AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKARLars Jansson Trio och med Hans Ulrik, Tore Johansen, Thomas Fonnesbaek med flera.
Svensk
jazzhistoria 
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Lars Jansson har sedan dess hållit igång sin trio men också medverkat i många andra sammanhang, som med Arild Andersen, Jan Garbarek, Radka Toneff, Ulf Wakenius, Georg Riedel, Bohuslän Big Band för att bara nämna några exempel.
Han är en uppskattad musikpedagog och utsågs 1998 till jazzprofessor i danska Aarhus. Han fick också 2001 en dansk Grammy för trioalbumet "Hope".
Lars Jansson har turnérat över hela världen, men störst internationell uppskattning har han fått i Japan där även givit ut flera skivor,
Medspelarna i den nuvarande trion är basisten Thomas Fonnesbæk och sonen/trumslagaren Paul Svanberg.
triojazz och stingigt solospel
Thomas Fonnesbæk 
Where We Belong
(Prophone/Naxos)
Thomas Fonnesbæk, dansk kontrabasist vi hört ingående i Lars Jansson trio. Och det är exakt denna trio som Fonnesbæk denna gång står som ledare för. Och det för andra gången. En skiva betitlad Sound of my Colors kom för två år sedan. Where We Belong har jag lyssnat till samma vecka som jag även kunnat höra trion under Lars Janssons ledarskap när de genomför sin turné i Sverige.
Det är en stark trio vare sig den heter Thomas Fonnesbæk eller Lars Jansson Trio.
Här är det Fonnesbæk kompositioner som spelas plus några titlar av andra kompositörer. Som välkända Beautiful Love och Just in Time, från Victor Young respektive Jules Stynes penna samt Carl Nielsens allvarligt vackra lätt vemodiga Solen er så rød, mor. En touch av nationalism involverad i jazzmusiken precis så som hans läromästare Niels Henning Ørsted Pedersen också gjorde i några av sina skivor.
Sju verk från Thomas Fonnesbæk´s penna bjuds, plus två där hela trion, pianist Lars Jansson, Paul Svanberg trummor och basist Thomas Fonnesbæk anges som kompositörer. Musik tillkommen i stunden betitlade No Gluten Please och The Swedish Way, med sökande lågmält spel likaväl som med hett engagemang i ett parti i den senare. Som en dialog mellan instrumenten. Det som tilltalar som allra mest här är ändå Fonnesbæk´s egna verk som inleder lyssnandet. Med spröda stråkbas toner av Fonnesbæk helt ensam i Norrland, som byggs på i allvarligt vackert samspel med trion. I högtidligt allvarliga The Accounter, kan man spåra folkmusikens påbrå. Do It, sprudlande funkrytmik och lyriska titelmelodin Where We Belong samt First Impressions Last, med flera är kreativ nutidsjazz som engagerar.
Det är helt enkelt variationsrik triojazz när det är som bäst. I tätt intensivt samspel parat med känsla för melodisk skönhet som trion väver samman till en fungerande enhet sedan många års samarbete. Lägg därtill synnerligen skickligt och lyriskt/melodiskt solospel med sting från alla tre. Och det är en trio som vi kunnat glädjas åt i tidigare skivor likaväl som liveframträdanden. Och det spelar ingen roll vem av triomedlemmarna som står som ledare.
Thord Ehnberg
Suverän, samspelt trio och
en rad utmärkta kompositioner
Lars Jansson Trio
(Prophone/Naxos)
“Jag har alltid älskat och respekterat det japanska folket och dess kultur”, säger Lars Jansson i insidestexten till sitt nya album ”Koan”. ”Med den här musiken vill jag hylla offren för 2011 års tsunami.”
Av ovanstående kan man möjligen få för sig, att musiken på ”Koan” ska ha en speciell japansk, eller i varje fall österländsk, prägel. Men så är inte fallet bortsett från den inledande ”Shikantaza”, en titel vars betydelse på japanska lär innebära ”den yttersta formen av zazen” (za = sitta, zen = meditation), en koncentrationsövning som säg kunna göra människan både friskare och klokare.
Nej, musiken på ”Koan” låter ungefär som den brukar göra när Örebro-sonen Lars Jansson håller i rodret. En rad utmärkta kompositioner alltså, varav några i mästarklass. Och vackert, formsäkert pianospel, tekniskt fullödigt och harmoniskt raffinerat. Ibland med lite smak av Bill Evans, som i ”A Gentle Heart” och kanske också en skvätt Ahmad Jamal här och var. Inte minst i ”Jamal”, som jag antar är en hyllning till den legendariske stilbildaren och perfektionisten från Pittsburgh i Pennsylvania. Mest udda och också mest intressant är ”Romantic” och vackras på hela plattan ”The Organist”, som tål att lyssnas på hur många gånger som helst.
Den Janssonska trion, med basisten Thomas Fonnesbaek och trumslagaren Paul Svanberg, det vill säga samma manskap som på det förra albumet, ”What´s New”, är suverän. Samspelet sitter som berg och i Svanberg har Lars (inte alldeles oväntat eftersom Paul är hans son) funnit en perfekt samarbetspartner, helt i klass med företrädaren Anders Kjellberg, vilket inte säger litet. Men jag väntar fortfarande på att Lars ska överraska mig… Det gör han inte här.
Jan Olsson
Fräscht och personligt
danskt-svenskt samarbete
Hans Ulrik & Lars Jansson Trio
Equilibrium
(Stunt Records/Naxos)
Danske tenor/sopransaxofonisten Hans Ulrik har fått en idealisk omgivning till sina kompositioner som dominerar skivan med pianisten Lars Janssons trio. I trion ingår basisten Thomas Fonnesbaek och Lars trumspelande son Paul Svanberg. Lars bidrar med sin Hilda Smiles. Coltranes Psalm och Egil Harders Den Blå Anemone är också tillägg till Ulriks kompositioner. Musiken har en sval karaktär där eftertänksamheten och närheten till kompositionerna mynnar ut i en meditativ kollektivt skapad stämning. Det är lyriska musiker som mejslar fram sinnliga toner med känsliga personliga uttryck.
Skivan är ett mycket lyckat samarbete där de två danska musikerna möter familjeteamet Lars och Paul i en avspänd skapande miljö . Det hindrar dock inte kvartetten från att gå loss med aggressivare attacker när tillfälle bjuds. Allt görs med en genuin unit och samförstånd på ett högt plan. Pauls spel är värt att noteras. Cymbalspelet är snärtigt och välavvägt vilket också passar in bredvid Fonnesbaeks basgångar. När han övergår till vispkomp håller han samma höga nivå. I den Monkinfluerade Follow The Swallow kreerar paret en högeffektiv schvung som ger Ulriks maffiga tenor och Lars kongeniala löpningar luft under vingarna. Ulrik är även en sopransaxofonist av hög klass.
Slutfacit en fräsch skiva som borde tillfredställa alla konnässörer av personligt formad musik. Men en brasklapp måste kastas in det gäller konvolutets utförande. Varför skall texten mer eller mindre vara oläsbar genom en hopplös färgsättning där den svagt rosa texten försvinner mot en ljus bakgrund?
Göran Olson
Fina danska bassniderier
i inspirerande svensk omgivning
Thomas Fonnesbaek
Featuring Lars Jansson & Paul Svanberg
Sound Of My Colors
(Prophone/Naxos)
Danske basisten, tillika förre eleven till Niels Henning Örstedt Pedersen, Thomas Fonnesbaek har nästan en timme till förfogande för att visa upp sig. Det gör han med pianisten Lars Jansson och hans son trumslagaren Paul Svanberg. Thomas har komponerat nio av skivans tolv melodier. De resterade melodierna är Gershwins Summertime, Joseph Kosmas Autumn Leaves och Lars Janssons El Bajista.
Basspelet är mycket bra såväl solistiskt som i ensemblespelet. Thomas är ett nytt namn att räkna in i den danska bashegemonin. Samspelet med den alltmer uppmärksammade Paul är av hög klass. Pauls vidare öden skall bli intressant att följa. Ihop med Thomas snidar han till en inspirerande ram till Lars vackra och kloka broderier.
Lars är lysande i sina åtaganden och imponerar storligen med sin starka närvaro. Han besitter en ytterst personlig profil som har få motstycken inom den nordiska jazzen. Lars är en mästermusikant som alltid ger behållning och berör.
En extra poäng har skivan genom melodiernas speltider som ligger mellan dryga tre minuter upp till fem minuter. Det betyder att musiken har lättare att komma till skott i radio och andra ljudmedia.
Göran Olson
Lyrisk norsk trumpetare skapar lyckorus...
...och Lars Jansson har få motstycken
Tore Johansen Unity
Giving
(Inner Ear/Naxos)
Tore Johansen
Feat. Steve Swallow
I.S.
(Inner Ear/Naxos)
De här skivorna visar den lyriske norske trumpetaren, kompositören och arrangören Tore Johansen i ett helporträtt med olika inramningar. Giving har en attraktiv laguppställning. Där har Tore med sig landsmännen tenorsaxofonisten Knut Riisnaes, basisten Björn Kjellemyr och sin trumspelande broder Roger. Till detta fogas finske alt - sopransaxspelaren Jukka Perko och pianisten Lars Jansson. Mixen mynnar ut i en grupp där soloinsatserna håller en hög skaparnivå. Lysande spel noteras
genomgående och man känner musikernas unit och engagemang.
Musiken som komponerats av Tore Johansen och Lars Jansson har ett omväxlande innehåll med starka teman som vårdas tillgivet och varmt. Tores Elegi har en timbre som biter sig kvar i sin melankoliska struktur. Lars har alltid komponerat melodier som griper tag, det gör även The Tree. Titelnumret Giving och den innerliga hyllningen till trumslagaren Leroy Lowe, In Memory Of Leroy Lowe blir också stor musik. Själfullare kan inte en åtanke tecknas. Lars skall naturligtvis även honoreras för sitt delikata personliga spel som har få motstycken. Han håller en klass som ger respekt i internationella kretsar. Sticks, Dude är en funkig historia där vibbar från Fats Domino läcker fram. Båda saxofonisterna är här glödheta och ger järnet. Men det är inte enbart här som de visar hög klass.
Kvartetten i I.S. är superproffsig och genialt komponerad. Tore har här med sig el-basgiganten Steve Swallow. Lars Jansson är också med. Hans mångårige partner trumslagaren Anders Kjellberg avrundar den ytterst genuina gruppen. Så här låter öp
pen improvisationsmusik när den är som känsligast och uttrycksfull. Det sirliga vackra trumpetspelet ger faktiskt associationer till Jan Allan. Komponerandet har Tore, Lars och Swallow svarat för. Där bidrar Swallow med bland annat Eiderdown Item #7, Item #8 och den vid det här laget klassiska Falling Grace. Den anslående homogenitet som strålar ut från kvartetten är bländande och försätter mig i ett lyckorus.
Att Swallows närvaro ger spelarna homogenitet och inspiration är lätt att konstatera. Han är en sublim musikant vars kreativitet bidrar till att betygsskalan når ett bländande zenit. Med Anders lätta fantasifulla trumspel bygger man en renskalad tydlig musik ärlig och substansrik. Redan nu har jag klart för mig att I.S. blir en av det nya årets mest hörvärda utgåvor.
Göran Olson
Nytändning !
Men lika vackert, sofistikerat & välgjort
Lars Jansson
What´s New
(Prophone/Naxos))
Professor (jodå, han är professor – i danska Aarhus) Lars Jansson från Örebro och Ljungskile har skämt bort oss med massor av fantastisk musik genom åren. Han har komponerat, arrangerat och, framför allt, spelat vackrare på piano än nästan någon annan i vår del av världen. I trettio år har han också lett en trio, som måste vara en av svensk jazzmusiks bästa, mest spännande och långlivade. Den med Lars Danielsson på bas och Anders Kjellberg bakom trummorna.
Nu tycker Lars uppenbarligen att det är dags att börja på något nytt. Ut med Danielsson och Kjellberg alltså. Och in med danske basisten Thomas Fonnesbaek, som vi tidigare känner som assistent åt bland andra Thomas Clausen, Christian Jörgensen och Jacob Fischer, samt sonen Paul med efternamnet Svanberg. Den senare är naturligtvis gravt ”miljöskadad” och känner sin fars musik utan och innan.
Om det är den nya omgivningen som har gjort att det känns som om Jansson får en liten nytändning är svårt att veta. Men nog verkar det så. Fonnesbaeks melodiska, säkra och harmoniskt raffinerade basspel och Svanbergs ytterst vitala, lite uppkäftiga, trumm
ande tycks ha medfört ny inspiration. En annan nyhet på ”What´s New” är att Lars endast har skrivit tre av albumets tio melodier. Annars brukar det ju vara ungefär tvärtom. Av de sju övriga är sex gamla präktiga standards och en, ”Very Early”, komponerad av Bill Evans. Kanske är den rent av Evans allra första egna låt – han skrev den redan under sin skoltid.
Alla Lars Janssons många fans kan, trots nyordningen, känna sig helt lugna. Det mesta är sig ändå likt, lika vackert, intellektuellt sofistikerat och välgjort som det alltid har varit. Men på något sätt känns det faktiskt lite onödigt, hur märkligt det än kan låta, att Lars har valt att ge sig på inlånade verk som till exempel Ann Ronells ”Willow Weep for Me” och Harold Arlens ”Come Rain Or Come Shine”, som andra redan har spelat sönder och samman, när han själv är en sådan högst personlig och ultrabegåvad kompositör. Den vackra ”Hilda Smiles”, ”Beginners Blues” och ”Latour”, de tre originalen, är nämligen bäst på hela skivan. Där visar Lars upp sig själv i helfigur, och det är något alldeles speciellt och genuint.
I skrivande stund är herrar Jansson, Fonnesbaek och Svanberg ute på Sverigeturné. Missa inte det om ni har mindre än femtio mil till spelplatsen!
Jan Olsson
Helgjutet!
Trio som bjuder på svensk toppjazz!
Lars Jansson Trio
In Search Of Lost Time
(Prophone/Naxos)
Pianisten och kompositören Lars Jansson har sedan 1980-talet lett en av landets absolut intressantaste jazzgrupper. Redan 1981 gjorde hans trio skivdebut. Då var Anders Jormin basist och Anders Kjellberg spelade trummor. Jormin efterträddes några år senare av Lars Danielsson vars plats Christian Spering nu intagit. Trogen trion hela tiden har Anders Kjellberg varit.
Med åren har Lars musik även blivit mycket uppmärksammad i Japan, där han framträtt många gånger. Nu kan alla hans fans kan glädjas åt ännu en intressant utgåva med Lars kompositioner.
Gruppen är som väntat helgjuten och den intima och stämningsfyllda musiken har en hög lyster. Personligt helgjutet och med ett utvecklat kollektivt tänkande presenterar Lars trio svensk toppjazz oavsett inspelningsår. Få inhemska grupper har visat en så genomgående hög nivå under åren. För mig känns det onödigt att göra separata nerslag i repertoaren. Det är som förr Lars hela koncept och medspelarnas intentioner med en inbördes kommunikation som ger skivan dess höga status.
Göran Olson
Lars musik får den nerv
och närhet som den förtjänar
Lars Jansson Trio
Ensemble Mid/Vest
Worship Of Self
(Prophone/Naxos)
Vid sidan av sitt eminenta personliga pianospel är Lars Jansson en kompositör och arrangör av hög kvalité. Hans djupa musikaliska medvetenhet berör och lever kvar sedan tonerna falnat. Egen musik har Lars presenterat i olika formationer från sin egen trio och upp till storbandsformat med ett lysande resultat. Den här gången har Lars skrivit för sin trio som förstärks av den danska Mid/Vest ensemblen. Där ingår en stråkkvartett och en blåsarkvintett. Musiken innehåller såväl nya som äldre alster från Lars känsliga penna. Inspelningen gjordes i Göteborg 2008 med en mycket bra ljudåtergivning.
Den känsliga nerven och närheten till materialet som musikerna visar bildar en kammarmusikalisk föreställning som platsar både i klassiska som jazzigare sammanhang. Jag faller pladask för det lyriska tonmåleriet som smeks fram i Savasan. Där inleds den fascinerande exkursionen i Lars harmoniskt avstämda palett. Den välstämda blåsargruppen består av ypperliga musiker som verkligen anammat Lars intentioner. Det finns ett känsloengagemang som presenterar sig från oboen ned till den mörka fagotten. Lika fascinerad blir jag inför stråkkvartettens spel. De båda grupperna ger musiken den pregnans som Lars musik förtjänar.
För de improviserade partierna svarar självklart Lars trio. Basist är Christian Spering och trumslagare är Anders Kjellberg. Det är ett kollektiv som verkligen besitter en stark unit. Med de två spelarna formulerar sig Lars med ljusa skira löpningar och klanger som avslöjar hans mästerskap och den hängivna attityden i musicerandet. Man har sagt att Lars ofta för in en stråle av nordic light i musiken. Jag skulle vilja plussa på med en dos av fransk impressionalism.
Göran Olson
Vackra melodier vårdas ömt
- och Lars Jansson pianospel är gudabenådat
Roger Johansen feat. Georg Riedel
Fine Together
(Inner Ear/Naxos)
Norske trumslagaren Roger Johansen har producerat den här lyriska skivan. Musikerna är handplockade och välspelande. Rogers bror Tore spelar trumpet. Som medblåsare har han barytonsaxofonisten John Pål Inderberg. Pianist är Lars Jansson. Bas spelar Georg Riedel. Lika minutiöst har man tagit fram melodivalet. Roger har två kompositioner med, Tore bidrar också med två titlar. Lars har komponerat Hilda Smiles och To The Mothers Of Brazil. Playgame, Melancholia och Little Idas Summer Song kommer naturligtvis från Riedel. Fine Together är Gullins tema medan Jan Johansson släpper till sin Blues In Octaves. Där förändras stämningen och musiken blir djärvare.
Fine Together rekommenderas varmt för de lyriskt inriktade lyssnarna. De tillbakalutade vackra melodierna vårdas ömt av samtliga solister. Man känner deras närhet till materialet. Lars avspända pianospel är gudabenådat. Han har få om ens någon överman i Skandinavien. Riedels mycket personliga spel är en annan begivenhet som hörs för sällan. Mer av den varan emotses. Basen har ju i långa perioder fått stå tillbaka för hans skrivarkonst. Blåsarnas intentioner i temapartierna har känsla och engagemang. De är även tilltalande solister.
Det här samarbetet över landsgränserna tål att upprepas.
Göran Olson
Lars Jansson väcker känslor
med stor och proffsig orkester
Forsvarets Musikkorps Nord-Norge
Tanti Saluti… Best Regards…
Solister. Lars Jansson.
Gabriele Mirabassi, , Helge Sveen.
Conductor Arild Stav
(Turn Left/ Naxos)
Det förbryllande orkesternamnet, orkestern kommer från Harstad i norra Norge, kan inge reservationer från många lyssnare. Men lugn det handlar inte om militärmusik. Bland dem som arbetat med orkestern finns Tim Hagans, Nils Landgren och Jim McNeely. Det som tonar fram är välskriven musik med en stor professionell orkester vars breda instrumentation utnyttjas av skivans skrivare. Solisterna, den italienska klarinettisten Gabriele Mirabassi, pianisten Lars Jansson och sopransaxofonsiten Helge Sveen har alla varit delaktiga i musiken där stora ytor lämnats för improvisationer. Minutiöst har den stora orkesterns klangmöjligheter utnyttjats i arrangemangen både i jazzform och som konstmusik. Rörblåsarna ger verkligen ifrån sig en färg som fångar. Brassets samklang håller också hög klass.
Nyupptäckt för mig är Mirabassi vars rena vackra ton attraherar. Han låter som en blandning av Paquitio D´Riviera och Putte Wickman i temapresentationerna med sin genuina träklang i instrumentet. Han passar perfekt in i Lars kompositioner A Rare Italian Bird, Hilda och den eftertänksamma Hope som arrangerats av Frode Thingnaes.
Solistiskt är Lars en stämningsfull arkitekt med sitt intima spel där det vackra anslaget väcker känslor. Han är en musiker som verkligen skall lyftas fram när man diskuterar pianister. Hans kompositioner är innerliga och berör. I den dynamiska Harstad By Night bjuder han på magnifikt spel. Helge Sveens skrivkonst visas i Phone You When I Get There där han är lyckad solist. Han har även arrangerat Struzzi Cadenti med Mirabassi och Lars som storslagna solister. Mirabassi är ensam solist i Sveens tolv minuter långa Tanti Saluti. I Sveens L´Eschimese Latino imponerar trumpetaren Marius Haltli som är vass och tuff på latinovis.
Göran Olson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR