DIG Jazz

Lördagen den 29 januari 2005 hade de drygt 800 medlemmarna i föreningen Jazzens Vänner i Västerås anledning att fira lite extra. Då var det nämligen exakt 30 år sedan föreningen hade sin första klubbträff och det med basisten Red Mitchell* som premiärgäst. Sedan dess har man på Västerås scener presenterat jazzstorheter, som Ella Fitzgerald, Benny Goodman, Woody Herman, Gerry Mulligan, Oscar Peterson, Lionel Hampton och Dizzy Gillespie.

Basisten Red Mitchell och vibrafonisten Lars Erstrand är två musiker som satt speciell prägel på föreningen Jazzens Vänners 30-åriga jazzverksamhet. Red Mitchell var nämligen den förste gästen vid premiärmötet och efterföljande jam-session på Stora Hotellet i Västerås 29 januari 1975. Han valdes också in som klubbens Hedersmedlem nr 1 och återkom under åren i många olika sammanhang, bland annat med Dizzy Gillespie, Zoot Sims, Bob Brookmeyer, Lars Erstrand och egna gruppen Communication.

Lars Erstrand den meste jazzvännen

Vibrafonisten Lars Erstrand fanns inte på plats den allra första klubbträffen men kan istället skryta med att vara den ”meste jazzvännen”. För ingen annan gästsolist har framträtt vid så många Jazzens Vännerarrangemang som Lars. Bara under de första 10 åren fanns Lars på plats med sin vibrafon vid drygt 15 tillfällen och sedan har han praktiskt taget varje år återkommit en eller flera gånger. Så när frågan ställs till Lars vilket som är hans bästa musikminne från de här 30 åren med Jazzens Vänner behöver han rätt lång betänketid.

– Ja, det är närmast omöjligt att svara på eftersom det finns glada minnen kring så många spelningar, konstaterar Lars. Men blir jag tvingad att snabbt välja ett tillfälle så får det bli konserten med klarinettisten Peanuts Hucko och hans amerikanska stjärngrupp med bland andra trumpetaren Billy Butterfield.

Hammarbandet föreningens rot

Men hur kom det sig då att föreningen Jazzens Vänner startades? En som var med är saxofonisten Kaj Stridell, som även var klubbens ordförande under några år i mitten på 80-talet.

– Idén kom upp under en repetition med dåvarande Hammarbandet, berättar Kaj. Av olika skäl hade alltför få kommit så vi satt mest och snackade om hur vi skulle kunna få fler spelningar.

– Jag berättade om ett samtal jag haft med Leif Södergren i Köpings Storband om deras ”fanclub” och egna tillställningar, vilket mynnade ut i att vi också kom överens om att bjuda in till ett möte och starta en klubb. Först var tanken att den skulle vara för Hallsta-Suraområdet, men klokt nog insåg vi att det skulle för litet för en jazzklubb. Så vi satsade på Västerås. Jag fick i uppdrag att sända ut inbjudningar till en första klubbträff med jam-session på Stora Hotellet i Västerås.

– Som gästmusikant lockade vi med Red Mitchell, som vi redan jobbat tillsammans med i Hammarbandet. Red kom med glädje och om jag minns rätt så ställde han också upp gratis. Över huvud taget hör samarbetet med Red Mitchell till mina absolut bästa jazzminnen, såväl som musiker som aktiv i föreningen. Hans lösenord var ju ”communication”, som han verkligen levde upp till och även kallade sin grupp. Vi kom under åren att bli mycket nära vänner.

Hammarbandet är alltså något av roten till föreningen Jazzens Vänner. Storbandet startades 1972 av musiker från framför allt Hallstahammar och Surahammar och hette ursprungligen Kolbäcksdalens Storband. Men några år senare ändrades namnet till Hammarbandet, som under de första åren också hade en viss särställning i föreningens verksamhet. Bland annat var svarade bandet oftast för musiken vid de återkommande danskvällarna.

Första klubbträffen en succé

Den första klubbträffen blev alltså en succé, vilket också signaturen ”Keep swinging” konstaterar några dagar senare i Vestmanlands Läns Tidning. ”Jazz i jamsession-tappning har återuppstått i Västerås. Trogna vänner av gammal svängig jazz fick uppleva en högtidsstund på Stora Hotellets festvåning. Lokalen var fylld till bristningsgränsen när Jazzens Vänner hade premiär”.

Vid det första egentliga sammanträdet 19 mars valdes Rolf Nordqvist till föreningens ordförande. Men som en av initiativtagarna konstaterade han redan i VLT-artikeln att man i detta inledningsskede hade över 120 registrerade medlemmar. Han hoppas där också på att ”musiker och publik skall bli en enda stor och lycklig jazzfamilj som värnar och omhuldar den melodiösa swingmusiken.”

”Keep swinging” var i vilket fall helnöjd med den första kvällen och då inte bara med vad som bjöds från premiärgästen Red Mitchell. Han hyllar även saxofonisten Kaj Stridell. trumpetaren Kurt Bjerneby, pianisten Pelle Hettman tenorsaxofonisterna Gunnar ”Luma” Lundberg, Anders ”Korven” Gustafsson och Roland Jivelid, för att nu bara nämna några exempel bland de många hemmamusiker som ställt upp på kallelsen.

Höjdarkväll med The King of Swing

Det kan konstateras att bakom signaturen Keep Swinging dolde sig en jazzentusiast vid namn Lennart Mårtensson, som 1977 efterträdde Rolf Nordqvist som ordförande i Jazzens Vänner. Men redan året innan hade Lennart varit starkt engagerad som konsertarrangör och då bland annat sett till att få hit världsattraktioner som Woody Herman och Stan Kenton med sina stora orkestrar. Måndagen den 18 oktober 1976 bjöd dessutom Jazzens Vänner på ett evenemang, som Lennart fortfarande ser som en höjdpunkt i sitt långa jazzliv.

– Det var en närmast ofattbar upplevelse att från Konsertsalens scen presentera sin store idol Benny Goodman, berättar Lennart. Med sig i septetten hade han ju dessutom tenorsaxofonisten Buddy Tate, en av Count Basie främsta solister, och Louis Armstrongs förre trumslagare Barrett Deems.

–Vi hade förberett oss i detalj för att få det här jättevenemanget att fungera. Benny var ju inte bara The King of Swing utan föregicks också av ryktet att vara rätt så besvärlig att handskas med, Själv hade jag satt samman en checklista på över 40 punkter Men allt fungerade under kvällen, inte minst tack vare föreningens alla fantastiska medarbetare,

Lennart alla glada minnen från den kvällen skulle väl fylla ett kapitel i en bok om Västeråsjazzens historia. Men här får det räcka med konstaterande att konserten blev en stor publik- och arrangörssuccé med en swingkung på sitt mest soliga humör från det han anlände fram till och med avfärden i sin limousine efter konserten. Benny Goodman visade såväl på som bakom scenen upp sin allra bästa sida, bland annat tack vare en flaska Chivas Regal, som en obekant telefonröst tipsat Lennart om att köpa in. Men som sagt, det är en alldeles speciell historia.

Ella ett stort äventyr

Det publikrekord som Benny Goodman slog hösten 1976 höll sig till 11 maj 1984 då Ella Fitzgerald var Jazzens Vänner speciella gäst i Konsertsalen (Carlforska Skolan). Ett stort arrangörsmässigt och ekonomiskt äventyr för Lennart Mårtensson och de i föreningen som var engagerade i det här evenemanget. Men som på alla sätt slutade lyckligt. Till och med scenen fylldes med folk, som från den annorlunda vinkeln kunde lyssna på The First Lady of Song, gitarristen Joe Pass och pianisten Paul Smiths trio. De drygt 1100 personer som lyckats komma över biljetter visade redan vid Ellas entré sin uppskattning genom att ge henne en stående applåd, som inte var mindre varm och hjärtlig efter konserten.

Under föreningens tio första år uppmärksammades särskilt satsningen på stora amerikanska jazzattraktioner. Woody Herman Orchestra, Buddy Rich Big Band, Glenn Milller Orchestra, Thad Jones-Mel Lewis Big Band, Stan Getz Quintet, Clark Terry Big Band, Duke Ellington Orchestra, Lionel Hampton Orchestra, Dizzy Gillespie Quintet, Louie Bellson Big Band Explosion, Gerry Mulligan Concert Jazz Band. Art Blakey Jazz Messengers (med Wynton Marsalis), Oscar Peterson trio med Zoot Sims och Clark Terry är några andra exempel på vad som serverades i Konsertsalen.

Bryggis populär hemmaplan

Men även om det varit de internationella arrangemangen som fått störst publicitet och dragit mest publik, så har stommen i Jazzens Vänners programutbud hela tiden varit de mindre konserterna med lokala musiker och inhemska gästgrupper. Där då Bryggargården var den självklara hemmaplanen fram till början av 2000-talet.

Ett populärt och viktigt inslag under framför allt de första 15 åren var också danskvällarna i Rotundan, A-salen, Tillberga Medborgarhus och andra passande lokaler. Hammarbandet svarade ofta för musiken, men det hände också att publiken fick dansa till Duke Ellingtons och Glenn Millers orkestrar, dock under ledning av Mercer Ellington respektive Jimmy Henderson.

13 februari 1993 drog Jazzens Vänner igång ett evenemang där publiken under en kväll kunde smaka på hela föreningens utbud med framför allt tradjazz, swing och dans. Festijazz kallade man endagsfestivalen, som sedan dess arrangerats varje år i Aros Congress Center. Bland de första Festijazzinslagen kan nämnas Arne Domnérus trio, Lars Erstrands kvartett med gästerna Ken Peplowski, saxofon/klarinett och Frank Vignola, gitarr, Sandviken Big Band med klarinettisten Antti Sarpila, Gunnar Svenssons trio, Jan Sandströms storband (med bl a Magnus Lindgren), Boppen Karströms kvartett. Trattbandet, Jubilee Jassband och No Brothers.

Publiksuccé för Festijazz

–Tankar på att arrangera en inomhusfestival dök upp i och med att Aros Congress Center blev klart, berättar Claes Tillander, Jazzens Vänners ordförande sedan 1987. Här fanns då helt plötsligt lämpliga lokaler för såväl för dans som stora och små konserter. Sedan föll idén på plats när jag fick tillfälle att jobba som konferencier vid den första upplagan av Uppsala Winter Swing. Där hade man just skapat det här upplägget som vi gått och funderat på. Så vi drog igång i februari 1993 och det blev direkt publiksuccé med fullsatt kongresshus, det vill säga drygt 1500 personer. Senaste åren har vi inte nått upp till den siffran, men intresset är fortfarande så stort att vi i vilket fall siktar mot ett 15-årsjubileum 2007.

En betydligt längre tradition har Storyvilleparaden som i hösten 2004 genomfördes för 27:e gången. Det var kornettisten Olle Åhs och hans dåvarande Trattband som drog igång tradjazzmanifestationen 1978, som sedan 1980 har gått i Jazzens Vänners regi. Så här får man väl sikta på 30-årsjubileum, vilket då också skulle inträffa 2007!

Jazz även för ungdomen

Sedan några år bjuder även Jazzens Vänner i samarbete med Västmanlandsmusiken på sommarjazz på Vallby Friluftsteater. Men hur är då nuläget för Jazzens Vänner och hur ser man på den närmaste framtiden?

– Vi tycker läget är ganska gott, konstaterar Claes Tillander. Vi har stadigt kring 800 betalande medlemmar, där då det årliga bortfallet på cirka 50 personer hela tiden fylls upp med ungefär samma antal.

– Det är två problem som vi brottas med och de har vi nog gemensamt med många jazzklubbar. Det ena är hur man skall få folk och komma till konserter med artister och grupper som man inte känner så väl. Ett exempel är höstens besök av en amerikanska sångerskan Kathy Morrow, som hade förtjänat fullt Konserthus. Men det som gladde var att den publik som kom var helnöjd. Jag har nog under min tid bara varit med om en artist som avtackats ännu mer entusiastiskt. Det var Lionel Hampton som vid sitt sista besök 1991 fick göra sex extranummer!

– En annan fråga är hur vi bättre skall nå ut till den yngre generationen. För även om vår roll i Västerås jazzliv blivit att på bästa sätt täcka den musik som har rötterna i de tidigare årtiondena så bjuder vi även på inslag som borde ha klart intresse bland den yngre jazzgenerationen. Höstens konsert med gitarristen Ulf Wakenius var ett sådant exempel och i ännu högre grad den kommande aprilkonserten med Esbjörn Svenssons trio. Där vi få förstås hoppas på en åldersmässigt mycket blandad publik.

30-årsstart med New Orleansjazz

Det här blir första framträdandet för Esbjörn Svenssons Trio, EST, i Västerås nya Konserthus. Men de två Skultunakompisarna Esbjörn Svensson och Magnus Öström, som tillsammans med Dan Berglund bildar EST, har givetvis båda spelat i Västerås massor av gånger. Redan i början av 80-talet debuterade de två exempelvis på föreningens jamsessions på Bryggargården.

Jazzens Vänner 30-årssäsong 2005 börjar dock långt innan konserten med ES. För inledningen svarar den numera USA-baserade klarinettisten Orange Kellin (Örjan Kjellin) och hans New Orleans Joymakers. 30 januari, dvs dagen efter Jazzens Vänners egentliga födelsedag, framträder Örjan och hans jazzlegendarer i Konserthusets Stora Sal. Lördagen därpå, 5 februari, är det sedan dags för årliga Festijazzen.

Gunnar Holmberg

( Artikeln publicerad i DIG Jazz 3/2004)

Red Mitchell*

Red Mitchell

med Hammarbandet

Lars Erstrand

Peanuts Hucko

Benny Goodman

Lennart Mårtensson

Ella Fitzgerald

Oscar Peterson

Woody Herman

Eivor och

Pelle Hettman

Louie Bellson

Gerry Mulligan

Bryggisjam med

Kaj Stridell, Kaj
Johansson, Albert
Eklund, George Masso
och Jan Eriksson.

Dizzy Gillespie

Lars Färnlöf

Lionel Hampton

Claes Tillander

Jazzens Vänners ordförande 1975-2008

1975-77 Rolf Nordqvist

1977-81 Lennart Mårtensson

1981-84 Ralph Juhlin

1984-86 Kaj Stridell

1986-87 Lasse Dahlberg

1987- Claes Tillander

*Red Mitchell en stor inspiration

Red Mitchell föddes i New York 20 september 1927 och döptes till Keith Moore Mitchell, men kom av naturliga skäl att alltid få leva med smeknamnet Red. Han var en av de mest efterfrågade amerikanska jazz- och studiobasisterna när han 1968 flyttade till Stockholm, som under de fortsatta 24 åren blev utgångspunkt för hans även fortsättningsvis mycket framgångsrika musikkarriär. Inte minst kom Red att bli en stor inspiration för musiker och svenskt jazzliv. Han kom även under Sverigeåren att utveckla flera andra musikaliska sidor, bland annat som kompositör, textförfattare, sångare och pianist.

Våren 1992 flyttade Red och hans amerikanska hustru Diana tillbaka till USA, men 8 november gick han bort efter att några dagar tidigare ha drabbats av ett slaganfall. Hans musik lever dock vidare, inte minst tack vare massor av utsökta skivor

Red Mitchell