AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Rune Öfwerman, tv, under en skivinspelning med basisten Jimmy Woode
och trumslagaren Art Taylor. Foto: Gazell
Rune Öfwerman:
Angelägen påminnelse om
en galjonsfigur inom svensk jazz...
Rune Öfwerman 
Finest Piano Spices
(Gazell cd + dvd/Plugged)
Rune Öfwerman, som 80 år ung lämnade den här världen på Luciadagen 2013, var en av svensk jazzmusiks verkliga galjonsfigurer. Under den era som brukar betecknas som ”guldåldern” fanns han ofta, för att inte säga oftast, med i såväl för- som bakgrund.
På den cd som utgör hälften av albumet ”Finest Piano Spices” får vi en påminnelse
om PIANISTEN (han var ju även producent, arrangör etc.) Rune Öfwerman, inspirerad av 50-talister som Ahmad Jamal, Bobby Timmons, Horace Silver & Co.
Hela 18 nummer med en sammanlagd speltid av 75 minuter har Jan Bruér, med utmärkt smak och omdöme, valt ut och presenterat i kronologisk ordning. Det första är förstås skivdebuten från sommaren 1952, ”All the Things You Are” med Lars Gullins kvartett, och det sista en personlig, vacker trioversion av ”Peg O´ My Heart”, en av Runes (och Jack Teagardens) favoritballader, inspelad våren 2000. Däremellan undfägnas vi med en rad ”gamla skivbekanta”, som förvånansvärt ofta inte tidigare funnits på cd, vilket gör dem dubbelt välkomna. Dessutom får ta del av en tidigare outgiven jamsession-upptagning, i vilken man tar sig an trumpetaren Benny Harris ”Reets and I”, som Bud Powell en gång gjorde odödlig. Runes jam-kamrater är trombonisten Åke Persson, den fine, franske tenorsaxofonisten Barney Wilen, basisten Conny Lundin och trumslagaren Joe Harris, som kom till Sverige 1956 med Rolf Ericson och sedan blev kvar här i flera år.
På tio av albumets 
låtar får vi höra Runes egen trio. Dels med den ”ordinarie” besättningen, det vill säga med Sture Nordin på bas och Egil Johansen alternativt Marcus Lewin (som tog över då Egil avled) bakom trummorna, och dels med Jimmy Woode, Erik Moseholm eller Mads Vinding som basister och Jack Norén, Nils-Bertil Dahlander, Art Taylor eller Ed Thigpen som trumslagare. Återstoden av innehållet på skivan gavs ursprungligen ut i Lars Gullins, Rolf Ericsons, Carl-Henrik Norins, Tony Scotts, Jan Allans och Lionel Hampton-Svend Asmussens namn.
Fr v Jack Norén, Rune Öfwerman, Jimmy Woode. Foto: Gazell
… och som berättare hade han få öfwermän!
Dvd:n som finns med i albumet har producerats gemensamt av Lennart Wetterholm och Rune och har döpts till ”Rune Öfwerman – Musikanten”. Den tar 50 minuter att titta och lyssna igenom och har till stor del samma innehåll – fast i rörliga bilder och ljud – som Runes nysläppta memoarer, ”Charlie Parker kom aldrig till Vingåker!”( se nedan) , och är givetvis ett perfekt komplement till både cd:n och boken.
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Ovan:
Lars Gullin Quartet
EP med bl a
Rune Öfwerman
Festliga historier varvas med utflykt
er till södra Frankrike och Rio och en rad av Runes musikantvänner dyker upp och får visa upp sig i längre och kortare sekvenser. Att få höra Zoot Sims-Red Mitchell-Rune Gustafsson spela ”In a Sentimenal Mood” är oförglömligt. Chet Baker i ”Love for Sale” går naturligtvis inte heller av för hackor. För att nu inte tala om Sivucas sköna och minst sagt annorlunda version av Ulf Peder Olrogs ”Ubåt till salu”!
Andra som syns och hörs på ”Rune Öfwerman – Musikanten” är, till exempel, Toots Thielemans, Gilberto Gil, Benny Carter, Red Norvo, Claes Janson, Sylvia Vrethammar och Runes sista stora kärlek, Britt Damberg. Plus givetvis Rune själv, som på sitt eget och ofta högst humoristiska sätt redogör för valda delar av sin brokiga och helt unika musikantbana. Som berättare hade han få öfwermän!
Jan Olsson
Foto:
Lennart Wetterholm
av en sann musikant
Charlie Parker kom aldrig till Vingåker!
– istället för mina memoarer”av Rune Öfwerman
(Premium Förlag). Inbunden, 224 sidor, rikt illustrerad.
Många tänkte kanske aldrig på vilken utomordentligt fin jazzpianist han var, den (nästan) alltid lika glade ädelmusikanten och levnadskonstnären Rune Öfwerman (1932-2013). Han gjorde ju så mycket annat än satt vi flygeln under sitt brokiga liv. Han sålde skivor, till exempel, nya och begagnade om vartannat. Och han var en utomordentlig och flitig producent. Tack vare honom har vi kunnat glädja oss åt massor av förnämliga inspelningar med storheter som Stan Getz, Toots Thielemans, Svend Asmussen, Chet Baker, Zoot Sims, Al Cohn, Lionel Hampton, Roland Hanna och Sivuca. För att nu dra till med några namn i den långa raden. Och vi får förstås inte glömma alla svenska stjärnor på jazz- och populärmusikhimlen som han spelat in – och spelat med – genom åren.
Under massor av år, ja praktiskt taget alla, var han också Dag Häggqvists högra hand och närmaste medarbetare på Sonet och Gazell och matchade en lång rad artister av de mest skilda slag. Från Göran Fristorp till Kalle Sändare. Dessutom hann han med att vara make, sambo, far, konstkännare, vin- och Frankrike-specialist. Plus historieberättare – en gudabenådad sådan!
Alla vi som då och då hade med Rune att göra vet att det var helt omöjligt att skiljas från honom åt utan åtminstone ett hjärtligt gapskratt. Oftast fler. Han hade huvudet fullt av de märkligaste musikantskrönor, en del sanna och somliga förmodligen lite påbättrade. Ville man utöka sitt eget historieförråd var det bara att ringa till Rune, så fick man ungefär hur många som helst. De kunde handla om allt från den notoriske vitsmakaren Sture Nordins eskapader till Toots Thielemans bostadsaffärer. Eller om märkliga reseupplevelser med händelser som man ibland inte trodde var möjliga. Fast det ska sägas: han snackade sällan, eller aldrig, skit om någon.
”Charlie Parker kom aldrig till Vingåker!” har underrubriken ”istället för mina memoarer”. Och så är det kanske. Men jag tycker faktiskt att boken är just en memoar. För den ger en bild av Rune precis som han var. Och han berättar faktiskt både om sin uppväxt och en del o
m sitt samarbete med Roffe Ericson, Carl-Henrik Norin, Ernie Englund, Lasse Gullin, Tony Mason, Arne Bill etc. Förutom om diverse folkparksturer och andra resor härs och tvärs i övriga världen, inte minst i Brasilien, tillsammans med Sylvia Vrethammar, som var hans hustru i tio år.
Den som kan läsa ”Charlie Parker kom aldrig till Vingåker!” utan att dra på smilbanden och garva ljudligt mellan varven bör definitivt ta ett snack med sin läkare. Då måste det nämligen vara något allvarligt fel någonstans. Och mellan leendena kan man titta på alla bilder, både i färg och svartvitt.
På sluttampen i boken bidrar Dag Häggqvist med ett par sidor om sig själv, om sitt jazzintresse, om Sonet och Gazell och om sitt mångåriga och mycket fruktbara samarbete med Rune. Ytterst läsvärt!
Jan Olsson
Rune Öfwerman ovan. Foto: Sven-Eric Delér © Premium Rockshot
och Bengt Hallberg
får Orkesterjournalens
Gyllene Skiva 1978 för
"Duets for Duke" (Sonet)
T h Harry Nicolausson,
Orkesterjournalen och
skivans producent
Rune Öfwerman, Sonet
Foto:
Gunnar Holmberg/DIG Jazz
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR