AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Fredrik Norén, i mitten, omgiven av trumpetkollegorna Karl Olandersson och Magnus Broo.
I förgrunden bl a Karl-Martin Almqvist och Bertil Strandberg
Stockholm Jazz Orchestra 30-årsjubilerar och gör det med skivan ”Today”, en Sydafrikaturné och i höst svenska konserter med Herbie Hancockmusik.
1985 bestämde sig trumpetaren Fredrik Norén för att starta ett storband, som skulle spela den musik han själv tyckte om. Men har aldrig haft ambitioner att framföra egna kompositioner och arrangemang, berättar han för DIG.
Han sköter all adminstration och skapar förutsättningarna som krävs för att kunna hålla igång Stockholm Jazz Orchestra, Där Fredrik spelar leadtrumpet, men däremot överlåter i stort sett allt soloutrymme till bandmedlemmarna.
Det är onekligen en imponerande resa Fredrik Norén tagit bandet under de här 30 åren. Även bokstavligt eftersom han skapat förutsättningar för att Stockholm Jazz Orchestra även många gånger kommit ut internationellt. Nu i juli gör man ännu en turné i Sydafrika och tidigare han man besökt USA, Mexiko, Argentina, Uruguay och förstås flera europeiska länder. Parallellt med att det varit nyttig erfarenhet och inspirerande för bandets medlemmar har man förstås gjort fantastisk fin PR för svensk jazzmusik.
Utvecklande har det förstås även varit med de många internationella gästspelen, som började med att ventilbasunisten Bob Brookmeyer trimmade bandet med sina kompositioner, arrangemang och ledaregenskaper. Det samarbetet resulterade dessutom i den allra första skivan ”Dreams” (Dragon).
Sedan dess har Stockholm Jazz Orchestra kommit ut med ytterligare 14 skivor, där den senaste ”Today” (DO Records) släpps nu i juni. DIG-recension nedan.
Varje år har bandet förstås också genomfört svenska turnéer, som även ibland inkluderat skolkonserter. I höst gör man fem sammanhängande konserter med musik av Herbie Hancock.
Tungt med finansiering . konserterna en julafton!
Det publiken kommer i kontakt med är slutresultatet av allt jobb som läggs ned. Där man då som utomstående kan förstå att det krävs alldeles speciellt mycket för att organisera och hålla i
gång ett professionellt storband. Vilket alltså Fredrik Norén gjort i 30 år.
Kan du nämna något om vad som är tyngst och kanske mest tidskrävande i jobbet, men framför allt vad som drivit dig och förhoppningsvis får dig att fortsätta leda och utveckla Stockholm Jazz Orchestra?
- Mest tidskrävande och tyngst är att ordna jobb samt att ordna finansiering. inget ges gratis och det blir inte lättare med åren. Konkurrensen ökar på marknaden och arrangörerna blir inte fler. Utlandsturnéer kräver mycket subventioner och stöd kan sökas från Kulturrådet och vi har väl ändå haft viss framgång här. Verkar som att KUR uppskattar vår verksamhet.
- Det som driver mig är att få spela med dessa otroliga musikanter och det sätt som de framför vår musik på. Mina idoler i jazzvärlden finns alla i SJO. Det är ett privilegium att få vara med så länge som bandet tycker att jag platsar. Varje konsert är som julafton !
Ja, det har under de 30 åren blivit många konserter och även många skivor.
På Stockholm Jazz Orchestras senaste cd ”Today” (DO Records) lanseras flera av bandets musiker även som kompositörer och och arrangörer, som Karl-Martin Almqvist, Johan Hörlén, Martin Sjöstedt, Peter Dahlgren, Robert Nordmark och Fredrik Kronkvist. Den sistnämnde förresten ny medlem i bandet.
Däremot saknas Fredrik Noréns namn helt på kompositörs – och arrangörslistan. Varför?
- Jag har faktiskt aldrig haft ambitionen, och heller aldrig tiden, att skriva för bandet. Det var inte för att lansera min egen musik jag startade Stockholm Jazz Orchestra 1985, däremot ville jag gärna leda en orkester som spelade den musik jag själv gillar. Och den drömmen har i högsta grad uppfyllts under de här 30 åren.
Bob Brookmeyer gav tidigt lyft
Förutom att bandet haft många egna utsökta musikskrivare, inte minst tidigare pianisten Göran Strandberg, har Fredrik under åren dessutom bjudit in en rad internationella gäster som berikat bandet som solister, men framför allt som kompositörer, arrangörer och tillfälliga ledare. Bob Brookmeyer, Jim McNeely, Bob Mintzer, Dick Oatts och Gary Smulyan är några exempel. Är det någon som har betytt speciellt mycket?
- Alla har på olika sätt satt sina spår, men det är klart att Bob Brookmeyer var inspirerande och gav ett lyft för bandets fortsatta utveckling. Han var den förste som kom utifrån och jobbade med oss, men framför allt lärde vi oss mycket av hans helhetssyn på hur bandet på alla sätt ska fungera, inte minst som en klanglig enhet.
-Dessutom var hans musik klangfull och variationsrik och spännande att spela. Har då och då tagit fram och lyssnat på ”Dreams” (Dragon), som vi spelade in med Bob och även om bandet utvecklats sedan dess tycker jag musiken håller mycket väl. Bob och vi var förresten intresserade av ett fortsatt samarbete, men vi hittade inte de ekonomiska förutsättningarna.
- Sedan är jag mycket förtjust i Jim McNeely, såväl som pianist som kompositör och arrangör. Han har känts som en naturlig medlem i bandet och har också skrivit ett av inslagen på nya skivan.
Skiva med Monica Zetterlund!
30 år har orkestern alltså varit verksam. Minns du den första spelningen och finns några från originalbandet fortfarande kvar, förutom du själv förstås?
- Ja, jag minns den första konserten mycket väl, den var på Fasching och givetvis en stor händelse. Av de nuvarande medlemmarna tror jag trumpetaren Gustavo Bergalli och trombonisten Anders Wiborg fanns med på scenen den kvällen. Bertil Strandberg kom också med mycket tidigt.
Första skivan var alltså ”Dreams” med Bob Brookmeyer som ledare, kompositör, arrangör och solist. Den senaste ”Today” är med musik av bandets medlemmar.
När Fredrik går igenom de totalt 15 SJO-utgåvorna nämner han också ”Z” med Monica Zetterlund från 1989. Att det var Stockholm Jazz Orchestra som svarade för Monicas uppbackning kom som en överraskning för
DIG-skribenten och Fredrik förklarar:
- På omslaget står det att det är Lasse Bagges Orkester och han ska ha all kredit f
ör att han skrev alla arrangemang. Men med undantag för bas och piano så var det Stockholm Jazz Orchestra som spelade. Jag var orutinerad och försiktig och mina argument vägde inte så tungt. Men läser man häftet noga hittar man med liten text ”Brass: Stockholm Jazz Orchestra”.
Fullt jobb som 1:e trumpetare
Stockholm Jazz Orchestra har alla år haft en rad utsökta solister, vilket också bevisas på nya skivan. Fredrik gör dock själv sparsamma framträdanden vid solistmikronen, på ”Today” inget alls.
- Med den solistkapacitet som alltid funnits har det inte varit någon anledning för mig att ta utrymme. Däremot får jag se till att öva och hålla igång så att jag kan klara av rollen som 1:e trumpetare.
- Men ibland får jag hoppa in och spela i lite andra sammanhang, som med Amanda Sedgwick och Fredrik Kronkvist och det är kul.
Bandet har haft möjlighet att få göra en hel del internationella spelningar, bland annat i USA, Mexico, Argentina, Uruguay,Sydafrika och förstås flera europeiska länder. Direkt efter skivsläppet av ”Today” 29 juni på Teaterstudio Lederman, Stockholm drar man iväg till Sydafrika på en 10 dagars turné.
- Då kommer vi att spela musik från våra senaste skivor. Men dessutom följer Ann-Sofi Söderqvist och sångerskan Lena Swedberg med så vi framför också Ann-Sofis kompositioner och arrangemang för sin egna orkester. Det ser vi fram emot.
Fredrik och Stockholm Jazz Orchestra har alltså stor erfarenhet av såväl internationell som svensk publik. Har ni reagerat på några skillnader
- Generellt har vi upplevt den internationella publiken som bredare, såväl vad gäller ålder som musikinriktning. Det är även mycket ungdom som kommer till konserterna och dessutom en publik som inte bara är intresserad av jazzmusik utan kommer av nyfikenhet på något nytt. Men den mest påtagliga skillnaden är nog att vi uppmärksammas på ett helt annat sätt av dagliga media.
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Herbie Hancockmusik med Adam Nussbaum
I september är det sedan dags för en ny turné, men nu i Sverige och med musik av Herbie Hancock. Se turnéplan
- Han fyller 75 år så vi tyckte det passade fint med en hyllning och så har han förstås skrivit musik som vi gillar. Framför allt blir repertoaren hämtad från hans tidiga ”jazziga” år. För arrangemangen svarar Bob Mintzer, Jim McNeely, Marti
n Sjöstedt och Jukkis Uotila. Den sistnämnde är en stor Hancockfan och kommer under de här konserterna att spela piano och på trummor hämtar vi hit Adam Nussbaum. Han är för mig en perfekt trumslagare i sammanhanget som får alla att låta bättre och en av få musiker som jag kan tänka mig att plocka in som förstärkning.
Fem Hancockkonserter gör Stockholm Jazz Orchestra, vilket kan tyckas lite med tanke på att det är en stor satsning. Varför inte fler?
- Vi hade gärna gjort fler och intresset var också så stort att det hade varit möjligt – om vi haft råd! Men eftersom varje konsert går med förlust räckte pengarna inte till fler. Vi är mycket tacksamma för de bidrag vi genom åren fått av Kulturrådet, men det kostar mycket att hålla igång ett professionellt storband. Brian Meese har hjälpt bandet senaste åren genom att satsa egna pengar ,något som är ganska unikt i jazzSverige.
-Sedan är det också så att musikerna numera är spridda på så många platser och länder. Jukkis Uotila är verksam i Finland, Johan Hörlén i Tyskland, Karl-Martin Almqvist och Bertil Strandberg i Danmark, Gustavo Bergalli i Argentina och jag i Härnösand!
Ungdomsprojekt och High Coast Jazz Orchestra
Med Härnösand som hemort håller Fredrik också igång jobbet som projektansvarig för ungdomssatsningen inom Riksförbundet Svensk Jazz.
Dessutom är han ledare för High Coast Jazz Orchestra, som ibland kan hänga på de initiativ som görs av Stockholm Jazz Orchestra.
HCJO ingår som en del i hans jobb som jazzproducent på MusikVästernorrland en tämligen unik anställning inom länsmusiken. I Sverige.
- Direkt efter SJO-konserterna tar High Coast Jazz Orchestra över Herbie Hancockmapparna och dessutom Adam Nussbaum och Jukkis Uotila för ett antal norrländska spelningar. Stimulerande för såväl musiker som publiken.
Fredrik Norén har alltså mycket på gång, men tänker förstås hela tiden på bandets fortsatta verksamhet. Har du något konkret planerat?
- Nej inget definitivt. Men det som lockar är något slags tango-jazzprojekt. Ska prata om det med Gustavo Bergalli när han kommer, han har ju mycket kontakter i Argentina och säkert också en hel del idéer.
- Men nu är det främst ”Today”, Sydafrika och Herbie Hancock som gäller!
Text och foto: Gunnar Holmberg
Herbie Hancock i höst
Trumpeter :
Fredrik Norén, Gustavo Bergalli, Magnus Broo ,Karl Olandersson.
Tromboner :
Peter Dahlgren, Bertil Strandberg(, Kasperi Sarikoski, Anders Wiborg.
Saxofoner :
Johan Hörlén, Fredrik Kronkvist, Karl-Martin Almqvist, Robert Nordmark, Fredrik Lindborg.
Piano : Jukkis Uotila.
Bas: Martin Sjöstedt Trummor :
Adam Nussbaum (tv).
Turnéplan:
15/9 Norrrköping
16/9 Gävle
17/9 Stockholm
18/9 Karlstad
19/9 Helsingborg
klingande sektioner. Världsklass!
Stockholm Jazz Orchestra
Today
(DO Music Records/Plugged)
Stockholm Jazz Orchestra firar 30-årsjubileum i år och ”Today”, inspelat mellan
november 2013 och februari 2014, är det ständigt lika intressanta storbandets femtonde album sedan starten. Det är dessutom både synnerligen helgjutet och angeläget, vilket kanske inte är så märkligt, eftersom bandet innehåller sjutton av vårt lands allra främsta jazzmusikanter – både som solister och ensemblemusiker. På en del sätt för det tankarna till den förnämliga orkester Harry Arnold ledde från 1956 och tio år framåt, det så kallade Radiobandet. Även där satt en stor del av dåtidens jazzelit, varav åtskilliga ledde egna formationer ”vid sidan av”. Harry engagerade också då och då solister och arrangörer från andra sidan Atlanten och lät sina orkestermedlemmar bidra till repertoaren med egna kompositioner och arrangemang.
Av de nio nummer som utgör ”Today” är sju komponerade och fyra arrangerade av nuvarande, eller tidigare, medlemmar i SJO. Plattan rivstartar med ett rykande, mycket fräscht opus, ”Under the Surface”, av Håkan Broström, som tidigare brukade ingå i orkestern. Här briljerar Bertil Strandberg med skönt trombonspel. Samme Strandberg visar också upp sig med den äran i Joe Calderazzos vackra ”Oracle”, oerhört begåvat arrangerad av orkesterns basist Martin Sjöstedt. Men huvudperson i just det numret är ändå Gustavo Bergalli, som spelar ljuvligare trumpet än de flesta på den här planeten.
Alldeles utsökt solospel bjuder även tenorsaxofonisten Karl-Martin Almqvist på i sina egna två kompositioner ”Do We Dance”, i arrangemang av Mike Abene, och balladen ”Home”, som faktiskt har lite smak av Värmland, där den Almqvistska vaggan en gång stod. Andra solister som glänser är altsaxofonisten Fredrik Kronkvist, orkesterns senaste tillskott, i sin egen ”Reborn by the Blues”, arrangerad av Martin Sjöstedt, tenorsaxofonisten Robert Nordmark, barytonsaxofonisten Fredrik Lindborg och alltid lika hörvärde trumpetaren Magnus Broo. Magnus är speciellt till sin fördel i Jim McNeelys ”In This Moment”, där han för omväxlings skull ägnar sig åt att tolka en ballad. Annars brukar det ju vara gasen i botten som gäller för Magnus. Även originelle trombonisten Peter Dahlgren visar förstås upp sig vid solistmikrofonen ett par gånger liksom gitarristen Ola Bengtsson och pianisten Daniel Tilling, som förmodligen inte kan spela dåligt hur han än försöker. Johan Hörlén, till vardags hemmahörande i Köln, är huvudperson i sin egen ”Kwartier Lateng” och man förstår varför han numera är en av Europas mest eftertraktade leadaltar.
Trots alla utomordentliga solister är det ändå orkestern som helhet som gör att man tar ”Today” till sitt hjärta. Alla sektioner klingar magnifikt och rytmgruppen, med Tilling, Bengtsson, Sjöstedt och fantastiske Finlands-importen, trumslagaren Jukkis Uotila, är rena dynamiten. Världsklass!
Fredrik Norén, som förutom att han spelar leadtrumpet också är den som tagit som sin livsuppgift att administrera, hålla ihop och lansera Stockholm Jazz Orchestra, borde förstås få ett Polarpris eller något liknande. Det kunde förresten även Åke Linton få. Det är han som har stått för den perfekta mixningen – på den här skivan liksom på så många andra.
Jan Olsson
Högklassigt storband med toppsolister.
Stockholm Jazz Orchestra
In The Blink Of An Eye
The Music Of Martin Sjöstedt
(Connective/Plugged)
Det har mer eller mindre rasat in verkligt intressanta svenska storbandsskivor det senaste året. Här kommer ytterligare en som lyfter fram basisten och pianisten Martin Sjöstedts gedigna arrangeringsförmåga. Av skivans sju kompositioner har han komponerat fem. Samtliga titlar har han arrangerat på ett tilldragande personligt sätt som retar aptiten. En sådan lyckad skivdebut som skrivare är det inte många förunnat att göra. När han därtill har ett högkvalificerat storband med många toppsolister att ta sig an sin musik är det bara att buga och ta emot. SJO:s solistavdelning har alltid legat på topp och varit ett varumärke. Vad som saknats tidigare har
varit musik komponerad av bandets egna medlemmar med några undantag. Avsaknaden håller nu på att repareras genom Martins stringenta pennföring.
Mäktig är den inledande Pride där Martins klangmosaik studsar mot det sinnrika rytmiska mönster som kompet skapar. Det ger Karl-Martins tenorsaxspel lyft och näring. En mer walkingrytm tillförs under Karl Olandersson solo. Mjukt flygelhornspel kommer från bandets ledare Fredrik Norén i Aviation. Där kan man även njuta av Johan Hörléns magnifika sopransax. Häftig är El Bueno som går i sjufjärdedels takt. Där gör kompet verkligen ett taggat jobb. Bra insatser kommer från Karl Olandersson och altsaxen Fredrik Kronkvist. Arrangemanget skall lovprisas. Jukkis Uotilas trumbehandling ger bandet en inspirerande stadga som känns ut i fingerspetsarna. Ett välformulerat solo levererar trombonisten Magnus Wiklund i Good To Be som Karl-Martin Almqvist skrivit och som även visar upp ett pondusfyllt tenorsolo. I slutänden har de två en rolig ”munhuggning”. Martin har även lånat in Winston Mankundas Yakal’ Inkomo där han öppnat ytor för Magnus Broos eldiga trumpet och Karl-Martins tenor.
Pianisten och arrangören Jimmy McNeely ger Martin sin hyllning i In The Blink Of An Eye. Kompositionen har en hetsig aggressiv karaktär. Här är Jukkis Uotila en katalysator som ger solisterna Robert Nordmark tenor, Magnus Broo trumpet och Fredrik Kronkvist altsax en backning som känns ut i fingerspetsarna. Jukkis kan utan svidare räknas in bland instrumentets främsta med sin fantasirika variationsförmåga. Såväl i ensemblespel som solistiskt. Han kreerar musik in i minsta detalj.
Blues delar Johan Hörléns sopransax soloutrymme med Martins mäktiga bas och Fredrik Lindborgs korniga barytonsax. Johans sopran ger för övrigt arrangemangen en extra knorr. Martin har slopat den konventionella saxsektionen med två altar på topp. Ett grepp som tål att upprepas. Att Fredriks jordnära spel träder in i handlingen är ett stort plus. Han är som skapt för instrumentet.
Vad jag saknar är soloöppningar för Gustavo Bergallis trumpet och Daniel Tilling piano. Så kan det tydligen bli när det vimlar av solister av hög klass i ett storband. Men skivan får betygskalan att gå i topp inte minst genom Martins strålande skrivjobb.
Göran Olson
förträffligt sätt blandat konfekten
Stockholm Jazz Orchestra 
The Ikaros Suite
by Göran Strandberg
(Sittel/Naxos)
Jag har ofta efterlyst ett personligt material när Stockholm Jazz Orchestra spelar. I många år höll de sig till amerikanska toppskrivare som Thad Jones, Bob Brookmeyer, Bob Mintzer och Jim McNeely. Men mönstret när dåvarande pianisten Göran Strandbergs skrivkunnande togs i besittning på skivorna Lakes och Sailing stärkte bandets profil. Vore konstigt annars med de skickliga musiker och solister som ryms i bandet. Göran är ej längre orkesterns pianist utan fungerar som SJO:s huvudarranggör och kompositör men han låter sig ändock höras i den avslutande Coda. Daniel Tilling är nu bandets pianist – ingen dålig ersättare.
Görans penna har format tio nummer som håller mycket hög klass. Trots att bandet är fyllt med bra solister har han blandat konfekten på ett förträffligt sätt där solisterna får ett stort utrymme i sina nummer.I Horisonter inleds exposén med Karl-Martin Almqvist tenorsax. Han kommer även igen i Solfjäder och Dans. Stafettpinnen går över till Johan Hörlén i Gnistet. Han har här bytt leadalten till sopransax som också lyfts fram i Ikaros. Hans altsax hörs i Snålblåst där även Karl Olandersson spelar trumpet. I Vingar delar trombonisten Magnus Wiklund och tenoristen Robert Nordmark huvudrollerna. Peter Asplunds trumpet ger färg i Mellanmarsch. Inne på trumpetsektionen är den verkligen imponerande med ypperligt lead av bandledaren Fredrik Norén.Med är också Nils Janson.
Trombonerna leds elegant av Bertil Strandberg som är solist i Rumi, Rumi. Magnus Wiklund är redan nämd de övriga är Magnus Svedberg och bastrombonisten - tubaisten Erik Eriksson. Utöver de redan uppmärksammade saxofonisterna ingår också altsaxofonisten Magnus Blom och barytonisten Neta Norén, båda dubblerar med klarinetter.
Det vältrimmade och flexibla kompet med Tilling, gitarristen Ola Bengtsson, basisten Martin Sjöstedt, trumslagaren Jukkis Uotila och percussionisten Ola Botzén håller en imponerande hög klass. Därmed bevisas att SJO förmodligen är landets intressantaste storband med jazz i fokuset. Synd bara att de inte har ett bättre ekonomisk stöd från landets kulturorganisationer.
Göran Olson
Storband med kader av solister
och föredömligt ensemblespel
Stockholm Jazz Orchestra
Plays Stockholm Jazz Orchestra
(Dragon)
Stockholm Jazz Orchestra är ett storband med en kader av solister och ensemblespelet är föredömligt. Orkestern är känd för att med bra resultat spela arrangemang i den storbandvariant som utspelats på Village Vanguard i New York allt sedan Thad Jones–Mel Lewis Orchestra dagar. Arrangörer på dagens moderna storbandsscen, som Jim McNeely och Bob Mintzer har båda samarbetat med SJO. Här har de arrangerat fem av skivans åtta inslag. Resterande nummer har arrats av altsaxofonisten Magnus Blom, trumslagaren Jukkis Uotila samt orkesterns tidigare pianist Göran Strandberg. Kompositionerna har dock ritats av medlemmar i bandet vilket i viss mån täcker skivtiteln.
Solisterna tarvar verkligen uppmärksamhet. I saxofonsektionen hörs Johan Hörlén altsax, tenoristerna Karl-Martin Almqvist och Robert Nordmark. Trumpetsolister är Peter Asplund, Magnus Broo, Karl Olandersson och Gustavo Bergalli. Vilken sektion! Trombonsolister är Bertil Strandberg, Peter Dahlgren och Magnus Wiklund. I den effektiva rytmsektionen kommer solon från alla medlemmar. Det vill säga pianisten Daniel Tilling, gitarristen Ola Bengtsson, kontrabasisten Martin Sjöstedt samt dynamon från Helsingfors trumslagaren Jukkis Uotila. Vad som saknas solistiskt är ett inlägg från ledaren och trumpetaren Fredrik Norén som nu får dra det tunga lasset som leader.
En kommentar vill jag lägga in. Varför satsas det inte hårdare på att skaffa en egen profil med arrangemang från orkesterns medlemmar? Man var på väg när Göran Strandberg levererade arrangemang. Varför övergav man den tanken? Bandet är helt enkelt för bra för att vara ett coverband. Där har några andra svenska storband varit mer kreativa.
Göran Olson
får svettog genomkörare
Stockholm Jazz Orchestra
with Dick Oatts And Gary Smulyan
Waves From The Vanguard
(Dragon)
Här kommer en fortsättning på plattan Homage, som SJO spelade in Live at Jazzclub Fasching 2003 och där Thad Jones-Mel Lewis Jazz Orchestra mapp från Village Vanguard användes. Då som nu är alt-sopransaxofonisten-flöjtisten Dick Oatts och barytonsaxofonisten Gary Smulyan med. Killar som kan Thads musik utantill. Två melodier är med från den kvällen på Fasching. Tillkommer gör två nummer från 2004 samt fyra från 2005.
Thads storbandsmusik ligger fortfarande till grund för det som skrivs idag. I vissa fall är det ungefär fyrtio år sedan han satte dit sina prickar och musiken är fortfarande aktuell. Jim McNeelys Off The Cuff är det enda nummer som spelas utöver Thads alster. McNeely har stöpts i samma form som Thad varför helhetsbilden behålls komplett.
Thads melodier här är Low Down, Central Park North, All My Yesterdays, It Only Happens Every Time, Kids Are Pretty People, Consummation samt hypersnabba Fingers. I den sistnämnda får verkligen saxsektionen en svettig genomkörare. Ensemblespelet är solitt med känsla för nyanser. De två New Yorkarnas närvaro har säkert haft betydelse. Vilken topp och botten i saxkroken !
SJO:s solistsida är ett säkert varumärke. Trumpetare som lanseras är ledaren Fredrik Norén, Peter Asplund, Magnus Broo och Karl Olandersson. Trombonsolona svarar Bertil Strandberg för. Saxsektionens solister förutom Oatts och Smulyan är Johan Hörlen, Karl-Martin Almqvist och Magnus Lindgren. Alla i kompet har befogat soloutrymme. Det vill säga pianisten Göran Strandberg, basisten Martin Sjöstedt och trumslagaren Jukkis Uotila.
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR