DIG Jazz läser böcker

DIG Jazz har läst

fler intressanta
jazzböcker

Rune Carlsson

Precis i tiden

En jazzmusiker minns

Recension

Tad Hershorn:

Norman Granz -

The Man Who Used

jazz For Justice

Clark Terry

Clark -

The Autobiography

of Clark Terry

David Kastin;

Nica´s Dream

The Life and Legend

of the Jazz Baroness

Pannonica

de Koenigswarter:

Three Wishes

George Shearing

och Alyn Shipton

Lulleby of Birdland

The Autobiography

of Goerge Shearing

Klassiska

skivomslag

DIG Jazz presenterar

jazzomslag man

minns eller missat!.

Lars Gullin Special

DIG Jazz presenterar 93

skivomslag med Lars Gullin.

Så här har aldrig en ung

svensk jazzgrupp dokumenterats

A Strange Tale

Sagan om Esbjörn Svensson Trio

Författare Hans-Olov Öberg/ Kalla Kulor Förlag

A Strange Tale, Sagan om Esbjörn Svensson Trio är en informationsrik närgående beskrivning om en av den svenska improvisationsmusikens mest internationella musiker. Trion drog lyssnare till jazz-rock-klubbar och konserthus världen över. Gruppens existens presenteras från början till slut. Författaren Hans-Olov Öberg har även gjort en analys av trions skivproduktioner. Men borde den inte ha kompletterats med en separat diskografl tycker säkert kalenderbitaren? Reagerar gör jag när skrivaren helt onödigt på skvallerpressmanér hänger sig till att beskriva musikernas efterfester. Det har knappast att göra med den unika och nydanande musik som de mejslat fram.

e.s.t. som trion kallade sig längre fram i tiden var utrustad med en stark integritet och orubblig vilja till att nå ut med sin personliga musik som var en blandning med jazz, pop och fria improvisationer. I botten fanns Esbjörn Svenssons kompositioner som kunde kompletteras med kollektiva bidrag. Gruppen bildades 1993 och upplöstes 2008 då Esbjörn tragiskt omkom i en dykningsolycka.

Författaren som i likhet med Esbjörn och trumslagaren Magnus Öström växt upp i Skultuna utanför Västerås pekar på parets tidiga musikintresse. Magnus var född 1966 och Esbjörn 1965. De hade redan i åttaårsåldern börjat spela tillsammans på ett speciellt sätt. Esbjörn sjöng och spelade gitarr medan Magnus var trummis. Magnus rytmiska kunnande exekverades på tomma målarfärgsburkar innan ett mer anpassat trumset inskaffades. När de fick en spelning drog de instrumenten på en kärra. Det mycket unga bandet, Esbjörn var då fjorton år, kom bland annat att spela på ett bröllop med ett för den tiden imponerande gage. Tvåtusen kronor fick kvartetten trots att man hade begärt femhundra kronor!

Efter musikgymnasiet får man följa Magnus och Esbjörns när de kom till Stockholm och Kungliga Musikhögskolan. Esbjörn hade då hamnat en bit  på sidan av jazzen och hördes med popartister typ Orup, Rebecka Törnqvist, Louise Hoffsten och Jennifer Brown. Det var sådana artister som backades upp på jazzklubben Faschings populära Blacknusskvällar. Jazzsångerskorna Lina Nyberg och Viktoria Tolstoy var också med. På klubben Village i Västerås blev trion ett fast huskomp. Basist var Hans Backenroth som senare ersattes av Dan Berglund, född 1963, från Pilgrimsstad utanför Östersund när han började på Musikhögskolan. Dan hade tidigare i likhet med Esbjörn spelat i Fredrik Norén Band.

Då trion spelat in skivan Esbjörn Svensson Trio Plays Monk för Diesel Records etikett Gul tog skivförsäljningen fart på i jazzkretsar sällan skådat sätt genom deras drivna marknadsföring.  Dom hade erfarenhet från hur man jobbar effektivt i popbranschen vilket var värdefullt.

Boken presenterar massor av spelplatser som kom att avverkas även utanför Stockholmsreviret. Visby och Köpenhamn blev återkommande favoritplatser. Långresa gjordes till Chile i Rikskonserters regi. Besvärligt blev det när arrangören inte fullföljde den ekonomiska dealen. Men det rättade till sig. Schabbligt var det även när svenska UD arrangerade besöket i Sydafrika där många svenska artister medverkade. Trion drog sig snabbt ur eländet och var på väg hem redan dag två från vad man kallade Göran Persson-resan.

När Spanien besöktes blev gruppen en kvartett genom att ljudsnillet från Göteborg Åke Linton blev trions ljudman. Det var han den resterade tiden av gruppens existens. En ljustekniker involverades också längre fram i tiden. Det visuella var en viktig detalj i spelet.

 e.s.t. var unika vilket framgår tydligt. De var till exempel det första jazzinfluerade band i landet som ställde till med ett releaseparty a´la popbranschen. Viktiga scener blev Källaren K och Spisen på Södermalm vars ungdomliga publik fick smaka på den eggelse som mixen jazz, pop och fri improvisation lektes fram. Ingenting var omöjligt för killarna - Esbjörns järnvilja var enorm när det gällde. – Det måste gå! Det gäller bara att göra det intressant!

Skivbolaget ACT:s boss Siggie Loch hade insett gruppens kvalité vilket bidrog till spel i Tyskland, Belgien, Danmark, Schweiz och England. Proffsbokaren Burkhard Hopper var nu med i laget. Pizza Express i London blev nästan som en hemmaplan. Det blev allt längre mellan framträdandena i Sverige. Skivan From Gagarins Point Of View blev en stor framgång och förde gruppen till ett remarkabelt gig på jazzfestivalen i Montreux. Festivaljobben duggade nu in allt tätare. De prestigefyllda festivalerna Perugia i Italien och Nice i Frankrike var bland de tunga som hade trion på schemat. Renommérande var det när hamnade på jazzmagasinet Down Beats förstasida. Det hade ingen europeisk grupp gjort tidigare och gav stort eko i jazzkretsar. Mäkta imponerad av e.s.t. var gitarrstjärnan Pat Metheny.  Han ansåg att trion var ett av de få banden som lyckats med att skapa en helt egen och ny identitet. Keith Jarrett var av samma åsikt.

Men det framgår att det inte var lättköpta segrar som erövrades. Det ges det många exempel på. Gruppen fick slita hårt såväl fysiskt som ekonomisk i många år innan breaket kom. Ett tungt resande kors och tvärs i alla världsdelar var naturligtvis påfrestande. När Esbjörn, Dan och Magnus stannade till i Sydney i januari 2007 under sin Asien/Australienturné fick de chansen att gå in i studio i två dagar. Här tog de tillvara möjligheten att spela in nio timmar frisläppt helt improviserad musik som resulterade i två skivor Leucocyte och den nyligen släppta 301. Titeln syftar på studions namn. Därmed hade trions sista studiotoner klingat slut. Historien om e.s.t. fick ett chockartat slut då vattenälskaren Esbjörn omkom i en dykningsolycka i Stockholms skärgård fjortonde juni 2008.

Att boken har en mission att fylla är helt klart även mina anmärkningar till trots. Så här har aldrig en svensk jazzgrupp med internationell ryktbarhet belysts och dokumenteras. Roligt också att uppmärksamhet  riktas mot en ung musikergeneration.

Göran Olson