JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR | |||||
Vivian Buczek. DIG Jazz presenterar aktuella musiker och grupper "Ella Lives".Vivian Buczek hyllar Ella Fitzgerald på ny skiva |
|||||
Vivian Buczek: Sångerska med härlig jazzfeeling En med fog alltmer uppmärksammad jazzsångerska är Malmötjejen Vivian Buzcek. Hon har de senaste åren hörts med mindre formationer, storband och med gästande internationella instrumentalister. För många är hon än så länge en relativt okänd artist. Något som föranleder en intervju för att få ett bredare perspektiv på hennes bakgrund och förehavanden
"Ella Lives".Vivian Buczek hyllar Ella Fitzgerald på ny skiva
- Jag är född i Malmö med polskt påbrå. Mina föräldrar flyttade till Sverige för gott 1970 - jag talar flytande polska. Innan dess jobbade båda som musiker och artister i Polen. Min mamma är vibrafonist och pianist . Pappa var en av Polens främsta och mest välanlitade trombonist . De arbetade även mycket utomlands men det var inte alltid en självklarhet med kontrakten utomlands när man jobbade med den polska artistförmedlingen som skickade folk utomlands. -Under kommunismen hade man inget eget pass och var tvungen att söka pass varje gång man skulle iväg som musiker och man blev alltid hotad att inte få ett. De tröttnade på detta. Därför bestämde de sig för att lämna landet på grund av den ständiga ovissheten och osäkerheten och hamnade i Malmö. När började du intressera dig för jazz? - Musiken har alltid funnits hemma i familjen. Mamma lärde mig spela piano vid 5 års ålder. Sjunga började jag först göra på riktigt i gymnasiet. Runt 16-17 årsåldern. Men jag har ju alltid skrikigt och gormat hemma till Whitney Houston sedan jag var fem. Haha! Jag började intressera mig för jazz ganska sent . Jag har ju hört det hemma sedan jag föddes men intresset kom nog inte förrän mot slutet av gymnasietiden och i början av tiden för musikhögskolan. Då började jag sjunga med pappa som lärde mig alla möjliga standards. Senare skickade pappa iväg mig till Polen på jazzworkshop där hans kollegor undervisade. - Jag slängdes rakt in i en tvåveckors värld med professionella lärare och musiker som kompade och jag fick klara mig själv. Det jammades till fyra på natten. Där träffade jag fantastiska människor. Man kan säga att mina första möten och jobb var med polska jazzmusiker i Polen . Jag spelade också in min första skiva där. Mina första riktiga jobb på festivaler och klubbar var även där. Vilka sångare och sångerskor gillar du? - När jag började sjunga jazz på riktigt lyssnade jag mycket till jazzdrottningarna Ella Fitzgerald och Sara Vaughan. Senare Nancy Wilson Anita O'Day och Carmen McRae, Monica Zetterlund och andra mindre kända diverse sångerskor som kom i vägen. Manliga sångare som Tony Bennet, kungen Frank Sinatra, Mel Tormé och Jon Hendricks. Du vet när någon säger, lyssna på den och den så gör man det. Sedan lyssnar man inte så mycket mer men ända blivit omedvetet influerad. - Jag har aldrig lyssnat specifikt på någon speciell måste jag säga förutom Ella i början. Har också lyssnat mycket på soul pop och funk. Chaka Khan, Whitney Houston, Michael Jackson, Prince och alla de där. Vild blandning! Jag har aldrig bara lyssnat på jazz eller bara på pop . Det har gått hand i hand. Brasiliansk musik lyssnade jag mycket på, också väldigt nära besläktat. Givetvis lyssnar jag på allt detta fortfarande. Har du lyssnat mycket på instrumentalister och varför? - Instrumentalister lyssnade jag också mycket till. Eftersom mina föräldrar är instrumentalister vaggades jag ganska mycket in på det spåret också. Jag märkte ju snabbt att sångarna jag lyssnade på var mycket instrumentalistiska och sjöng på ett sätt som de spelade. Jag lyssnar på alla möjliga instrumentalister. Allt från Stan Getz, Clifford Brown, Brecker, Coltrane, pianisterna Bill Evans och Jan Johansson, Toots, trummisar basister, blåsare, gitarrister etc. Moderna som gamla, olika stilar. - Jag tog också lektioner av en del instrumentalister på högskolan. Nyttigt för en sångerska att göra det tycker jag. Man missar så mycket annars i jazzvärlden. Inte bara texten och melodierna är viktiga utan lika mycket improvisationen som ju är anledningen till varför man sysslar med detta. Och den bidrar många instrumentalister till så man kan influeras av det. Ibland är det till och med bättre att lyssna på en instrumentalists version av en sång än en sångares. Då kan man skapa sig en egen bild av det. Det blir så lätt att man apar efter annars. Bäst är om man bara ser en notbild med ackord och inte lyssnar på något innan. Ibland, det beror på ju... Vill du berätta om din utbildning? - Jag lärde mig först spela och läsa noter hemma. Sedan har jag har studerat på gymnasiets estetiska program vilket innebär vanlig kompetent gymnasieutbildning med musikalisk inriktning. Ganska mycket musik faktiskt. Det var några av mina bästa år. Jag fann verkligen rätt när jag började där. Jag visste direkt att det var det här jag ville syssla med resten av mitt liv. Sedan kom jag in på musikhögskolan i Malmö på en vanlig musiklärarlinje, men sökte om sedan till något som heter IE jazz linjen som är en pedagogisk jazzvokal utbildning i fyra år. Sammanlagt studerade jag på musikhögskolan i sex år . Hur väljer du melodier? - Jag väljer melodier efter hjärtat och dagsform helt enkelt. Jag tycker om att byta repertoar ganska ofta. Men vissa låtar stannar kvar i repertoaren för evigt har jag märkt och andra byts ut då jag blir trött på dem. Ibland ganska ofta. Texten är mycket viktig, men jag utgår sällan från texten först. Jag måste tycka om melodin och ackorden, stämningen först och främst, men sedan måste ju texten gå hand i hand givetvis...Det beror på. Ibland är texterna dominerande i vissa låtar, i andra ej. Är det någon eller några kompositörer och textförfattare som står dig speciellt nära? - Inom standardjazzen är en av mina favoritkompositörer Cole Porter. Hans kompositioner är så vänliga för att ändra och arrangera hur man vill på ett fiffigt sätt. Fantastiska melodier. Brasilianska kompositörer tycker jag också om till exempel Jao Bosco. Annars älskar jag Horace Silver som skriver mer åt det bluesiga hållet och även sina egna texter som Filthy McNasty, haha.¨ Skriver du melodier? - Jag skriver egna låtar men inte alltför ofta, har planer på att göra det oftare nu. Jag tycker ju om att tolka andras låtar och göra om dem i form av spännande arrangemang och det är ju också lite skapande, men egna melodier känns ju givetvis mer äkta. Hösten och vintern kommer nog att bidra till en del egna kompositioner då man sitter hemma vid pianot mer än nu... Jag är mycket kritisk, det måste vara något riktigt bra om jag ska våga presentera dem. Vilka grupper arbetar du med? - Just nu jobbar jag i lite olika format. För ett år sedan inledde jag ett samarbete med Peter Asplund. Vi har väldigt kul tillsammans med Claes Crona, Hans Backenroth och Johan Löfcrantz Ramsay. Man kan väl kalla det min egna grupp eftersom jag har spelat in en skiva i eget namn med dem. Rättare sagt vår gemensamma grupp med Peter och Claes .Claes har jag jobbat med sedan länge och är mycket glad för detta. Det är ju tack vare honom som jag har fått alla dessa fina nya musikaliska bekantskaper. Här nere i Malmö jobbar jag en del med Zoltan Csörsz, trumslagaren i Jan Lundgrens trio och en gitarrist som heter Elias Källvik. Vi brukar spela på gitartkvartett plus jag. Basisten heter Johnny Åman. Det är kul med en liten sättning. Dessutom blir det lite annorlunda repertoar med bara gitarr. -Då brukar jag kalla det helt enkelt för Vivian Buczek 4. Inte så uppfinningsrikt, jag vet. Jag är också en del av en konstellation som kallas för Artistry Jazz Group med Jan Lundgren i spetsen, Jacob Fischer, Hans Backenroth och Johan Löfcrantz Ramsay. Vi spelar in för bolaget Volenza. Det är kul också. Men det är inte mitt egna projekt. Annars gästar jag med olika storband ibland. Här nere i Malmö jobbar jag ganska ofta med det fantastiska storbandet Monday Night Big Band som jag uppträdde med på Ystad Jazz Festival. Hur ser dina framtidsplaner ut? - Mina framtidsplaner är väl helt enkelt att bli världens bästa jazzsångerska. Haha! Hur ska man annars överleva om man inte tänker så? Att spela in en massa skivor givetvis. Nästa skiva ska väl komma snart och då med mer eget material. Kanske lite stråk, vem vet? Det dyker väl upp någon idé mitt i natten inom den närmaste framtiden. -Jag ska givetvis också bredda mina vyer mer utomlands.....Polen ska jag börja jobba lite mer i tänkte jag. Det var ju där jag började trots allt. I den närmaste framtiden har jag blivit inbjuden att sjunga nyskrivna melodier till en av polens främsta lyriker och poeter Agnieszka Osiecka. Musiken är skriven av en fantastisk kompositör Katarzyna Gertner vid Stora teatern i Warszawa. Mitt senaste framträdande i Polen var vid sidan om Toots Thielemans i det stora kulturpalatset i Warszawa. Blir alltid varm i hjärtat när jag får uppträda i mina rötters land. |
Svensk jazzhistoria Läs om Bengt HallbergBosse Broberg
Klassiska skivomslag 93 skivomslag med Lars Gullin.
skivnyheterna Internationell jazz
Diggat på skiva! med olika jazzprofiler:
Skivor med Vivian Buczek
Vivian Buczek Curiosity
Vivan Buczek & Claes Crona Trio Guest: Peter Asplund Live at the Palladium Vivian Buczek & Claes Crona Trio Dedication to My Giants Vivian Buczek Straight from my heart
|
DIG-artiklar om musiker och grupper: Fredrik Ljungkvist Lars Erstrand Magnus Broo |
|||
Skivor med Vivian Buczek recenseras av DIG | |||||
Lyckad, variationsrik 100-årshyllning med förträffliga arrangemang Vivian Buczek |
|||||
Svängigt, innerligt, andaktsfullt med samspelt jazzpar Vivian Buczek & Peter Asplund Thord Ehnberg |
|||||
En ypperlig melodimix tolkas med utsökt jazzkänsla Vivian Buczek Curiosity Göran Olson |
|||||
fantastisk jazzuppfattning Vivian Buczek Live At The Palladium Claes Crona Trio. Special Guest Peter Asplund (Crown Jewels)
Med Tea For Two inleder Malmösångerskan Vivian Buczek livekonserten.Där sjunger hon i fritt tempo melodins sällan spelade vers innan ett hypersnabbt tempo avlöser när temat tas upp. Här finns likheter med Anita O´Days sätt att agera i snabba tempon. Juan Tizols Caravan tillhör normalt inte den gängse sångrepertoaren men Vivian fixar även det numret elegant. Njuta kan man även göra av Johan Löfcrantzs Ramsays sköna vispkomp. Gästande solisten Peter Asplunds trumpet är en utmärkt accent i sammanhanget, det var den också i teanumret. Claes Crona skjuter också ett pianosolo av klass - det gör han ofta.
Billy Strayhorns unika skapelse, den svårsjungna Lush Life vårdas ömt. Vivians stämma skapar här en intimt intagande sfär. Läckert stöd får hon av Claes välvalda bakgrundstoner. En jazzrysare är Gigi Gryces Social Call där Claes är ensam musiker. Här visar Vivian vilken fantastisk jazzuppfattning hon besitter. Skall hon bli vår nästa sjungande jazzdrottning kan man med fog fråga sig? Hon är en mycket stark kandidat till att inta Monica Zetterlunds obesatta piedestal. Göran Olson |
|||||
Härlig jazzfeeling och en repertoar att jubla åt Vivian Buczek & Claes Crona Trio Dedication To My Giants |
|||||
när den är som allra bäst! Artistry Jazz Group and Friends Tribute! (Volenza/Naxos) “Tribute!” är Artistry Jazz Groups tredje cd. På det första albumet, ”We Like Previn”, som spelades in för tre år sen, deltog Malmösångerskan Vivian Buczek som ”special guest”. Men från och med platta nummer två, ”Too Darn Hot” (2010), är hon, guschelov, fast medlem i gänget, som i övrigt består av pianisten Jan Lundgren, gitarristen Jacob Fischer, basisten Hans Backenroth och trumslagaren Johan Löfcrantz Ramsey. ”Special guests”, eller ”friends” som producenten Torgil Rosenberg har föredragit att kalla dem, på ”Tribute!” är trumpetaren Peter Asplund, saxofonisten/klarinettisten Klas Lindquist och flöjtisten Janne Bengtsson. Den här gången har man ägnat sig åt att hedra femton olika musikpersonligheter, artister och kompositörer, genom att välja musikstycken som på ett eller annat sätt är förknippade med dessa. Men tack och lov har man inte mer än undantagsvis gått den genaste vägen. Således påminner man till exempel - om pianisten Mel Powell genom att framföra dennes inte alltför ofta hörda ”Shirley Steps Out”, som Benny Goodman spelade in för Capitol 1947 tillsammans med bland andra Powell själv. Annat, som kanske kan betraktas som lite udda, men samtidigt ytterst välvalt, är till exempel, André Previns och Milt Raskins ”Lost In A Summer Night”, som June Christy sjöng in på skiva i sällskap med Bud Shank 1957. Och Horace Silvers festliga ”The St. Vitus Dance” kan jag bara påminna mig ha hört tidigare på Horaces egen Blue Note-klassiker ”Blowin´ The Blues Away”, då som nu, exekverad på trio. ”Tribute!” är, kort och koncist uttryckt, en alldeles strålande platta. Samtliga medverkande musicerar utsökt. Peter Asplund, som deltar i fem av albumets sammanlagt 15 nummer, spelar grandiost i ”Up an´ Atom”, som Ed Finkel komponerade och arrangerade i slutet av 40-talet för Gene Krupas storband. Och Peters sordinerade trumpet i Ralph Burns rumba ”Bijou” går sannerligen inte heller av för hackor. Klas Lindqvist dyker upp i sex låtar. Han spelar utmärkt klarinett i ”Shirley Steps” men håller sig i övrigt till altsaxen och påminner då och då om vilken värdig arvtagare han är till Arne Domnérus. Janne Bengtssons flöjt hörs huvudsakligen i sköna obligat bakom Buczeks sång och Fischer bevisar gång på gång att han är en gitarrist av högsta internationella klass, både som ackompanjatör och solist. Men plattans huvudpersoner är ändå, och trots ovanstående, Vivian Buczek och Jan Lundgren. Vivian, som är en av ytterst få sångerskor i vår del av världen som verkar vara lika hemmastadd i ballader som i svängig scatsång, har aldrig låtit bättre på skiva än hon gör i Harold Arlens och Yip Harburgs ”Last Night When We Were Young” och Nils Lindbergs och Red Mitchells ”As You Are”. Den sistnämnda kompositionen är en fenomenal skapelse som Nisse skrev i mitten av 60-talet för TV-serien ”Farlig kurs” och som ursprungligen gick under namnet ”Petra”. Och Lundgren, slutligen, visar världsklassen i sina två solonummer, David Raksins märkliga ”The Bad And The Beautiful” och Billy Strayhorns underbara ballad ”Lotus Blossom”. Det här, mina damer och herrar, är tidlös svensk jazzmusik när den är som allra bäst! Jan Olsson |
|||||
Talang för jazz som även lyckas med sydamerikanska beat Vivian Buczek Straight From My Heart (Lovestreet Records)
Den här Malmö-producerade skivan bjuder på en ung sångerska som verkligen har talang för jazz men även tål att mixas med sydamerikanska beat. Det sker med lyckat resultat i Jobims åtsittande Meditacão. Innan dess har hon presenterat en medryckande version av Too Close For Comfort där gästsolisten tenoristen Jesper Thilo släpper loss i ett medryckande solo. Han är även på hugget i You´ren Driving Me Crazy.
Vivans medmusiker är pianisten Claes Crona. Bas spelar Mattias Hjort. Gitarristen heter Elias Källvik medan Zoltan Csörsz är trumslagare en utomordentlig sådan. Det märks bland annat i Feel Like Making Love .
Göran Olson |
|||||