AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Tony Bennett, 89:.
Det har aldrig varit
roligare att sjunga!
-Det har aldrig varit roligare att sjunga än nu, säger 89-årige Tony Bennett i en exklusiv intervju, som Jan Olsson gjort för Skånska Dagbladet och som DIG fått tillstånd att publicera.
En anledning till att han trivs så bra är det framgångsrika samarbetet med Lady Gaga, som gjort att han funnit en ny publik. Nu är han också aktuell med en ny skiva med jazzpianisten Bill Charlap. Skivrecension
- Vill du bli av med mig? frågade Tony Bennett med ett skratt, när jag försynt undrade om det möjligen inte började bli dags att ta det lite lugnt och kanske ägna något mer tid åt måleriet, som ju är hans stora passion. Vid sidan av sången alltså. Det ville jag naturligtvis inte. Dessutom är det ju så att Tony Bennett fortfarande, vid snart 90 års ålder och efter arton Grammy-statyetter, två Emmy-utmärkelser och mer än 50 miljoner sålda grammofonskivor, fortfarande sprudlar av vitalitet, entusiasm och musikalisk nyfikenhet. Över 60 år i branschen verkar inte ha slitit särskilt mycket på honom.
Tröttnar aldrig på "I Left My Heart in San Francisco
- Det har faktiskt aldrig varit roligare än det är nu, konstaterar Tony glatt. Och samarbetet med Lady Gaga har gjort att han har funnit en ny publik. Att han även, under de senaste åren, har låtit sig spelas in på skiva tillsammans med unga artister som Amy Winehouse, Queen Latifah, Norah Jones, Mariah Carey och Celine Dion har naturligtvis också betytt en del. Tidigare har han kanske allra mest attraherat den publik som även har Sinatra & Co som sina största favoriter. Plus naturligtvis alla jazzälskare. Bennetts skivor med storheter i jazzvärlden som Bill Evans, Stan
Getz, Count Basie och Dave Brubeck är klassiker idag liksom, till exempel, inspelningen av ”Boulevard of Broken Dreams”, som han gjorde 1951, och – givetvis - ”I Left My Heart in San Francisco” från 1962, som han fortfarande har kvar på repertoaren.
- ”I Left My Heart in San Francisco” tröttnar jag aldrig på, säger han. Den har betytt oändligt mycket för mig och har dessutom blivit något av en signaturmelodi för mig.
- Turnén i somras med Lady Gaga, då vi även besökte Tivoli i Köpenhamn, var något alldeles extra. En oförglömlig kväll! Och eftersom Lady Gaga och jag trivs tillsammans, så fortsätter vi givetvis vårt samarbete. Vi har kommit underfund med att vi tänker lika, både musikaliskt och på andra sätt, och har en rad gemensamma intressen. Så Lady Gagas och min familj umgås numera även på fritiden och har det väldigt trevligt.
Hela familjen Bennett delar i produktionerna'
På tal om familjer, är det inte så att hela familjen Bennett är involverad i produktionerna numera?
- Jovisst är det så. Min son Danny är min manager och sköter affärerna. En annan av mina söner, Dae, är en duktig ljudtekniker och ser till att det låter som det ska på mina skivinspelningar. Sedan har jag ett barnbarn som heter Kelsey, som är en utmärkt fotograf. Om du har min senaste skiva, ”The Silver Lining”, så kan du se att hon har tagit en del av bilderna. Dessutom har jag en dotter, Antonia, som är en utomordentlig sångerska. Vi jobbar en hel del tillsammans på konserter i USA. Men än så länge har vi inte gjort något gemensamt på skiva, eftersom hon har fullt upp med sin egen
karriär, som går spikrakt uppåt. Men det kanske blir…
Harold Arlen är favoritkompositören
På sitt senaste album, ”The Silver Lining”, sjunger Tony Bennett enbart sånger av Jerome Kern (1885-1945), mannen bakom musikalsuccéer som Teaterbåten och en rad fina musikfilmer med bland andra Fred Astaire. Under hela sin långa karriär har han huvudsakligen, liksom sina kollegor Frank Sinatra, Bing Crosby, Billie Holiday och Ella Fitzgerald, valt att framföra sånger hämtade ur det som i dagligt tal brukar kallas The Great American Songbook. Det gäller även för de skivinspelningar han har gjort med yngre artister med en annan musikalisk bakgrund. Har han någon speciell favoritkompositör?
- Måste jag välja någon, så tror jag att Harold Arlen är den jag gillar allra mest. Han var fantastisk. Men sedan måste det vara en god textförfattare också. För mig är melodi och text precis lika viktiga. Och när det gäller det, tycker jag att paret Richard Rodgers-Larry Hart var oslagbara. De förstod varandra perfekt. Rodgers musik och Harts texter passar ihop som hand i handske.
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson
och Lady Gaga
Foto: Jan Olsson
Tony Bennett
(t vFoto: Sony
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Betraktar du dig själv som jazz- eller populärsångare?
- Jag betraktar mig bara som sångare. Möjligen, och förhoppningsvis förstås, en populär sådan. Etiketter är jag motståndare till, men jag gillar att jobba med jazzmusikanter. På min senaste skiva har jag den fine pianisten Bill Charlap och hans trio med mig. Men i somras, i Köpenhamn till exempel, satt Mike Renzi vid flygeln. Han är numera min ”ordinarie” pianist, och han är, tycker jag, perfekt. Förmodligen finns det ingen pianist idag som vet bättre vad en sångare vill ha och behöver.
Vilken är den jazzmusikant som det har varit allra roligast att samarbeta med?
- Utan tvekan Louis Armstrong! Den glädje han spred omk
ring sig var helt oemotståndlig. Han kunde få alla, både publik och medmusikanter, att bli lyckliga.Så var det det där med målandet. Tony Bennett är sedan länge en mycket ansedd konstnär och hans tavlor hänger på en rad exklusiva gallerier i såväl USA som England och Frankrike.
Hinner han måla något mellan varven.
- Ja, jag målar varje dag och har all den utrustning med mig som jag behöver på mina resor runt om i världen. Så när jag inte repeterar eller står på estraden och sjunger, så kan man mycket väl hitta mig vid ritblocket eller framför staffliet på något hotellrum.
Album om Judy Garland?
Framtiden, hur ser den ut?
- Just nu har jag åtminstone ingen Europaturné inplanerad. Jag har fullt upp på hemmaplan. Men rätt som det är ger jag mig nog ut igen. Hoppas det i alla fall. En eller annan skivinspelning lär det väl också bli vad det lider, även om inget är bestämt ännu. Kanske ett album för att påminna om Judy Garland – det var faktiskt du som föreslog det. Judy var en helt underbar artist som jag hade glädjen att få samarbeta med på den tiden hon hade sin egen TV-show. Vi får väl se vad det blir…
Till sist under vårt samtal kom vi att tala en del om allt det trista som idag fyller våra nyhetsmedier. Inte minst om krig och motsättningar som råder lite här och var i världen. Tony deltog som amerikansk soldat i Tyskland under andra världskriget och såg grymheter och elände på nära håll. Upplevelser som han givetvis aldrig glömmer och som har gjort, att han numera är övertygad pacifist. ”War is the lowest form of human behaviour” (ungefär ”Krig är den lägsta formen av mänskligt beteende”), säger han.
Jan Olsson
Jan Olsson intervju har först publicerats i Skånska Dagbladet
Tony Bennett
Bill Charlap
Foto: Sony
komma direkt från hjärtat
Tony Bennett & Bill Charlap
The Silver Lining”
(RPM Records-Columbia/Sony)
r
“The Silver Lining” är 89-årige Tony Bennetts hyllning till en av de flitigaste, och mest lyckosamma bidragsgivarna till The American Songbook, Jerome Kern (1885-1945). Till sin hjälp har Tony den här gången anlitat ytterligare en, eller faktiskt två, av jazzens mest begåvade pianister i den långa raden av ackompanjatörer, som har haft förmånen att få samarbeta med honom genom åren. Bland de tidigare kan nämnas storheter som John Bunch, Herbie Hancock, Bill Evans, Ralph Sharon och Mike Renzi. Den här gången är det Bill Charlap och hans hustru Renée Rosnes som har fått den äran. Rosnes deltar – tillsammans med Charlap – i fyra av albumets fjorton nummer. I de övriga tio svarar Charlap för uppbackningen på egen hand eller tillsammans med sin trio i vilken Peter Washington spelar bas och Kenny Washington (inte släkt) sitter bakom trummorna.
Samtliga kompositioner är hämtade från Broadway-shower, musikaler och filmer till vilka Kern skrev musiken. Den äldsta, ”They Didn´t Believe Me”, är hämtad från musikalen The Girl from Utah som gladde New York-borna redan 1914 och den ”färskaste, ”Nobody Else But Me”, skrevs till för den nyuppsättning av Show Boat som hade premiär 1946, alltså året efter att Jerome Kern hade lämnat den här världen. De oftast utsöta texterna är skrivna av giganter i branschen som Oscar Hammerstein II, Dorothy Fields, Ira Gershwin, Johnny Mercer och Otto Harbach.
Att Kerns kompositioner ofta passar väl för jazzbruk vet vi sedan tidigare. ”All the Things You Are”, ”The Song Is You” och ”Yesterdays”, som alla förekommer på skivan, har spelats av hur många jazzmusikanter som helst under åren. Och Bennett gör förstås rättvisa åt dem. Med sin utsökta fraseringskonst, jazzkänsla, rytmiska genialitet och förmåga att få varje textrad att verka kommen direkt från hjärtat är han unik. Att rösten numera har en lätt patinabeläggning förändrar ingenting.
De bägge pianisterna springer inte i vägen för varandra i de fyra nummer där bägge är i elden, och Renés Rosnes får ett par gånger visa vad hon duger till som solist. Bland annat i en läcker version av ”Look for the Silver Lining”. Men mest är det Bill Charlap som är i förgrunden, när Bennett lägger ifrån sig sångmikrofonen. Med sitt sparsmakade, rytmiskt vitala och ytterst smakfulla spel är han mycket hörvärd. Ibland, som i inledande ”They Didn´t Believe Me”, låter han rent av som en halvbror till Bill Evans. Även som ackompanjatör är han av högsta klass.
Tony Bennett har kanske gjort både bättre och jazzigare plattor under de drygt 60 han har varit i farten. Men ”The Silver Lining” försvarar ändå med glans sin plats i skivhyllan.
Jan Olsson
och osviklig jazzkänsla
Tony Bennett
Duets II
(Columbia/Sony. Finns även på dubbel-LP)
Tony Bennett, ”den siste croonern”, håller stilen. Även om rösten är lite skrovligare idag än den var för snart 50 år sen, när han sjöng in ”I Left My Heart in San Francisco”, vet han fortfarande, bättre än de flesta, hur en slipsten ska dras. Absolut ingen serverar en evergreen med större finess sedan Sinatra kastade in handduken. Och trots att han nyligen har fyllt 85, har Tony kvar all sin utstrålning, sångglädje och osvikliga jazzkänsla.
För fem år sedan gjorde Bennett sitt första ”Duets”-album. Den gången gästades han av bland andra Diana Krall, Sting, Barbra Streisand, k.d. lang (jodå, hon stavar med litet ”l”) och Stevie Wonder. Ett så starkt startfält har han inte tillnärmelsevis lyckats ragga upp till ”Duets II”. Kvar sedan senast är dock lang och Michael Bublé. Annars är det tämligen illa ställt på gästlistan. En del verkar faktiskt ha kommit med av misstag. Till exempel Andrea Bocelli och Mariah Carey, som inte ens når Bennett till
knävecken. Av de nya ”gästerna” tycker jag bara att det är Norah Jones, Natalie Cole, Willie Nelson och – hör och häpna! – Lady Gaga, som lyckas ge Tony en rejäl match.
Det som gör att man, trots en del minst sagt tvivelaktiga insatser av ”gästerna”, kanske ändå bör reflektera över att införskaffa ”Duets II” är naturligtvis Tony själv, en massa sköna pärlor ur den amerikanska sångskatten plus en riktigt fint storband. Det anförs av Marion Evans som också har skrivit de effektiva arrangemangen. Och längst bak sitter Bennetts ordinarie farthållare med den fine gitarristen Gary Sargent och gamle Basie-trummisen Harold Jones.
Jan Olsson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR