DIG Jazz

Man hoppades på 5000 besökare. Det kom 6300 till en jazzfestival som rymmer såväl det etablerade som det som överraskar och som lockar såväl den yngre som den äldre publiken. Nu siktar Ystad Sweden JazzFestival på 2014, då man firar 5-årsjubileum och stimulerad av framgångarna kanske ökar ut med ytterligare ett festivaldygn.

Ystad Sweden JazzFestival arrangerades för fjärde gången mellan den 1 och 4 augusti. Den blev, liksom de tre tidigare upplagorna, en framgång såväl musikaliskt som publikt. Anledningarna är många. Den viktigaste är naturligtvis att man, med Jan Lundgren som konstnärligt ansvarig, har lyckats skapa ett spännande program som tilltalar och lockar såväl den yngre som den något äldre publiken. Ett annat skäl är att man tycks ha ett helhjärtat stöd från kommunens sida och ett antal generösa sponsorer plus att Musik i Syd har ställt upp som medarrangör. Det faktum att man annonserar för evenemanget i ett tiotal internationella musiktidskrifter och därmed gör, och har gjort, festivalen välkänd i större delen av jazzvärlden har naturligtvis också spelat in.

Bland årets mest kända internationella attraktioner kan nämnas Clarence Penn Quartet, Kenny Barron Platinum Trio, Harry Allen, Tom Harrell Quintet, Hugh Masekela (th) och Omar Sosa. Givetvis fanns också en stor del av den svenska jazzeliten på plats med Tolvan Big Band, Hanna Elmquist, Lars Danielsson, Hacke Björksten, Goran Kajfes, Håkan Rydin, Elin Larsson, Tomas Franck, Rigmor Gustavsson, Jacob Karlzon, Amanda Sedgwick och – givetvis – Jan Lundgren med respektive grupper i spetsen.

Experimentell jazz på Ystads Konstmuseum

Lundgrens uttalade ambition är att blanda det etablerade med det som måhända kan överraska en och annan. Till den sistnämnda kategorin kan kanske hänföras den, åtminstone i vårt land, tämligen okända amerikanska sångerskan och pianisten Champian Fulton, ryske altsaxofonisten Dmitry Baevsky och italienska Fabrizio Bosso Quartet. Även representanter för den nya, experimentella jazzen bereddes utrymme under festivalen. Den kunde man ta del av på Ystads Konstmuseum, den enda nya spelplatsen för året.

Konserterna med de mest namnkunniga attraktionerna ägde, liksom tidigare, rum på Ystads gamla vackra teater. Övriga spelplatser fanns på armlängds avstånd, på ett par pittoreska gårdar, till exempel, och i biografteatern Scala, Sveriges äldsta i sitt slag. Längst bort från centrum, några rejäla stenkast, låg – och ligger fortfarande - Ystads Saltsjöbad. Där huserade Goran Kajfes Subtropic Arkestra och Lars Danielssons Libretto.

Nära till såväl musiker som arrangörer

Förutom det utmärkta musikutbudet och det faktum att det är lätt att till fots ta sig mellan de olika spelplatserna är Ystad Sweden JazzFestival unik genom att man som besökare kommer nära såväl musiker som arrangörer. Man kan, när man vill, ta ett snack med Jan Lundgren, Tomas Lantz och alla de andra som håller i trådarna. Och överallt stöter man samman med kollegor och gamla och nya vänner från när och fjärran. Precis som man en gång gjorde på de saligen avsomnade jazzfesterna på Skeppsholmen och i Åhus. Det enda man möjligen kan klaga på, är att man inte hinner, och orkar, ta del av all grannlåt. Trettiotvå konserter fanns listade i 2013 års program, en mer än förra året.

Lewis Nash utsökt trumslagare i pianisten Kenny Barron Trio

Artiklar om

musiker och grupper:

Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén

Karin Hammar
Karl Olandersson

Klas Lindquist

Klas Toresson

Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander

Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström

Raymond Strid
Rigmor Gustafsson

The Stoner/Nils Berg
Torbjörn Zetterberg

Ulf Adåker

Ulf Johansson Werre

Svensk

Jazzhistoria

Tuff festivalkonkurrens bland trummisarna

Vad var bäst då? Tja, säg det. Skulle jag tvingas göra en tre-i-topp-lista, så tror jag faktiskt att jag skulle sätta Tomas Francks lördagskonsert på Scala allra överst. Som god tvåa placerar jag Kenny Barrons trio. Inte bara för Kennys läckra pianospel utan också för George Mraz fantastiska basgångar och Lewis Nash trummor. Kanske var Nash festivalens bäste trummis i hård konkurrens med bland andra Clarence Penn, Johnathan Blake, Zoltan Csörsz, Lennart Gruvstedt, Daniel Fredriksson, Magnus Öström och Ronnie Gardiner. På plats nummer tre sätter jag nog legendariske Hugh Masekela från Sydafrika. Hans och hans medmusikanters konsert var ett härligt rytmiskt och melodiskt fyrverkeri, fyllt med massor av hjärta, värme och glädje.

Tom Harrell med magnifik kvintett

Fast vid närmare eftertanke ska jag nog inte göra någon ”prislista”. För var ska jag då stoppa in Tom Harrells magnifika kvintett med den fine tenorsaxofonisten Wayne Escoffery? Och Jan Lundgrens möte med Harry Allen och, kvällen därpå, den italienske klarinettisten Nico Gori. Eller Clarence Penn och hans kvartetts Thelonious Monk-hyllning? Och så missade jag förstås en hel del, som tillförlitliga vänner sa var mycket, mycket bra. Tolvan Big Band till exempel, och Hacke Björkstens kvintett, Amanda Sedgwick, Caecilie Norby, Elin Larsson Group, Jacob Karlzon 3, Omar Sosa och Rigmor Gustafsson för att bara nämna några.

Utökat 5-årsjubileum?

- Nästa år firar vi femårsjubileum, konstaterar Jan Lundgren med ett stort leende. Det ska bli kul. Inte minst med tanke på att det har gått så fint i år. Vi hade som målsättning att räkna in ungefär femtusen betalande besökare. Det blev sextusentrehundra! 2014 års upplaga av Ystad Sweden JazzFestival kommer att gå av stapeln i skarven mellan juli och augusti, och det kommer att bli minst lika många konserter som i år. Kanske lägger vi rent av till en dag också. Men det har vi inte bestämt ännu.

Text och foto: Jan Olsson

Tomas Franck

höjdpunkt under Ystad
Sweden JazzFestival

Tv. Jan Lundgren, pianist
och konstnärlig ledare för
Ystad Sweden JazzFestival
tillsammans med italienske klarinettisten Nico Gori.