flöjt. Men i och med att jag knöt nya kontakter på Musikhögskolan insåg jag så småningom att trummor var min grej. Men jag hade hunnit bli 18 år innan jag började ta lektioner. Som sedan följdes av en fyraårig utbildning i trumspel och improvisation.
Efter de studierna kom Martina alltmer ut i den göteborgska jazzsvängen, där hon bland annat kom att spela med saxofonisten Johnny Wartel, gitarristen Leffe Kullgren, pianisten Harald Svensson och basisten Yosuhito Mori, Men det blev också massor av annat i musikväg som visor, krogshow, barnlåtar mm.
Började med Trio von BOM
Tidigt träffade Martina också saxofonisten Björn Almgren och basisten Owe Almgren, en brödraduo som sedan 1998 även svarar för två fjärdedelar av Martinas kvartett. Det kan väl också konstateras att det är av Owe som Martina fått sitt efternamn.
– Owe, Björn och jag började spela hemma, ofta tillsammans med olika vänner. Vi bildade först Trio von BOM, ett namn som baseras på våra initialer. 1998 tillkom pianisten Marcus Obeda och till tre fjärdedelar är vi alltså samma kvartett som idag. Ny pianist sedan tre år Tommy Kotter, som även medverkar på vår senaste cd..
På kvartettens första cd, September, svarade Martina för en egen komposition. På den andra , Live at the Living Room, är knappt hälften hennes egna låtar och på senaste, Unden (samtliga på Imogen), svarar hon för nio av tolv kompositioner. Har komponerande blivit allt viktigare för dig?
– Ja, det har faktiskt kommit in som en rolig överraskning i mitt musikliv, erkänner Martina. Från början hade jag inte alls några sådana ambitioner men idag är det en kul och självklar del i musicerandet.
– Just nu sitter jag och våndas över låttitlar till den nya kvartett-cd vi spelade in före sommaren och som kommer ut senare i höst. Bingo heter i vilket fall en av melodierna och det blir även skivtiteln
Man får intrycket att Martina, liksom de flesta musiker, tycks ha svårare att få till låttitlarna är själva melodierna. Det kan väl i det sammanhanget förklaras att Unden, som är titeln på senaste skivan, är en sjö i norra delen av Västergötland där Martina gärna håller till på somrarna.
5+5 i Oh Yeah Orchestra
Hur Martina Almgren Quartet växte fram har alltså fått sin förklaring. Men hur kom det sig att det också blev en Oh Yeah Orchestra?
– Under en tid hade jag gått och tänkt att det skulle vara intressant att skriva för en större grupp med lite annorlunda sättning. Jag hade till och med på papperet skapat en ensemble med personer jag skulle vilja arbeta med. Det råkade faktiskt bli fem kvinnor och fem män och jag tänkte väl inte så mycket mer på det just då.
– Men av en slump fick jag få reda på att det finns ett Irisstipendium som instiftats efter den starka göteborgskvinnan Iris Jonzén och vars syfte är att stödja kvinnliga insatser för att främja jämlikheten. Jag sökte stipendiet för projektet och fick 50 000 kronor vilket gjorde det möjligt att dra igång det hela. Så jag skrev nya kompositioner och arrangemang, samlade gänget och repeterade och hade premiärspelning i Vara Konserthus förra hösten.
Duo med Lisen
– Med tanke på kostnaderna för att samla ihop tio personer för repetitioner hade jag inte så stora förhoppningar att det skulle kunna bli en fortsättning. Men med de nya stöden har det blivit möjligt. Så nu gäller först spelning på Nefertiti och för P 2-radion 21 oktober. Ett framträdande på Fasching i Stockholm 26 januari är också klart och så får vi se om det kan bli någon mindre turné här på västsidan. . Hoppas det för jag tror att vi alla har upplevt samarbetet som oerhört inspirerande.
– Sedan vill jag återigen poängtera att det här med 50-50 fördelningen män och kvinnor i bandet inte var någon ursprunglig tanke och heller inte är något självändamål och fortsatt krav. Skulle någon musiker bli förhindrad att var med ersätts förstås hon eller han med den som är mest lämpad.
Säger alltså Martina Almgren, som kanske också har en del annat på gång förutom kvartett- och tentettprojekten?
– Ja, inte någon större sak. Men jag och saxofonisten Lisen Rylander, som även ingår Oh Yeah Orchestra, träffas då och leker lite tillsammans. Det blir mera fritt improviserande och vi har verkligt kul.. Vi får väl se om vi prövar på något offentligt framträdande i någon liten, passande lokal. Det är alltid trevligt spela i miljöer utanför de rena jazzscenerna, vilket vi gjort en hel del med kvartetten. Då möter man plötsligt en helt ny publik., vilket också är inspirerande och utvecklande.
Text och foto:Gunnar Holmberg
( Artikeln publicerad i DIG nr 3/2005)
Svensk
jazzhistoria 
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Skivnyheteri
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat Specia!
med olika jazzprofiler:
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Svenska jazzmusiker
som avlidit
storbandsjazz i det lilla formatet
Oh Yeah Orchestra
Freedom of Movement
(Imogena/ Border Music
Att slagverkaren Martina Almgren i en intervju för några år sedan sagt att hon gärna lyssnar på Gillian Welch när hon diskar är bara det en anledning att spetsa öronen. Och även om jag bara hört fragment från de fyra album hon gjort med sin kvartett (Babebabop från debuten September fastnar lätt i min skalle) hade jag nog varit mer nyfiken på något nytt från Martina Almgren Quartet. Särskilt som det är sex år sedan senaste albumet Bingo.
Men Martina och de övriga i kvartetten, pianisten Tommy Kotter, basisten Owe Almgren och saxofonisten Björn Almgren har säkert fullt up med annat än att göra skivinspelningar. Dock finns kvartetten med som stomme i tiomannabandet Oh Yeah Orchestra, som väl får sägas vara Martina Almgrens baby då hon står bakom samtliga kompositioner och arrangemang. För övrigt är ”tiomanna” en helt felaktig förstavelse då hälften av musikerna utgör av kvinnor.
Förutom Kotter och de tre Almgrenarena medverkar här saxofonisten Lisen Rylander Löve, cellisten Petra Lundin, sångerskan Karin Burman, slagverkaren Ebba Westerberg, trombonisten Niclas Rydh samt trumpetaren Magnus Broo.
Till huvuddelen utgörs materialet på Freedom of Movement av samma musik Martina Almgren skrev på beställning till Swedish Jazz Celebration i Göteborg 2009. Tillkommit har ytterligare fem kompositioner.
Musiken är synnerligen genomarbetad, där stor omsorg lagts kring varje låts egen unika karaktär. Och varierad är musiken så det förslår, liksom synnerligen melodisk. Dessutom tillåts alla dela nästan lika på det utrymmet som ges. Det handlar om sprudlande modern storbandsjazz i det lilla formatet där de snygga arrangemangen är den stora behållningen.
Peter Bornemar
genomsyrar den luftiga musiken
Moz Trio
Sparkling Water, Please
(Oh Yeah Records/Plugged)
Vid sidan av arbetet med Martina Almgren Group och Oh Yeah Orchestra utgör trumslagaren Martina Almgren och elbasisten Owe Almgren sedan en tid tillbaka också delar av Moz Trio tillsammans med den brittiska/bengaliska pianisten Zoe Rahman, som bland annat spelat med den drum n’ bass-fokuserade saxofonisten Courtney Pine.
Fröet till samarbetet såddes på Edinburgh Jazz Festival sommaren 2010, då Martina Almgren och Rahman spelade tillsammans i storbandet Band of Eden. Efter en del spelningar tillsammans valde trion att i november 2012 i en studio i London göra de inspelningar som dyker upp på den här debutskivan.
Musiken utgörs av luftig, eterisk jazz med en stark lyrisk känsla fördelad på elva låtar varav Martina Almgren och Zoe Rahman står för fyra var och Owe Almgren svarat för tre. Mest tilltalande av dessa är Rahmans vackra Crystal Clear, där låtens inneboende kraft och styrka tillåter hennes pianospel våga vara mer återhållsamt. Att låtens namn skickar associationer till Chick Corea är förmodligen ingen tillfällighet.
Vad som genomsyrar musiken, även de låtar som har tempo och puls mer markerat, är den lyhördhet som präglar samspelet musikerna emellan. I detta har inte minst Owe Almgren en bärande funktion genom att hans bas fungerar som soloinstrument i lika hög grad som ackompanjemang.
Peter Bornemar
En grupp värd att återkomma till
Martina Almgren 
& Laura MacDonald
Open Book
(Imogena)
Altsaxofonisten Laura Mac Donald är en av Skottlands främsta musiker. Efter examen vid Berklee College Of Music i Boston återvände hon till höglandet. Bland de musiker som hon varit lierad med finns trumslagaren Jeff ” Tain” Watts, basisten James Genus, trumpetaren Gay Barker, pianisten David Budway och saxofonisten Tommy Smith.
Här delar hon ledarskapet med trumslagaren Martina Almgren från Göteborg. De spelade för övrigt tillsammans 2007 i Skottland ingående i projektet Jazz From Sweden. Inspelningen är gjord i Göteborg samma år. Övriga i konstellationen är pianisten Paul Harrison och basisten Aidan O´Donnell.
All musik är komponerad av ledarduon. Den har ofta en återhållsam sökande framtoning där altsaxofonen sätter en informell vek men vacker prägel. Men inte enbart altsaxofonen skall poängteras. O´Donnells bas är en homogen tillgång som passar till Martinas genomgående frisläppta spel. Harrisons agerande är en positivt ny bekantskap. Hela gruppen är värd att återkomma till. Gärna då med några snabbare tempon som skulle göra musiken mer omväxlande.
Göran Olson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR