DIG-Music

Pianisten och bandledaren Staffan Abeleen har avlidit efter lång tids sjukdom, Han fick sitt genombrott i början av 60-talet med sin kvintett med trumpetaren och kompositören Lars Färnlöf. De spelade gav då bland annat ut de klassiska LP-skivorna Persepolis och Downstream, som senare också återutgivits på cd (Staffan Abeleen-Lars Färnlöf Quintets 1961-66/Dragon). Där finns också exempel på det nära samarbetet med Monica Zetterlund.

Abeleen och Färnlöf fortsatte också att jobba tillsammas på 70- och 80-talet. Det var Staffan Abeleen Quintet som tillsammans med Radiojazzgruppen spelade in Färnlöfs beställningsverk Svit Caçhasa, som nu finns på cdn Lars Färnlöf Heureka (Phono Suecia). Abeelen ingick även i Lars Färnlöfs Sansara Music Band, som bland annat dokumenterades 1977 på Fasching och gavs ut på Sonet-LP.

Staffan alternerade med Bobo Stenson som pianist på Putte Wickmans skiva Happy New Year (Odeon) som 1973 vann Orkesterjournalens Gyllene Skiva. Producent var Gunnar Lindqvist, som året därpå lät spela in nya upplagor av Staffan Abeleen Quintets.Staffans komposition Sweet Alva (Odeon) är också LP-titeln och på trumpet hörs Lars Färnlöf och Bertil Lövgren. Trumslagare är Fredrik Norén, en annan mångårig spelpartner.

Staffan Abeleen höll igång sin kvintett in på 2000-talet ofta med Tommy Koverhult som tenorsaxofonist och Gustavo Bergalli på trumpet. Han var också under en lång period på 80- och 90-talet pianist i Sveriges Jazzband, vilket också finns dokumenterat på flera skivor.

Staffan Abeleen blev 68 år.
Gunnar Holmberg

Se även Klassiska Skivomslag

En välkommen påminnelse

om ung fräsch jazzgrupp

PÅ SKIVA

Staffan Abeleen-Lars Färnlöf Quintets 1961-66

(Dragon cd/CDA)

Medverkande: Lars Färnlöf, Staffan Abeleen, Björn Netz, Björn Alke, Göran Pettersson, Palle Danielsson, Rune Carlsson, Bosse Skoglund, Lennart Åberg, Monica Zetterlund.

Tänk att det är mer än 30 år sedan trumpetaren och kompositören Lars Färnlöf skivdebuterade och gjorde sensation på den svanska jazzscenen.

En dagsfärsk återutgivning på cd är en glad och välkommen påminnelse om vilken fräsch grupp han och pianisten Staffan Abeleen höll igång från början av 60-talet. Quintets 1961-66 (Dragon) rymmer hela 75 spelminuter och de bästa spåren från gruppens första EP- och LP-skivor, som nu är samlarrariteter.

Det hela inleds med Pia, en av Lasses första och finaste kompositioner. När han spelade in den var han bara 19 år och i samma ålder var Staffan Abeleen och tenorsaxofonisten Björn Netz. Men Lasse hade redan hittat en helt egen ton, såväl i sin trumpet/kornett som i sitt komponerande. Den här skivan ger inte minst en utmärkt bild av musikskrivaren Färnlöf. Allt kommer från hans penna, bland annat klassiska färnlöfare som Päronet i Montecello och Farfars Vals. Den sistnämnda melodin, som semare spelats in av Stan Getz, Bill Evans och Gary Burton, ingår i sviten Persepolis och tolkas av härliga Monica Zetterlund.

Värd några extra rader är också Maybe Tomorrow, som kompositören och musikkritikern Werner Wolf Glaser speciellt fastnade för i en recension i Vestmanlands Läns Tidning (VLT). Den och en hel del annan trevlig läsning hittar man i det innehållsrika 16-sidiga texthäftet.

Den samspelta Abeleen-Färnlöfkvintett var influerad av den rytmglada och själfulla så kallade budskapsjazz, som framför allt trumslagaren Art Blakey och pianisten Horace Silver bildade skola med i Jazz Messengers från mitten av 50-talet. Men tack vare Lasses melodiska och musikantiska kompositioner känns det inte som någon efterapning. Lasse, Staffan Abeleen, Björn Netz och de andra som under de här åren ingick i gruppen utveckade också hela tiden sina profiler.

Gruppen hade ett påtagligt publiktycke, vilket framgår av den favoritomröstning bland läsarna som tidningen Orkesterjournalen (höstens 60-årsjubilar) genomförde i mars 1962. Staffan Abeleens kvintett röstades fram som klar trea bland Nordens alla orkestrar. Visserligen efter Arne Domnérus och Harry Arnold men före Putte Wickman och andra etablerade storheter! Då hade just gruppen kommit ut med sin debut-EP It´s Soultime, med ett spår med sångaren Boris.

Det numret har inte platsat på denna cd, som tyvärr också saknar en del andra inslag från gruppens två LP, Persepolis och Downstream, från de här åren. Men det blir förhoppningsvis en annan cd-historia. Gruppen återuppstod ju också i början på 70-talet, då Red Mitchell invandrat hit och tagit hand om basen. Det samarbetet resulterade bland annat i LPn Sweet Alva.

Gunnar Holmberg

(Recension i Vestmanlads Läns Tidning (VLT) i december 1993)