AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Svensk
jazzhistoria 
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat
skivspecial
samlade med svenska
jazzprofiler/band:
Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson
Diggat
Miles Davis
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
halvseklets betydelsefullaste musiker
Wayne Shorter 
The Complete Columbia
Albums Collection
(Columbia Legacy/Sony, 6 cd)
Tillsammans med Joe Zawinul bildade Shorter 1970 supergruppen Weather Report med bland annat Davis ”Bitches Brew” som musikalisk språngbräda. Med ett och annat skifte i laguppställningen hade gruppen (som i sin originalupplaga, förutom Shorter och Zawinul bestod av basisten Miroslav Vitous, trumslagaren Alphonse Mouzon och slagverkaren Airto Moreira) under de närmaste 15 åren nästan osannolika musikaliska och kommersiella framgångar. Den största och mest uppmärksammade delen av WR:s repertoar, med beståndsdelar från såväl renodlad jazzmusik som rock, funk och latin, skrevs av Zawinul. Men åtskilligt komponerades även av Shorter.På ”The Complete Columbia Albums Collection” har man samlat dels de fyra album Shorter gjorde i eget namn för Columbia mellan 1974 och 1987, ”Native Dancer”, ”Atlantis”, ”Phantom Navigator” och ”Joy Rider”, och dels samtliga de nummer som skrevs och introducerades av Shorter för Weather Report. Det är tveklöst de senare, hämtad
e ur storsäljande album som ”I Sing the Body Electric”, ”Mysterious Traveler”, ”Black Market” och ”Heavy Weather” som är av störst intresse. De ger oss också möjlighet att ta del av lysande insatser även av övriga bandmedlemmar, som Zawinul på diverse klaviaturer och den fenomenale elbasisten Jaco Pastorius. Men framför allt handlar det om gruppmusik av bästa märke.Av de fyra ”originalalbumen” är det första, ”Native Dancer” det klart bästa. På det ger sig Shorter, med stor entusiasm och synnerligen lyckat resultat, ut i den brasilianska traditionen i sällskap med sångaren Milton Nascimento, som också har skrivit fem av skivans nio kompositioner.
”The Complete Columbia Albums Collection” tillhör inte det mest omistliga i Wayne Shorters omfattande, omväxlande och högst hörvärda produktion. Men skivorna i boxen kompletterar onekligen på många sätt bilden av en av det senaste halvseklets mest betydelsefulla solister, kompositörer och stilbildare inom jazzen.
Jan Olsson
En av alla tiders mest inflytelserika
och långlivade jazz/fusiongrupp
Weather Report
Forecast : Tomorrow
3 cd + 1 dvd + bok
(Columbia Legacy)
Weather Reports - ”Forecast : Tomorrow” (Columbia/Legacy) är en liten behändig box som innehåller tre cd, en dvd och en 100-sidig bok. I samarbete med Joe Zawinul och Wayne Shorter har producenten Bob Belden plockat godbitar ur samtliga Weather Reports kommersiellt utgivna plattor. Allt är sorterat kronologiskt och inspelningarna är gjorda mellan 1969 och 1985.
För att få det rätta perspektivet och några av förutsättningarna inför bildandet av alla tiders mest inflytelserika och långlivade jazz-fusion-grupp inleds den första cd:n med några nummer från tiden innan startskottet gick, titelnumret från Miles Davis ”In a Silent Way”, där både Shorter och Zawinul var med, ”Super Nova” med Shorters grupp
från 1969 och en snutt av ”Experience in E” med Cannonball Adderleys kvintett, i vilken Zawinul var medlem. För att reta aptiten ytterligare har man också inkluderat en tidigare outgiven version av vardera ”Directions” och ”Nubian Sundance” samt vad man kallar en ”dj logic remix” av Joe Zawinuls ”125th Street Congress”. Hela 37 nummer och nära tre och trekvarts timmes musik har man lyckats pressa in på de tre cd-plattorna! Och alla ”stora” låtar finns givetvis med.
Trots allt godis på de tre cd-skivorna är det ändå dvd:n, som gör det allra största intrycket. På den får vi följa gruppen under ett drygt två timmar långt framträdande i den tyska staden Offenbach (bland alla ställen!). Året är 1978 och laguppställningen är kanske Weather Reports häftigaste någonsin: Wayne Shorter, Joe Zawinul, Jaco Pastorius och Peter Erskine. Alla är på sitt bästa humör, inte minst Pastorius, som det är en fröjd att få se och höra igen. På repertoaren står 18 nummer, bland dem ”Black Market”, ”A Remark You Made” och – givetvis – ”Birdland”. Dessutom bjuds vi på ett medley på Duke Ellingtons ”I Got It Bad” och Lionel Hamptons ”The Midnight Sun”. Bara det!
Jan Olsson
dokumentation av en makalös grupp
Weather Report
The Legendary Tapes 1978-81
(Columbia Legacy/Sony, box 4 cd)
Drygt fyra timmars tidigare outgiven musik med en av jazzhistoriens verkliga supergrupper, Weather Report! Inte nog med det, det handlar om konsertupptagningar gjorda mellan 1978 och 1981, alltså under den period då gruppen stod på sin absoluta topp och då laguppställningen bestod av Joe Zawinul diverse klavi
aturer, Wayne Shorter saxofon, Jaco Pastorius el-bas och Peter Erskine trummor. Här och var tillkom även slagverkaren Robert Thomas Jr.
Zawinul och Shorter, som kände varandra väl sedan tidigare, bland annat från Miles Davis In a Silent Way-band, bildade sitt gemensamma Weather Report i början av 1971. Basist i första upplagan var Miroslav Vitous och trumslagare Alphonse Mouzon, och det första albumet, som nådde oss senare samma år, ställde till en hel del debatt och förtjusning. Det hette rätt och slätt ”Weather Report”. Herrar Pastorius och Erskine gjorde entré 1976 respektive 1978, och båda stannade kvar tills dess de bägge kapellmästarna beslutade sig för att möblera om 1982.
Musiken på ”The Legendary Tapes” består uteslutande av konsertupptagningar gjorda i USA, Japan och England. De är inspelade på så kallade referenskassetter, alltså sådana kassetter som musikerna brukar lyssna på i efterhand för att avgöra vad som hade varit bra och vad som eventuellt inte var lika lyckat. I Weather Reports fall hade en alldeles utmärkt man vid namn Brian Risner, som alltid var med på turnéerna och ”körde” ljudet. Han står för de flesta av upptagningarna i albumet. Men ett nummer, Jaco Pastorius ”Continuum/River People”, är faktiskt inspelat av någon i publiken. Men tro för allt i världen inte, att ljudkvalitén är dålig på grund av det just skrivna! Det är den inte – den är fullt godkänd och mer därtill med något enda undantag!
Repertoaren är givetvis den vi vande oss vid under åren kring 1980. Vi får således höra en rad av Joe Zawinul
s mästerliga kompositioner, till exempel ”Black Market”, ”Directions”, ”Gibraltar”, ”The Orphan”, ”Night Passage”, ”A Remark You Made” och – givetvis - den ofrånkomliga ”Birdland”, som avverkas i en fullständigt makalös version. Vi känner således igen en rad av låtarna. Men gemensamt för dem alla är, att de inte låter som de gjorde på studioinspelningarna. Här tar man ut svängarna ordentligt och chansar friskt mellan varven. Lite Ellington bjuds vi förstås också på – precis som alltid när Weather Report konserterade. Förutom den obligatoriska ”Rockin´ in Rhythm” får vi höra ett fullständigt lysande Duke-medley bestående av ”Come Sunday” och ”Sophisticated Lady” exekverat av endast de bägge kapellmästarna.
De ovan nämnda kassetterna har sedan de spelades in förvarats hos Peter 
Erskine, som också har producerat albumet med assistans av Joe Zawinuls son Tony. För mig är ”The Legendary Tapes” 2015 års häftigaste och mest välkomna skivutgåva alla kategorier. Den är en lika förvånande som förnämlig dokumentation av en makalös grupp då den stod på sin absoluta topp. Det här är jazzmusik vars like vi aldrig tidigare hade hört på den tid det begav sig och som vi förmodligen aldrig kommer att få höra igen.
Jan Olsson
Motiverad box med en grupp som
intog jazzen från en ny sidovinkel
Weather Report
Original Album Classics
(Sony 5 cd i box)
Innehåller albumen; Weather Report. Tale Spinning,
Heavy Weather. Mr. Gone , Weather Report
Den här återblicken på ett av jazzens mest revolutionerande band är hämtad från LP-skivor från 1971-1982. Weather Report med sin rock-jazzfunk bildades av saxofonisten Wayne Shorter och basisten Miroslav
Vitous men under bandets tjugoåriga existens blev det många förändringar i gruppen av olika skäl. Keyboardisten Joe Zawinol och Vitous drog åt olika håll och Alphonse Johnson kom att ersätta. Sedan kom Jaco Pastorius till gruppen. Men den största omsättningen hade posterna som trumslagare och percussionist. De sysslorna hade genom åren bland annat Alfonso Mouzon, Peter Erskine, Omar Hakim, Tony Williams, Steve Gadd, Don Alias, Airto Moreira, Alex Acuna, Mino Cinelu, Dom Um Romano och Jose Rossy innehaft.
Skivan Weather Report från 1971 som öppnar boxen blev utnämnd av jazzmagasinet Down Beat till Album Of The Year. Där ingick som här Milky Way som Shorter och Zawinul komponerat. Basist är Miroslav Vitous. Skivan Tale Spinnin´ kom till fyra år senare. Där märks i kompositionerna Man In The Green Shirt, Badia och Five Short Stories. Här spelas basen av Alphonse Johnson. Vilka basister man hade i bandet under sin stilbildande existens! Men högst på pallen står den fabulöse Jaco Pastorius. Med facit i hand konstateras att han utan vidare aspirerar på en plats bland decenniets mest utvecklande musiker. Vem hade tidigare så skicklig utnyttjat instrumentets möjligheter till flageoletter och övertoner som han gjorde? Tyvärr dog han 1987 endast trettiosex år gammal i sviterna från ett slagsmål med en vakt på en klubb i Florida.
1976 gjordes Heavy Weather. Den blev omedelbart en storsäljare där blivande klassiska melodier som Birdland och A Remark You Made ingick. Numren kom sedermera att hamna i repertoaren hos många orkestrar världen över oavsett orkesterstorlek. Följriktigt vann albumet också Down Beats Album Of The Year Award. Spelet från gruppen är makalöst bra över hela linjen. Pastorius var ett unikum. Shorters saxofoner har en sällan skådad dignitet och Zawinul är kort sagt en fenomenal keyboardist. Skivan är en personlig favorit i samlingen.
Mr. Gone som kom ut 1978 blev rejält nedskriven i Down Beat och erhöll förbluffande nog endast en stjärna av recensenten. Detta efter att Weather Report tidigare tilldelats betyget fem stjärnor i en lång rad av skivor av samma tidskrift. Hur som helst gör Pastorius underverk på sin elbas och Zawinuls klaviaturspel är remarkabelt. Shorter berör som alltid.
Weather Report spelades in 1981 men släpptes året efter. Här dominerar Zawinuls kompositioner med en färgsprakande synthpalett. Musiken är inte lika fri improvisationsmässigt som tidigare utan är mer
arrangerad där Zawinul ofta hänger sig åt att spela basstämmor på sin ARP Quadra synthesizer. Något som Pastorius reagerade mot. I slutänden ledde detta till att han lämnade gruppen för att koncentrera sig på sin grupp World Of Mouth. Dit kom också Peter Erskine.
Tveklöst en motiverad utgåva med en grupp som intog jazzen från en ny sidovinkel som fick många uppföljare.
Göran Olson
- men också tidigare outgivet från andra album
Miles Davis Quintet
Freedom Jazz Dance
- The Bootleg Series vol 5
(Columbia Legacy, 3-cd-box/Sony)
r
Denna, den femte volymen i Columbias högst prisvärda Bootleg-serie, är utan tvekan primärt producerad för de mest inbitna Miles Davis-adoratörerna. Men för dem (=oss) är den guld värd! Vi får ta del av hela tillkomsten av det klassiska albumet Miles Smiles från oktober 1966 – inklusive omtagningar, ”falska starter”, studiosnack, diskussioner etc., och givetvis till slut även originalversionerna av de sex nummer som året därpå letade sig ut på skiva. Dessutom får vi för första gången höra en del tidigare outgivet material från de sessioner som resulterade i albumen Nefertiti, Water Babies, Sorcerer och Miles in the Sky, de senare inspelade under åren 1967-68.
Gruppen som lyckliggör oss på trippelalbumet Freedom Jazz Dance är den som brukar kallas Miles Davis ”Second Great Quintet”, det vill säga den med, förutom Miles själv, Wayne Shorter, Herbie Hancock, Ron Carter och Tony Williams. Stämningen i studion tycks genomgående ha varit både avspänd och god i samband med de olika inspelningarna. Ibland hör man till och med en del förlösande skratt. Inte minst Miles själv verkar ha varit på sitt allra soligaste humör. Rätt som det är, under förövningarna till den andlöst vackra ”Circle”, som återfanns på Miles Smiles-plattan, hör man honom bland annat glatt ropa till producenten, Teo Macero ”Jag behöver moraliskt stöd, Teo!” (”I need moral support, Teo!”).
Från Nefertiti-albumet har box-producenterna Steve Berkowitz, Michael Cuscuna och Richard Seidel valt att låta oss få höra dels hur kvintetten letar sig fram till de slutliga versionerna av Wayne Shorters vackra ”Fall” och dels till det originella titelnumret - även det komponerat av Shorter - som egentligen endast innehåller fascinerande ensemblespel med små, effektiva och underfundiga variationer. Från Sorcerer får vi ta del av en ”ny” tagning av Wayne Shorters ”Masqualero” och från Miles in the Sky en färsk ”Country Son”, i vilken de bägge blåsarna har fått ledigt och herrar Hancock, Carter och Williams tillsammans på ett högst hörvärt och rytmiskt minst sagt vitalt sätt söker efter bästa sättet att göra sitt jobb. ”Water Babies”, som spelades in i juni 1967, samtidigt som ”Nefertiti”, gavs av någon märklig anledning inte ut på skiva förrän nära tio år senare på det album som döptes till just Water ”Babies. Här får vi höra originaltagningen plus drygt åtta minuters ”förövningar”.
Albumet märkligaste nummer har döpts till ”Blues in F” och bjuder på en upptagning gjord i Miles Davis lägenhet på Manhattan, där Miles sitter vid pianot(!) och presenterar en låtidé för Wayne Shorter. Han vrider och vänder på fraserna samtidigt som han frågar om Wayne har något tips på en ny basist för gruppen. ”Kanske kan Herbie (Hancock) byta till bas?” undrar han med ett skratt. Han frågar också Shorter mellan varven om han får lov att bjuda på något att dricka. Eller möjligen en hamburgare?
Tre och en kvarts timme tar det att spela sig igenom ”Freedom Jazz Dance”. Drygt två av dessa timmar består av tidigare aldrig hört material. I alla fall inte utanför Columbias studioväggar. Och – som sagt – innehållet i boxen är rena guldgruvan för oförbätterliga Miles-diggare. Och herrejisses en sån musik mellan varven!
Jan Olsson
Miles Davis "Second Great Quintet "
ett måste -och fortsättning följer
Miles Davis Quintet
Live in Europe 1967
(Columbia Legacy/Sony – 3 cd + 1 dvd)
Miles Davis Second Great Quintet brukar den kallas, den grupp som Miles anförde mellan hösten 1964 och våren 1968 och som förutom Davis själv bestod av Wayne Shorter, Herbie Hancock, Ron Carter och Tony Williams. Med den gjorde skivbolaget Columbia en rad fenomenala studioinspelningar, som resulterade i, till exempel, albumen ”E.S.P.”, ”Miles Smiles”, ”Sorcerer” och ”Nefertiti”. Några få liveplattor gjordes också, ”Miles in Berlin” och ”At Plugged Nickel, Chicago”. Men på det stora hela har just denna period hittills varit dåligt dokumenterad när det gäller just konsertupptagningar. Tills nu!
Nu har nämligen Sony, som numera äger Columbia, till alla Miles Davis många vänners stora glädje, sett till att göra något åt detta genanta tomrum. Den första biten på vägen har man tagit i och med releasen av albumet ”Live in Europé 1967”, som även har begåvats med undertiteln ”The Bootleg Series Vol. 1”. Det består av tre fullmatade cd-skivor, inspelade i Antwerpen, Köpenhamn och Paris inom loppet av tio höstkvällar hösten 1967, och en dvd, inspelad några kvällar senare i Karlsruhe och Stockholm. Upptagningarna är gjorda av de olika ländernas radio- och TV-bolag. Somligt har i och för sig varit tillgängligt tidigare på ljudmässigt tämligen miserabla piratutgåvor. Men nu har man, alltså Sony, sett till att få använda originalbanden, vilket gör att ljudet är det bästa tänkbara. Dvd:n är, precis som cd-skivorna, näst intill unik, eftersom den tidigare endast har varit tillgänglig för den som är ägare till den ”Miles-låda” med hela 70 cd, som kom härom året.
Miles och hans mannar begav sig på hösten 1967, under promotorn George Weins ledning, ut på en månadslång turné i Europa. Sjutton städer besöktes, och i konsertpaketet ingick, förutom Davis kvintett, bland andra Thelonious Monk, Gary Burton och Sarah Vaughan. Med sig i bagaget hade Miles en till största delen ny repertoar. En del av den hade vi i och för sig redan hört på de ovan nämnda albumen, men borta var, med några få undantag, gamla käpphästar som ”So What”, ”Sid´s Ahead” och ”Four”. Nu öppnade man varje konsert med Davis ”Agitation” (från ”E.S.P.”) och fortsatte med (Shorters) ”Footprints” (från ”Miles Smiles”). Och låtvalet verkade vara nära nog identiskt vid varje konsert. Men här upphör likheterna. I stället för att utveckla bandet genom att variera repertoaren, som man hade gjort tidigare, sökte man nu istället, kväll efter kväll, finna nya harmoniska, melodiska och rytmiska möjligheter i samma kompositioner. Såväl ”Agitation” som ”Footprints” och ”Round Midnight” får vi höra tre gånger i albumet, men den ena versionen är inte den andra lik. Nya vägar och infall prövas och risker tas på löpande band. Oerhört intressant och fascinerande! Och gamla ”The Theme”, som brukar avsluta konserterna eller signalera att det är dags för paus, får vi ta del av både som den lät i Antwerpen och i Paris. I Antwerpen blev den drygt en minut lång och i Paris åtta och en halv...
Kvintetten lät förstås efter tre års nära samarbete precis så fint som man kan förmoda. Miles spelade mästerligt och som vanligt valde han lika omsorgsfullt de toner han skulle spela som de han inte skulle spela. Och Shorter, som på några år hade moderniserat sitt spel åtskilligt, var mer spännande än någonsin tidigare. Ett stort plus måste också sättas för blott 21-årige Tony Williams, vars trumspel och sätt att emellanåt ta ledningen och peka ut riktningen, var något alldeles extra. Miles hade många utsökta trummisar genom åren, men frågan är om inte Williams var den som passade honom allra bäst.
”Live in Europé, vol. 1” är ett MÅSTE för alla Miles-vänner. Så det är bara att plocka fram portmonnän och bege sig till platthandlaren. Och en fortsättning lär komma, lovar producenterna Michael Cuscuna och Richard Seidel!
Jan Olsson
Wayne Shorter bokdokumenterad
- och fortfarande i jazztopp
Footprints. The Life and Work of Wayne Shorter
Michelle Mercher (Jeremy T.Tarcher/Penguin)
Utgiven 2007
Det är inte många jazzmusiker som får sitt livs historia berättad i bokform medan de fortfarande är på toppen av karriären. Men ett aktuellt undantag är saxofonisten och kompositören Wayne Shorter, som porträtteras av Michelle Mercer i Footprints, som har undertiteln The Life and Work of Wayne Shorter.
Och Wayne Shorter kan onekligen visa upp en händelserikt jazzliv, som fick sin verkliga start när han i november 1959 engagerades av trumslagaren Art Blakey till hans Jazz Messengers. Där han direkt kom att få en stark påverkan på musiken, inte minst med sina kompositioner och arrangemang.
Ännu ett karriärsteg tog Shorter 1964, då trumpetaren Miles Davis erbjöd honom platsen som tenorsaxofonist i kvintetten. Efter det att John Coltrane lämnat gruppen hade Miles prövat olika alternativ utan att bli riktigt nöjd. Men valet av Wayne Shorter blev en lyckträff och under sex år pågick det framgångsrika samarbetet, som är mycket väl dokumenterat på skiva och bland annat samlat på cd-boxen Miles Davis Quintet 1965-68.
I augusti 1969 samlade Miles Davis en stor musikergrupp i en studio i New York för att inleda inspelningen av det som kom att bli det banbrytande albumet Bitches Brew. Två av musikerna var Wayne Shorter och klaviaturspelaren Joe Zawinul, som kort senare kom att inleda ett nära samarbete med gemensamma fusiongruppen Weather Report. Med sin blandning av rytmer och elektroniska klanger nådde gruppen en ny stor publik och inte minst inspelningen av Birdland såldes i jätteupplagor. En bidragande orsak till framgången var Jaco Pastorius, som med sin teknik förnyade elbasspelet.
Efter Weather Report-åren (1970-85) har Wayne Shorter jobbat med en rad projekt, där då hans just nu aktuella grupp med pianisten Danilo Perez, basisten John Patitucci och trumsslagaren Brian Blade varit speciellt framgångsrik. Vilket framför allt markerades i amerikanska tidskriften Down Beat´s kritikeromröstning 2003 då kvartetten utsågs till Årets Jazzgrupp och cdn Footprits Live blev Årets Skiva. Wayne Shorter själv tog hem kategorierna Hall of Fame, Årets Jazzartist, Årets Sopransaxofonist och Årets Kompositör!.
Gunnar Holmberg
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR