AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ JAZZBÖCKER PORTRÄTT PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Elin Larsson. Mottagare av Gullinpriset 2013. Foto: Gunnar Holmberg/DIG Jazz©
Jag berättar och
tonsätter händelser
Det var när Elin Larsson i tonåren gjorde egna musikaliska upptäckter och började skapa och skriva sin egen musik, som intresset fördjupades. Musicerandet blev på allvar. Om sin musik säger hon: -Jag har inget behov av att kalla min musik något speciellt. En del säger att det jag spelar inte är jazz, andra säger att det visst är jazz.
Saxofonisten och kompositören Elin Larsson, 2013 års mottagare av Gullin-priset, har ännu inte fyllt 30. Hon fyller 29 år i vinter. De senaste tjugo åren har hon haft musiken som ett av sina största intressen. Det egna musicerandet började i tidig skolålder.
- Vi lyssnade ofta på musik hemma. Pappa lyssnade mest på Dire Straits och liknande band och min tolv år äldre bror Patrik spelade gitarr. Rock, alltså.
Elin är född i Huskvarna och växte de första åren upp i ett samhälle strax utanför. När hon var i tioårsåldern flyttade familjen till Gränna och där gick Elin i skolan fram till studentexamen. Och det är här hennes eget musicerande inleds.
- Jag spelade gitarr och piano och gjorde min egen musik, det var singer- songwriter-kompositioner. Jag gick i kommunala musikskolan och sjöng i kör.
- I nian började jag spela saxofon. Det var helt fantastiskt.
Häftigt med Förklädd Gud
Så småningom, kanske mest därför att kompisarna var med, började Elin sjunga i Gränna kyrkokör och i ungdomskören.
- Det största musikaliska intrycket från den tiden gjorde Lars-Erik Larssons körverk ”Förklädd Gud”. Det var häftigt, minns Elin.
- Jag jobbade som vaktmästare i kyrkan några somrar. Då kom jag i nära kontakt med detta att tro, att ha en tro. Det är jag jätteintresserad av, det är lockande.
- Och psalmer är otroligt häftiga. De handlar om liv och död, om det förgängliga.
Elin har tillsammans med sin kompis pianisten och organisten Maja Malmström spelat psalmer i kyrkor runt om i Småland. Ett par psalmprogram för saxofon och piano har det blivit.
- Den första jazzplatta jag skaffade var en samlingsskiva med Mr PC, Giant steps och andra klassiker med John Coltrane. Jag blev helt hänförd av musiken. Kan man spela så… ?
- John Coltrane kommer man inte ifrån. Allt han gjort från och med ”A love Supreme” och därefter har jag lyssnat på.
Wayne Shorter an absolut favorit
Men, konstaterar Elin:
- jag har lyssnat mer på Wayne Shorter (tv) än John Coltrane.
Elin talar om hur viktigt det är att vara öppen i sitt musicerande. Det är Wayne
Shorter.
- Han har ju spelat allt. Han är verkligen en av mina absoluta favoriter.
Om sitt eget musikskapande säger hon:
-Jag har inget behov av att kalla min musik något speciellt. Jag gillar inte att dela upp musik i genrer. En del säger att det jag spelar inte är jazz, andra säger att det visst är jazz.
Spelandet och komponerandet hänger ihop. Det är framför allt vid pianot, inte med saxofonen, som kompositionerna kommer till.
- Jag tänker inte på musiken förrän jag sätter mig vid pianot och prövar mig fram. Då kommer berättandet, det musikaliska berättandet. Man kan säga att det är händelser som jag tonsätter.
- Det ska vara en resa; som att ta sig från det ena till det andra. Jag tänker i bilder, i berättande.
Fungerar som en romanförfattare
Och namnen på styckena är viktiga, understryker Elin.
-Där är jag noga. Ibland vet jag vad stycket handlar om när jar börjar, ibland berättar stycket för mig vad det ska heta.
- I jazzsammanhang kan det vara lite slumpmässigt och hafsigt med vad styckena får för namn. Det tycker jag inte om!
Så är också titlarna på Elins kompositioner talande och tydliga. Här några exempel:
Growing up – Go home – Falling in to pieces – Waiting in vain – Slowly slipping out of my hands.
Med sin berättande hållning till komponerandet är Elins svar på frågan om vad som inspirerar henne inte förvånande.
- Det är händelser och situationer i min omgivning. Sådant som inträffar i mitt liv. Jag fungerar som en romanförfattare.
Runt Långsjön varje morgon
- Just böcker och läsning inspirerar mig också. Jag läser mycket.
Vilka är dina favoritförfattare?
- Det är bland annat svenska klassiker, som Per Anders Fogelström och Stig Dagerman. Fast just nu läser jag Haruki Murakami. Den boken ger en surrealistisk känsla, han kan skapa stämningar.
Känns tillvaron svår använder sig Elin av Tomas Tranströmers lyrik och Karin Boyes.
- Det hjälper. Och inspirerar.
Så springer Elin också, helst varje morgon. Hon har en given runda runt Långsjön där hon bor.
- Det behövs. Det hjälper att vara ute i naturen. Det startar processer.
Dannys Dream favoritstycket
Elins huvudinstrument är tenor- och sopransaxofon. För ett år sedan började hon också spela baryton. En av de främsta anledningarna var Lars Gullin och hans musik.
- För mig är han en inflytelserik musiker och kompositör. En av de största. Men jag har aldrig spelat något av honom, men jag har lyssnat!
(Den här intervjun görs när Elin just fått veta att hon utsetts till 2013 års Lars Gullin-pristagare.)
- Skivan ”Portrait of my Pals” tillhör mina favoriter som jag ofta lyssnar igenom. Lite opolerat skitigt i stråkarna och skönt lekfullt spel. Det tycker jag om.
- Annars är Dannys Dream mitt favoritstycke med Lars Gullin.
Vill skriva för större ELG
Vare sig hon vill eller inte får Elin som ung kvinnlig instrumentalist frågor om hur det är att vara ung tjej i en mansdominerad jazzvärld.
-Jag gör min grej, utan att bry mig om att jag är tjej. Det är mitt bidrag till att attityder förändras, svarar hon. Och tillägger:
- Men visst är det märkligt att jag som tjej, får frågor om varför det är färre tjejer inom jazzvärlden än killar? Det intressanta vore väl att höra vad killarna har att säga om det!
För egen del hade Elin inte svårt att ta till sig Wayne Shorter och John Coltrane, som sina 
förebilder vid sidan om Joni Mitchell och Björk.
En annan förebild är saxofonisten Mats Gustafsson (tv). Att få spela med i hans stora grupp Fire!Orchestra har gett en rejäl kick.
- Det är ett jättehäftigt band. Mats är fantastisk. En kompromisslös musikkonstnär. Så inspirerande…
Så det är inte överraskande att i Elins framtidsplaner ingår att skriva ny musik för en utökad Elin Larsson Group.
- Om ett par år, 2015, firar mitt band tioårsjubileum. Till dess vill jag skriva musik för tt större ELG och spela in en skiva med den musiken.
Lars Longueville
Lars Gullin-sällskapet
Lars Gullin-sällskapet delar sedan 1997 ut det årliga Gullinpriset- Se hemsidan
Lars Gullin
(4/5 1928-17/5 1976)
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Svensk
jazzhistoria 
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
DIG-artiklar om
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
närmast fulländad briljans.
, ELG
Growing Up
(Playing With Music/Border)
Jag har skam till sägandes inte lyssnat på Elin Larsson Group tidigare. Trots att Elin Larsson haft sin grupp sedan 2005, fått en jazzkatt både 2010 (som årets nykomling) och 2011 (som årets grupp) och gjort två album som hyllats överallt (Live and Alive och Let You In).
Vilket jag naturligtvis borde ha gjort. Tredje albumet från kvintetten med den 28-åriga, i Gränna födda sa
xofonisten i spetsen är förträffligt. Fyllt av distinkta låtar skrivna av Elin Larsson själv och inramade av hennes geniala arrangemang. I bandet ingår Kristian Persson på trombon, Niklas Wennerström på bas, Johan Käck på trummor och Henrik Hallberg på gitarr. Även om alla är utmärkta i sina roller, inte minst en formidabelt spelande Hallberg, hamnar de ändå lite i skuggan av den fullkomligt lysande Elin Larsson själv, som hanterar hela saxofonfamiljen med otyglad nyfikenhet och närmast fulländad briljans.
Det finns kolossalt mycket att höra - och höra om - på det här albumet. Inte minst den maffiga gangsterjazz som utmynnar ur andra delen av låten Slowly slipping out of my hands.
Peter Bornemar
Ja, också fantasirikt och roligt!
ELG
Elin Larsson Group
Let You In
(Playingwithmusic/Border)
En stor del i den uppmärksamhet som kommit till del ligger i Elins kompositioner och arrangemang. Raffinerat har hon fogat samman klanger från tenor-sopransaxofon, trombon och gitarr. Rytmisk spänst och lekfullhet fås från basisten Niklas Wennström och trumslagaren Johan Käck. ELG påstår att deras musik är en hybrid av jazz, rock, pop och fri improvisation som stämmer på pricken. Tveklöst är ELG en av landets intressantaste grupper just nu.
Elin är sannerligen på hugget där hennes Rollinsinfluerade tenorspel imponerar med en härlig attack som kännetecken. Fantasirikt och roligt är det också. Sopransaxen med dess raka ton hanteras med en självklar elegans. Trombonisten Kristian Persson är även han spirituell i sitt okonventionella spel. Han är en av få svenska trombonspelare som använder instruments alla varianter, därtill personligt och trovärdigt. När trombonen blir grovkornig och lite burlesk påminner han om Gary Valente i Carla Bleys band. Gitarristen Henrik Hallberg är en viktig komponent - inte bara i ensemblepartierna. Det luftiga ackordspelet sitter skönt bakom blåsarnas improvisationer. Solistiskt är han också mycket attraktiv. Lovordas skall också Niklas Wennströms följsamma basspel och soloinsatser av klass.
Göran Olson
okonventionella arrrangemang
Elin Larsson Group 
Live and Alive
(Playing With Music/ Border)
Tenorsaxofonisten och kompositören Elin Larsson är säkert ett av de hetaste namnen när Swedish Jazz Celebrations jury skall kora Årets Nykomling.
Erkänner villigt att jag var avvaktande till skivan innan den hamnade i cd-spelaren. Det med tanke på den mycket höga standard som våra inhemska tenorister har och att hennes grupp innehåller för de flesta okända spelare. Trots att gruppen var med på Umeåfestivalen 2008 och medverkade vid Swedish Jazz Celebration i Göteborg 2009. Elin har också spelat med We Are Quartet, Free Peaces och Kristin Amparo Band.
Gruppens övriga spelare är trombonisten Kristian Persson, gitarristen Henrik Hallberg, basisten Niklas Wennström samt trumslagaren Johan Käck. Tillsammans bildar de en kompetent personlig enhet som ger färg och energi i Elins okonventionella och välskrivna arrangemang. Gruppens sättning ger även en intressant stämföring som attraherar.
Solistiskt hålls genomgående en hög klass även om Elins fräna utmanande tenorspel stjäl den största uppmärksamheten - det är hon väl värd. Gruppens frigjorda musik och känsloengagemang är ett bra incitament för att Ellen och gruppen kommer att få sitt definitiva genombrott jazzåret 2010.
Göran Olson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ JAZZBÖCKER PORTRÄTT PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR