DIG-Music

Gösta Hägglöf. DIG Jazz om aktuella jazzprofiler

DIG Jazz!

Startsidan med
jazznyheter

Andra sidor

Aktuella evenemang
(festivaler, turnéer mm)

Jazzens
prisvinnare!

Mer är 500 vinnare
av jazzens priser
och utmärkelser

Svensk Ramelorkester som Gösta Hägglöf startade för några år sedan.

Gösta i grön skjorta bakom Anders Alm och Bent Persson.

Jan Olsson om Gösta Hägglöf i i Skånska Dagbladet:

En stor jazzidealist har tackat för sig

Jag såg i bladet häromdan att Gösta Hägglöf hade avlidit i Stockholm bara ett par veckor innan sin 75-årsdag. ”Vad är det för lirare?” kanske en och annan undrar. Har aldrig hört talas om honom.

Nej, det kan ju tänkas. För Gösta blev aldrig nån kändis. Han gillade varken att synas eller höras. Men han var faktiskt en viktig person i svenskt jazzliv. Han var, till exempel, ordförande i SJR på 60-talet. Alltså under den period då SJR betydde Svenska Jazzklubbarnas Riksförbund och inte, som nu, Svenska Jazzriksförbundet. Där gjorde han en massa nytta. Det vet jag, eftersom jag själv under några år satt med i styrelsen och hade förmånen att se och höra Gösta på nära håll. Vi var också bägge medlemmar i anrika Club 78, som höll till på Tantogården på Söder. Vi samåkte dit i Göstas gamla Merca. I baksätet brukade vi placera Lasse O´Månsson, som liksom vi var jazztokig och bodde i Järfälla på den tiden. Men nu är dom borta såväl Lasse som Gösta och Mercan. Till och med Tantogården är väck, eftersom nån vettvilling brände ner hela rasket alldeles nyligen.

Gösta var, bland mycket annat, specialist på Louis Armstrong. Han var till och med kompis med Satchmo och brevväxlade flitigt med honom. Han samlade också skivor och radioupptagningar med sin store favorit och ägde diverse tekniska prylar som gjorde det möjligt att putsa upp musiken och få den att låta som om den var inspelad igår. För att glädja sina likasinnade gav han även ut delar av sina välljudande samlingar på det egna skivbolaget Ambassador. En del överlät han också för några år sedan till danska Storyville, som såg till att det blev tillgängligt över hela världen.

Inte nog med det. Gösta startade ytterligare en skivetikett, Kenneth, på vilken han först spelade in Kustbandet, som han hade bildat tillsammans med saxofonisten Kenneth Arnström, och sedan bland andra den underbara sångerskan Maxine Sullivan.

Det vimlar av ”hägglöfar” i vårt land. Alltså folk som gör en väldig massa nytta men som sällan låter tala om sig. Jag tänker bland annat på alla dem som driver våra jazzklubbar bara för att de älskar musiken. De blir sällan varken uppskattade eller rika. Kanske får de sin belöning i himlen. Hoppas det!

Som en liten hyllning till vännen Gösta – och till alla andra oegennyttiga idealister – blundade jag och plockade ut en cd med Louis Armstrong ur skivhyllan. Det blev ”Satch plays Fats”, den platta där Louis, hans sextett och sångerskan Velma Middleton bara ägnar sig åt Fats Waller-låtar. Den hade jag inte hört på flera år, och jag blev nästan chockad över hur fint det lät och hur väl de drygt 50 år gamla inspelningarna har stått sig.

Jan Olsson

(Jazzkrönikör i Skånska Dagbladet)

Artiklar om

musiker och grupper: