DIG Jazz

Pianisten Åke Johansson har avlidit. Han hörde sedan början av 70-talet till våra personligaste jazzmusiker och kom under åren att spela i flera av de mest uppmärksammade grupperna, som Gunnar Lindgrens Opposite Corner, Christer Boustedt Quintet och Contemporary Bebop Quintet. Ett av många utsökta skivexempel är "Christer Boustedt plays Thelonious Monk (Dragon)", som 1983 vann en Gyllene Skiva. Han finns även representerad på LP och cd med många andra svenska musiker, som Anders Lindskog, Kjell Jansson och Stefan Isaksson.

Med sitt pianospell, inspirerad bland annat av beboppionjärer som Bud Posell och Tehelnious Monk, blev Åke även mycket uppskattad och flitigt anlitad av internationella jazzgäster, bl a Dexter Gordon, James Moody och Chet Baker. Samarbetet med Baker finns dokumenterat på två Dragon-cd, "Chet Baker live in Sweden with Åke Johansson Trio" och "Åke Johansson Trio with Chet Baker & Toots Thielemans".

Efter LP-debuten 1974 med "Monday Date" (Odeon) kom Åke under åren ut med ett flertal egna trioskivor och hans ”Encore” (Dragon) fick också Orkesterjournalens Gyllene Skiva 1988. 1975 belönades han med Jan Johanssonstipendiet och 2003 med Christer Boustedtstipendiet. Åke Johansson,föddes 30 januari 1937, avled 19 mars 20111 och bbev alltaå 74 år.

Artiklar om

musiker och grupper:

Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén

Karin Hammar
Karl Olandersson

Klas Lindquist

Klas Toresson

Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander

Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström

Raymond Strid
Rigmor Gustafsson

The Stoner/Nils Berg
Torbjörn Zetterberg

Ulf Adåker

Ulf Johansson Werre

Kreativt och idérikt med såväl
melodisk känsla som attack
Åke Johansson Trio

Live at Nefertiti
(Dragon /Border Music)

Åke Johansson var en mycket skicklig pianist som gick ur tiden 2011. Blind sedan födseln tog han sina första pianolektioner vid åtta års ålder. Tog realen vid Tomteboda skola med inriktning på att bli organist. Kom 1956 till Borås där ha tog sin examen som pianostämmare och spelade samtidigt med band på orten i den tidens jazzanda. Och det var den typ (bop/coola skolan) som blev hans musik genom åren. Han gjorde sin första egna skivinspelning på trio med en lp på Odeon 1974. Dessutom finns han även medepresenterad med ett spår från en radioinspelning redan 1962, Like Someone In Love, i den utmärkta skivserien Svensk Jazzhistoria volym 9 på Caprice.

Förutom nämnda inspelningar finns Åke Johansson representerad på skiva med utmärkt spel på många egna skivor genom åren och 1988 erhöll han Orkesterjournalens jazzpris, Gyllene Skivan med sin LP betitlad Encore. Även inspelningar med Chet Baker som han turnerade med i Sverige 1984, samt med grupper som Christer Boustedts Contemporary Bebop Quintet, även där som Gyllene skiva vinnare med CBQ:s ”Plays Thelonious Monk”. Gunnar Lindgrens Opposite Corner var också en grupp vi kunde njuta av Åke Johanssons skickliga pianospel. Och han har även belönats som Jan Johansson stipendiat år 1975.

Dagens cd är en återutgivning från en spelning med trion där Åke Johansson har Kjell Jansson med på bas, som han för övrigt hade en stor del av sin karriär, samt Göran Levin trummor, tillkommen på jazzklubb Nefertiti i Göteborg februari 1983. En skiva som tidigare utkommit på Dragon i lp-formatet. Dock här kompletterad med ytterligare två titlar.

I det snabbare tempot en alert attackerande spelad The Song is You, med Åkes kreativa pianospel i idéfyllda tolkningar runt grundmelodin. Den andra, Some Other Spring, i den långsamma balladens tempo med Åkes fingrar så känslofullt broderande. Han kunde uttrycka sig kreativt i både innerlig smeksam melodisk känsla likaväl som attackerande spel med inneboende kraft. Man förnimmer i musiken Åkes koncentration spelandens sitt piano i sina egna, Synkopen i Umeå och a Tribute to Bud sam Kjell Janssons komposition Grottan. Och jag ser framför mig det lilla förtjusta småleendet han tog på sig när han smeker fram tonerna i den melodiskt sköna men ävenledes med smått dramatisk böjning i sin egen A Tribute to Bud och likaledes sirligt vackra avslutande spåret betitlat Igen, som bär Kjell Janssons signatur
Thord Ehnberg

Bernts fina arrangemang ger

kompositionerna djup och glans

Åke Johansson Tribute Constellation

med bl a Bernt Rosengren

A Tribute to Åke Johansson

(Imogena/Border)

Åke Johansson (1937-2011) var unik. Inte bara som människa utan också som musiker. Hans pianospel, med Powell, Monk och de stora bebopgiganterna någonstans i botten, var högst personligt. Och hans många utmärkta kompositioner födde inte sällan associationer till mästare på området som Tadd Dameron, Gigi Gryce och Benny Golson: skenbart enkla, melodiska, genomarbetade och tacksamma för improvisatoriska utflykter. Om Åke inte hade varit blind, och om han hade bott i Stockholm eller New York istället för i Borås, hade han utan tvivel blivit betydligt mer bekant för den stora jazzallmänheten än vad som var fallet. Men bland musiker, inte bara i Sverige utan runt om i jazzvärlden, var han förstås välkänd och synnerligen aktad. Att James Moody och Dexter Gordon, till exempel, gärna ville ha Åke som spelkamrat under sina Sverigeturnéer var ingen tillfällighet.

På ”A Tribute to Åke Johansson” har Bernt Rosengren samlat sju av Åkes gamla, och lite nyare, göteborgs-vänner kring sig och arrangerat tio av hans kompositioner. Några av dem, ”Besvikelse”, ”Molde –75”, ”Déjà Vu”, ”Dex” ”One For Billy” och ”Ramnasvägen 55” (där Åke bodde under många år), känner vi igen sedan tidigare. Att få ta del av dem igen i Bernts fina oktettarrangemang har givit dem ytterligare djup och glans.

För de mest hörvärda soloinsatserna i bandet står inte oväntat Bernt själv. Men även Samuel Olssons trumpetspel är något utöver det vanliga och passar perfekt in i de johanssonska kompositionerna. I ”Déjà vu” och ”Molde –75” är han magnifik.

Allt som allt är ”A Tribute to Åke Johansson” en värdig hyllning en till en stor och omtyckt musikant. Och Rolf Ohlsons omslagsfoto är bara det värt nästan hela inköpspriset. Men tyvärr har man, i det i övrigt läsvärda albumhäftet, missat Åkes sista(?) skivinspelningar i den diskografi som bifogats på sluttampen. Innehållet i solo/trio/kvartett-albumet ”The Spinning Top” (Dragon) från 1997 har tyvärr ”glömts” bort.

Jan Olsson