AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Lasse Åberg är en
jazzdiggare. Också!
En av Lasse Åbergs många konstmärliga och musikaliska rötter leder även till jazzen. Vilket han bland annat får utlopp för som refrängsångare och congaspelare i gruppen Jazz Factory. En alldeles speciell jazzkänsla finns det också i hans ”förbjudna” texter till amerikanska evergreens. Ja, de kan till och med höras på "intern" cd med The Silver Blade Quintet, inspirerad av en Blue Note-skiva med Horace Silver. ( Artikeln publicerad i DIG 2/2005)
Men tanke på Lasse Åbergs mångsidighet är det väl inte speciellt förvånande att en av alla hans konstnärliga och musikaliska rötter även leder till jazzen. Ja, Lasse själv menar att han är uppfödd på jazz och att den sedan dess har funnits med hela tiden..
– Pappa Gunnar var trumslagare och spelade bland annat med Eddie McAndrew, berättar Lasse.. Han gillade Louis Armstrong, Lionel Hampton och Gene Krupa men hans verkliga trumfavorit var Joe Jones. Så det spelades en hel del skivor hemma.
– Det var också en trumslagare på den första teckningen jag fick publicerad i en tidning. Jag hade blivit inspirerad av David Stone Martin som på 50-talet tecknade massor av amerikanska LP-omslag och försökte förstås göra nå´t i samma stil.
– Den första LP jag köpte själv var med Ella och Louis och hade ett kul omslagsfoto med de två snyggt och prydligt poserande på var sin pinnstol. Men den allra första skivan var en stenkaka med Gerry Mulligans kvartett med Chet Baker. Nights at the
turntable fanns på den ena sidan.
Rune fick stor näsa
Lasse satsade tidigt på att bli tecknare och efter ordinarie skolgång gick han igenom Konstfack åren 1960-64. I Harry Nicolaussons svenska jazzdiskografi hittar man också gitarristen Lars Åbergs namn på en Ep-skiva från 1962 med tenorsaxofonisten Jan Lööf.
– Under alla studieår blev det förstås mycket jazz på fritiden. Först var det skoljazzens tradjazzband, som Whisky Bottle Slickers, Black Bottom Stompers, Bunta Horn och Hep Cats. Sedan Dompan, Hacke, Musses Trio och allt vad Nalen lockade med. När sedan Gyllene Cirkeln kom på 60-talet hamnade man där och lyssnade på en massa mystiska pianister. Mose Allisons sång och pianospel minns jag speciellt. Det var kul. Så jazzen har funnits med hela
tiden.
Kombinationen jazz, teckning och formgivning fick Lasse god användning för när han på 70-talet kom i kontakt med Gunnar Bergström, Rune Öfwerman och de andra på skivbolaget Sonet.
–Ja, jag gjorde bland annat layout till LP med Red Mitchell-Barney Kessel och gruppen Egba. På ”Rune Gustafsson plays Stevie Wonder” hade jag en omslagsteckning där Rune spelar på en gitarr formad som Stevie Wonder. Runes fru blev inte så glad när hon såg skivan för hon tyckte Rune fått för stor näsa. Men Rune var nöjd.
|
|
| DIG Jazz! |
| Aktuella evenemang
(festivaler, turnéer mm) |
| Klubbjazz |
| Mälarkalender |
| Aktuellt |
| Skivnyheter |
| Diggat på DVD |
| Nya jazzböcker |
| Jazzporträtt |
| Jazzens prisvinnare |
| Klassiska skivomslag |
| Länkar |
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
DIG Jazz presenterar 93
skivomslag med Lars Gullin.
Artiklar om
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Beundran för Blue Note
Lasse Åbergs roll och betydelse i succékonstellationen Electric Banana Band är ju välbekant. Men hur är det då med det egna jazzspelandet?
–Det är inte mycket att skryta med. Men jag har faktiskt lärt mig kompa hjälpligt på gitarr och har fått vara med i en del sammanhang. I många år har jag exempelvis jobbat ihop med saxofonisten Olle Frankzén och hans Jazz Factory, där jag främst spelar congas och sjunger. Jag är mera stolt över mina instrument än spelkunnandet. Har några riktigt fina exemplar, bland annat en Gibson Les Paul 57 och en Martin ukulele. Så jag har i alla fall hyfsade instrument att öva mig på.
Ett för de flesta okänt skivbevis på Lasses jazzmusicerande är ”Paper Poppin´ with The Silver Blade Quintet”. Skivan gavs 1996 ut på märket Silver Note och lanserar Lasse som sångare och congaspelare. Det är en cd inpackad i ett LP-fodral och omslaget är en kopia av Blue Note-LPn ”Finger Poppin´ with the Horace Silver Quintet”. Det är förstås ingen tillfällighet, vilket också upphovsmännen klart deklarerar på skivomslaget: ”Plagiat är den högsta formen av beundran. Att denna platta ser ut som den gör beror på vår nostalgiska beundran för 50-talets klassiska Blue Note-plattor. Att den låter som den gör beror på samma sak. Det är där vi har våra musikaliska rötter.”
Bakom produktionen ligger, förutom Lasse, de två reklammännen Dick Nilsson och Jan Cederqusit, Den producerades för Svenskt Papper, vars huvudprodukt är papperet Silver Blade. Dick spelar dessutom altsax och sjunger och Jan är kvintettens basist. Övriga medspelare är mera kända i jazzsammanhang, nämligen pianisten Peter Nordahl och trumslagaren Henrik Wartel.
Musikförlagen nobbade
Det musiceras glatt på skivan, vilket direkt framgår av inledande Dans på Thelonious Brygga, som är Blue Monk i valstakt. Men fortsättningen blev inte riktigt som de tre kreatörerna tänkt sig. Av Lasses hopknåpade svenska texter till gamla amerikanska jazzlåtar och evergreens kom bara två med på skivan.
– Eftersom den gjordes för ett stor företag var vi noga med att allt skulle gå rätt till, berättar Lasse. Så vi begärde helt enkelt tillstånd från de amerikanska förlagen att få sjunga in låtarna med svenska texter. Men det som säkert bidrog till att vi fick nej från alla utom två var säkert att texterna också översattes tillbaka till engelska. Och man kan ju förstå deras tvekan när de sett översättningen av ”Har du renar ska du ge dem lav, Berit”. Man kan inte ha fattat vad texten handlar om och den 
kan inte ens ha varit i närheten av att stämma med melodin till ”I can´t give you anything but love, baby!”
Musik på Åbergs Museum
Det finns dock möjligheter att höra Lasse sjunga sina kluriga texter och bland annat med gruppen Jazz Factory, som då och då framträder offentlig, bland annat har man gästat Jazzens Museum i Strömsholm.
Ledare för gruppen är saxofonisten Olle Frankzén och de övriga medlemmar sångerskan Liza Larson, trumpetaren Tomas Driving, gitarristen Uno Karlén, pianisten Arne Tengstrand, basisten lasse Thorsberg och trumslagaren Per Jaktelius. Musiken tar avstamp i den tidigare jazzen, men framför allt känner man sig hemma i 40-talets bop.
En av sina spelningar har Jazz Factory gjort på Åbergs Museum i Bålsta, som sed
an 2002 år är Lasses speciella skötebarn. I en gammal ladugård har han gjort plats för konsthall, servering, butik och en Trazankoja. Förutom all pop- och serieinfluerad konst ryms i konsthallen specialdesignade montrar där Lasse visar han upp sin Disneysamling, som hör till världens främsta med leksaker, kameror, porslin, klockar mm från i huvudsak 1930-talet.
– Redan första året hade vi 40 000 besökare och vi blir hela tiden mer etablerade. Framför allt får vi fler och fler gruppbesök. På kvällstid har vi också haft en hel del musikevenemang i serveringen, som rymmer omkring 100 personer. Putte Wickman, Viktoria Tolstoy, Janne Schaffer, Björn J:son Lindh, Lill Lindfors, Meta Roos och Povel Ramel är några som gästat.
Gunnar Holmberg
(Artikeln publicerad i DIG Jazz 2/2005)
EGBA
Jungle-Jam, Sonet LP
Layout: Lasse Åberg
