Det här egentligen ingen jazzbok. Eller är den månne det? Under alla omständigheter är den en deckare av allra högsta klass, skriven av en London-baserad författare vid namn Ray Celestin. ”Mafioso” är Celestins andra fullängdare efter diverse tidningsskriverier och ett antal noveller. Hans första bok ”Yxmannen”, vars handling utspelar sig i New Orleans 1919, utsågs av Svenska Deckarakademin till årets bästa översatta spänningsroman 2016, och ”Mafioso” är nominerad för samma utmärkelse 2017.

I ”Mafioso” tar Ray Celestin oss med till Chicago och det minst sagt turbulenta året 1928. Mord, lönnkrogar och smuggelsprit hörde till ordningen för dagen, och gangsters, anförda av fullständigt hänsynslösa legendarer i branschen som Al Capone och Bugs Moran, och korrumperade kommunalpolitiker och andra pampar såg till att sko både sig själva och varandra. Och så var det det där med jazzen – den tidens stora musikfluga. Överallt, i konsertlokaler och lönnkrogar och på alla tänkbara (och en hel del otänkbara) fester, spelades det jazzmusik för glatta livet. Arbetstillfällena för jazzmusiker var fler och mer välbetalda än någonsin tidigare – och senare.

Redan i bokens upptakt träffar vi på Louis Armstrong, som har beslutat sig för att söka lyckan i Windy City och återförena sig och spela andrekornett med sin gamle läromästare King Oliver. Louis dyker sedan upp i handlingen titt som tätt och på olika sätt. Naturligtvis som trumpetare och orkesterledare, men även i lite mer ”privata” sammanhang och tillsammans med musikanter som, till exempel, Earl Hines, förra hustrun Lil och Zutty Singleton. Han ”umgås” även med en av bokens huvudpersoner, den kvinnliga detektiven Ida Davis, som liksom han är född och uppvuxen i New Orleans. Givetvis får vi följa med på en och annan skivinspelning också. Satchmo gjorde, som bekant, en rad odödliga stenkakor på OKeh-etiketten i Chicago just under onådens år 1928. Inte minst mästerverket ”West End Blues”!

Vad som gör ”Mafioso” alldeles extra intressant och läsvärd för oss jazzvänner är Ray Celestins mycket rigorösa och synnerligen ambitiösa miljöbeskrivningar. I det avseendet har han inte lämnat något åt slumpen. Det gör att vi på ett utomordentligt sätt kan bekanta oss med just de omgivningar och sammanhang i vilka jazzen levde, utvecklades och frodades för 90 år sedan. Åtminstone i Chicago. Händelser, stora som små, som kryddar den spännande berättelsen men inte alltid är av någon större betydelse för handlingen, är också ”på riktigt”. Att – till exempel – få följa med in på nyöppnade Savoy Ballroom på South Parkway Boulevard då Paul Whitemans orkester med Armstrongs vassaste och mest begåvade trumpa09rkollega, Bix Beiderbecke, gästade lokalen är rena festen. Detta trots att vi hamnar ganska långt bak, eftersom Capone och hans hejdukar har lagt beslag på de flesta platserna närmast estraden.

Nästa bok av Ray Celestin, som lär ramla ner lagom till jul, ska enligt förhandsrapporter skildra livet i New York på 40-talet. Åtminstone den del av det liv som har med maffia, mord och jazzmusik att göra. Vi väntar spänt

Jan Olsson

DIG Jazz

har även läst:

Charlie Parker i Sverige

– med en avstickare

till Köpenham
Recension

Jan Allan minns

sitt femtiotal

Recension

Lasse Werner

En lycklig skit

Recension

Svensk

jazzhistoria

Läs om

Bosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel

Arne Domnérus

Putte Wickman

Harry Arnold

Alice Babs

Lars Gullin

Lars Färnlöf

Börje Fredriksson

Åke Hasselgård

Gunnar "Siljabloo" Nilson

Monica Zetterlund

Rune Öfwerman

Klassiska

skivomslag

Jazzomslag på jvinyl

man minns eller missat.

Se mer än 300

klassiska skivomslag

Lars Gullin

93 skivomslag

med Lars Gullin.

Charlie Parker Special

John Coltrane Special

Andy Warhol Special