JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR | |||
Jan Johansson . DIG Jazz recensera bok om Jan Johansson 1931-68
|
|||
Jan Johansson musikvärld i ett mastodontarbete Erik Kjellberg; Jan Johansson - tiden och musiken (Gidlunds Förlag) 442 sid + cd. Bilder. Diskografi. Inbunden.
Pianisten, arrangören och kompositören Jan Johansson 1931-1968 var en av svenskt musiklivs mest betydande och personliga röster. Hans rötter var förankrade i den hälsinglandska myllan, närmare bestämt i Söderala utanför Söderhamn in till stan gick flytten när han var i gymnasieåldern. Jan Johanssons lysande musikliv tog alltför tidigt slut då han 9 november 1968 omkom i en trafikolycka.
Professoren i musikvetenskap vid Uppsala universitet, Erik Kjellberg, har som få andra trängt in i Jans värld och dokumenterat sin insikt i boken Jan Johansson tiden och musiken. I botten till utgåvan ligger bland annat medel från Kungliga Musikaliska Akademien. Kjellberg har gjort ett mastodontarbete. Det är ett imponerande researcharbete som ligger bakom boken som även innehåller en minutiöst utformad diskografi från Jans alltför korta karriär. Som bonus medföljer också en cd med såväl tidigare som outgiven musik. Jans vittomfattande musikerbana, från debuten i ett ungdomsband och påföljande dansbanespelningar med lokala band, penetreras ingående och sakligt. Hans intresse för att notera ner och arrangera, i liten skara, hade då väckts tidigt och kan beskådas i några av de många notexempel som redovisas.
Efter gymnasiet började den tekniskt begåvade Jan att studera vid Chalmers i Göteborg. Föräldrarnas förhoppning var att Jan skulle bli civilingenjör det blev aldrig så. Speldjävulen hade gripit honom och raskt blev han en centralfigur i Chalmerspexen och på så kallade Gasquetillställningar. |
Jan Johansson på vinyl (EP & LP):
Orkesterjournalens Gyllene Skiva 1956
Orkesterjournalens Gyllene Skiva 1960 bl a Oscar Pettiford
Musik till Bo Widerbergs film Barnvagnen
Schuberts Jazzbalett 63 Jazz på Svenska med Georg Riedel
musik på sitt eget vis
TV-introduktion i jazzbalettens grunder
|
Svensk jazzhistoria Läs om Bengt HallbergBosse Broberg
Svenska jazzmusiker DIG Jazz presenterar musiker och grupper: Fredrik Ljungkvist Magnus Broo Raymond Strid Ulf Johansson Werre
Klassiska skivomslag med Lars Gullin. |
|
Pianospelet, det skall understrykas att Jan också var en bra gitarrist, dragspelare och vibrafonist, nådde också den göteborgska jazzeliten. Snart blev han ett viktigt nav också där. Pianokollegan Bengt Hallberg var på väg från Göteborg och Jan blev den självklara ersättaren. Tänka sig att Götet hade två världspianister att visa upp, något som även imponerade på besökande jazzstorheter från jazzens hemland USA. Jans spel med Kenneth Fagerlunds, Hacke Björkstens och Gunnar Johnssons orkestrar och en radda av skivinspelningar har författaren verkligen noterat väl- vilken research!
Amerikanske tenorsaxofonhjälten Stan Getz kom så in i bilden på turné med Gunnar Johnssons grupp. Jan kunde också höras på skiva med Getz. Detaljerat kan man också följa Jans samarbete med Getz och den då ledande basisten Oscar Pettiford samt förre Oscar Peterson-trumslagaren Ed Thigpen när han ingick i en Europa-turné 1960 med Jazz At The Philharmonic. I samma jazzpaket fanna också den nya tenorsaxofon-gurun John Coltranes grupp. Den tid som Jan verkade i Köpenhamn är också intressant att studera. På den amerikanska jazzmusiker framträdde. 1962 flyttade Jan till Stockholm. Efter att ha spelat med Hacke Björkstens band blev han överlockad till Arne Domnérus orkester på Nalen. Det nämns ej i boken men Arne var tveksam till att Jan var rätt man att ersätta orkesterns mångårige pianist Gunnar Svensson som skulle ta steget över till Svenska Ords Tage Danielsson och Hasse Alfredsson. Detta har recensenten fått sig till livs av två bortgångna orkestermedlemmar. Samarbetet med Arne pågick sedan fram till Jans oväntade frånfälle. Jan, som hade många strängar på sin lyra, var inte enbart pianist och ackompanjatör i många skiftande sammanhang uta |
|||
Jan skrev inte enbart jazzmusik. Balettmusik, filmmusik - inte enbart till Astrid Lindgrens produktioner, fanns också med . Bo Widerberg kunde glädja sig åt Jans kunnande i filmen Barnvagnen med Lars Passgård, Inger Taube och Sven-Bertil Taube. Mai Zetterlind använde Jans musik i Nattlek och Alf Kjellin gjorde det i Siska. Jazzbaletten fick sin del när Lia Schubert kom in i bilden. Hon använde sig av Jans alster i sin moderna dans - det gjorde också Walter Nicks och Gordon Marsh. Flera skivor spelades in där dans och rörelser var temat. Teatermusik var en annan variant som han lät sig höras i, som Tolvskillingsoperan på Stockholms Stadsteater.
Han komponerade även för symfoniska orkestrar som Norrköpings Orkesterförening och Göteborgs Konsertförening. Artister från andra genrer kunde även glädja sig åt Jans mångsidighet. Max Hansen, Sonya Hedenbratt, Monicorna Zetterlund och Nielsen, Harriet Forsell, Siv Malmqvist, Alice Babs, Cornelis Vreesvijk och Owe Thörnqvst är några namn i skaran. I Radiojazzgruppens olika formeringar var Jan också produktivt verksam. För gruppen skrev han större verk som Vårdkasar och 300 000. |
|||
Det som verkligen fick Jan att uppmärksammas av den stora allmänheten var hans tolkningar av folkmusik på svenska, ryska och ungerska. Han var inte den första svenska jazzmusiken som tog upp den svenska folkfloran- det hade Lars Gullin och Bengt-Arne Wallin gjort tidigare. I motsats till Gullin höll sig Jan strikt till originalens utformning -även i de simplaste melodier behöll han den disciplinen utan omgjorda harmoniseringar. Han var seriös och respektfull inför det gamla materialet och ville lyfta fram originalens enkelhet och egenvärde.
De insidekommentarer från musiker typ Georg Riedel, Bosse Broberg, Lennart Åberg och Rune Gustafsson, vilka stått Jan nära. ger extra syre i all den värdefulla korrekthet som präglar författarens nerlagda arbete. Den tidigare nämnda bonusskiva som medföljer innehåller sexton nummer hämtad från skivorna, Musik Genom Fyra Sekler, Barnvagnen, Rörelser, Jan Johansson Spelar Musik på sitt Eget Vis, Mobil/Paroxysmer För Sju samt tre nummer hämtade från en privat bandinspelning gjord i Grillby(!) 1967. Där ingår Nam Damundani, Samba Triste, och en av Jans favoritmelodier, Oscar Pettifords Laverne Walk. Efter att ha arbetat mig igenom den omfattande dokumentationen kan jag lätt konstatera att boken har få motstycken i sin genre. Göran Olson
Tre blder ur boken, från ovan: Jan Johansson och basisten Gunnar Johnson på turné Jan Johansson, Georg Riedel och Egil Johansen Jan Johansson och Rune Gustafsson i Riga |
|||
JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR |